Tanta pazienza!

Det var ett litet inslag på nyheterna med par som firade 50-årig bröllopsdag eller mer. Alla paren fick frågan vad som är hemligheten bakom ett så långt äktenskap. 4 av 5 par svarade:
-"Mycket tålamod!"

Sockersug

Jag förstår att jag borde tänka på något annat, men just nu är jag bara hungrig hungrig hungrig och ligger och fokuserar på all mat jag skulle vilja äta och inte får! Tyvärr har vi inte direkt nån mat jag får äta hemma heller så torftigheten i min lunch (tonfisk på burk, stekt bacon och tomatsallad) hjälpte väl inte direkt. Jag skulle vilja ha våfflor med hjortronsylt, kladdkaka, lasagne, sushi, flingor med mjölk, mackor med brieost och salami, pizza, nybakt bröd och massa andra goda grejer...Tänk t.ex. att jag ska gå hela varma sommaren utan minsta lilla glass i näven... Igår ringde Giannis pappa för att prata lite och han var den första som lät lika bestört som jag känner mig över sockerförbudet! Äntligen någon som förstår mina kval! Då resten av Giannis familj mest gillar salt är han den som efter måltiden, när alla är klara och lämnar bordet, säger:
-"Jaha? Är det ingen som ska ha efterrätt? Hanna och jag tar lite glass i allafall." Haha, han vet vem han har att göra med!

Se men inte röra!

Resultaten igår var alldeles strålande! Misstänkt strålande tyckte min läkare och föreslog att jag ska göra ytterligare ett innan vi kan utesluta att det förra gav felaktigt resultat. Så istället för att fira med en glass firade jag inte alls men kände mig mycket lättare om hjärtat och lite mindre orolig. Men det var inte slut med det! Idag var nämligen Gianni och jag på Ultraljud för att titta på underverket! Allt såg jätte fint ut med bebisen sa barnmorskan och vi har fått 39 bilder med oss hem. 38 av dem visar olika svartvita välskapta inre organ eller blodet som pumpar från hjärtat och ut i olika kroppsdelar, nu i efterhand ser jag inte ens vad hälften av de igentligen föreställer, den 39:onde visar en liten profil som barnmorskan fick buffa ordentligt på magen för att få henne att visa upp! 24 cm lång har hon hunnit bli och väger "ungefär 422 g"...ett väldigt ungefärt svar... ;-)
Det som inte såg lika fint ut var tydligen jag själv....
-"Äter du mycket sötsaker och mjölbaserade livsmedel?" började han....
Jag som tänkte vara lite duktigt svarade såklart att jag sedan drygt en vecka inte äter sånna saker alls fick ett kort:
-"Jaha, men jag menade innan!" till svar.
Jag undvek frågan med några hummanden typ... "vad anses som mycket då..." då han fortsatte:
-"Ja, du har nämligen för mycket fostervatten, jag tycker därför att du ska sluta helt med socker och mjöl och hålla igen på alla andra kolhydrater också!
Spiken i kistan! Plötsligt blev provresultatet på nästa urinprov lite mindre intressant och det är total avhållsamhet som råder 4 månader framöver.

Domedagen....

Nu åker jag in till stan och sjukhuset för att hämta provresultaten...håll tummarna! Jag har som sagt lite lösgodis som ligger här hemma och väntar utifallatt...

Värme och pyssel

Det är för varmt! Jag orkar inte vara ute, lite bra är det för det blir lättare att motivera sig till skolarbete när man ändå bara vill kura inne. Men för att det inte ska bli för mycket studier (som om det skulle finnas en risk...) har jag ganska mycket pyssel på gång också, idag sydde jag t.ex. några mjukdjur till bebisen. De blev väldigt söta, hoppas hon blir lika nöjd som jag!

Matprat

Veckohandlingen som enligt tradition utförs lördag innan lunch blev sig lite olik den här veckan. Gianni är snäll och synpatihopparöver socker, mjöl och andra snabba kolhydrater och därav en kundvagn bara fylld med eventuell-graviditetsdiabetes-vänlig mat, mycket gott blev det faktiskt! Vi fick bl.a mozzarella och jättegoda plommontomater till lunch och nu står Gianni och kokar en bläckfisk (en såndär åttaarmad sak, inga vanliga bläckfiskringar. Jag som tycker att jag är rätt händig i köket skulle aldrig valt den på egen hand ur fiskdisken, men killen verkar veta vad han sysslar med!)som ska få bli bläckfisksallad med citron, persilja och olivolja! Goda grejer! Dessutom har jag fått pistachnötter att smaska på när jag blir sugen på godis, kanske inte riktigt samma men åtminstone nåt att sätta tänderna i som får mig att glömma att jag har lösgodis och dubbeldajm inhandlat i Sverige i byrålådan....ungefär som att jag skulle kunna glömma det... Nåja, det går nog ingen nöd på mig den här veckan heller, håller dock tummarna för att provsvaren som kommer på onsdag eller torsdag ska visa att det första testet var helt felaktigt och att jag lugnt kan börja äta sockrade flingor med hjortronsylt till frukost igen!

Uppdatering

Jag har tappat lusten att blogga, kanske för att jag tappat lusten att sitta framför datorn, vilket är jätte bra, för jag får mycket mer och roligare saker gjorda! Men för att ni inte ska glömma bort mig alldeles kommer här en snabbuppdatering vad som hänt på senaste:
- Jag har varit i och kommit hem från Sverige, det var jätte jätte mysigt men inte vad bloggen ska handla om.
- Jag har planterat massor av fröer på balkongen och pysslat med det som redan växer, nu blir det bl.a dillpotatis i sommar! Svenskt så det förslår!
- Jag har lämnat upprepade urinprov senaste veckan eftersom de visat sig att jag har galet mycket socker i urinen...inte bra...
- Jag har fått lägga om mina matvanor, tack vare ovanstående, och äter nu ingenting som ens innehåller den minsta lilla gnutta socker eller mjöl. Jag som älskar socker...
- Jag har sytt en ny datorvästa i grönt marimekkotyg som en gång varit gamla gardiner, den gamla gick sönder i Afrika, finfin!
- Jag har tagit hand om mig och vilat mycket mycket för att tarmarna ska hålla sig på insidan, men även tagit flera lugna långsamma promenader för att inte slacka till alldeles.
- Jag har köpt ytterligare en flygbiljett till Sverige, måste träffa mina handledare i början på juni, för det ynka priset 18,99 €, skatter och avgifter inkluderat! Jag säger ju att det lönar sig att ha is i magen! :-D
- med is OCH en bebis i magen har graviditeten hunnit in i v 23 och bebisen växer och frodas, och jag med den! ;-)
Det var en snabbrapport, för er som eventuellt fortfarande orkar masa er in på min blogg och spana efter uppdateringar.

Gräddfil 2

Nu har jag återhämtat mig lite och kan berätta att idag minsann var dagen då jag för första gången blev erbjuden sittplats på bussen! Det är då tusan vad folk är uppmärksamma! Gianni har redan pratat om att det skulle hända i flera veckor, typ innan det syntes alls, jag tycker iofs fortfarande att det bara ser ut som om jag lagt på mig lite extra (lite väl mycket precis mitt på magen kanske...), men det tyckte tydligen inte tjejen som frågade! Ska dock tilläggas att jag tackade nej (kanske jag inte skulle ha gjort med tanke på hur dagen sedan urartade...) Det var även en äldre dam som kom fram till mig på posten och påpekade att jag faktiskt inte behövde sitta och vänta på min tur, jag var minsann i min fulla rätt att gå före kön och bara ta plats framme vid kassan, men med ett tjugotal stressade pensionärer i färd med att hämta ut sin pension före mig i kön avböjde jag det också... En annan sak värd att kommenteras är att det inte är samma nummerlappsknapp för gravida och de andra (Jag väljer att kalla dem så eftersom jag nu uppenbarligen tillhör en lite finare sort! ;-) ) på sjukhuset, vi gravida får dela med "krigsveteranerna"...ni förstår ju själva vilken nivå det är på!

Ajajajajaj....

Det bränner i mitt bråck! Som om jag skulle ha en brinnande kniv stucken genom bukmuskulaturen. Det gör så galet ont att jag varken kan stå eller gå och dessutom lider när jag ligger raklång. Ok att jag inte får anstränga mig, som doktorn sa, men att gå från tåget till sjukhuset och sen till posten skulle räknas som ansträngning anade jag icke! Det kanske inte blev bättre av att jag inte kunde lägga mig på en soffa och vila när det började göra ont utan istället fick ta en buss och ett tåg och en liten promenad för att komma hem till sängen. Nu får jag sota för mitt vilda leverne och ligga här och plågas. Stackars stackars mig...

Sverige, Sverige älskade land!

Snart bär det av till fosterlandet! Jag blir så glad bara av att tänka på det! Nu måste jag bara piggna till från en tillfällig förkylning, dricka lite mera te och äta lite mera glass, sen kommer jag vara i fin form inför resan! Det blir dessutom bebisens första visit i sitt andra hemland! Antar att hon inte kommer att märka någon direkt skillnad... Och på tal om bebisen så är vi idag mer än halvvägs! 141 dagar avklarade, 139 kvar! Spännande!