Bebisrutiner

Vår lilla bebis verkar förresten vara en morgontrött nattuggla! Hur ska det gå med föräldrar som vaknar före sju på helgerna men alltid somnar innan klockan 23... Hon följer hur som helst redan en alldeles egenkomponerad dygnsrytm, där hon verkar vakna nångång runt nio halvtio och håller igång ungefär till klockan 13. Sen märker jag ibland av henne nån gång då och då fram till klockan 17 för då blir det knäpptyst (eller ja, knäppstill?). Klockan 21 drar hon igång igen så sakteliga för att vara på topp runt 23 då jag helt sonika somnar när hon dansar vidare! Hon är redan en alldeles egen liten person, det är så fint!

Hemma hos...

Jag försökte få Gianni att ta med min digitalkamera idag, för att på så vis kunna göra ett personligt "hemma hos"-repotage som jag sen kunde få! (Snart står hon vid kiosken hemma i Sverige och köper Se&Hör tänker ni.) Han hade dock alldeles för hög arbetsmoral för att tycka att det var en riktigt bra idé, vilket man i sig kan se som en av anledningarna (förutom att han är jättejätteduktig såklart!) till att just han får den här typen av jobb!

Gräddfil

I morgon ska Gianni hem till Berlusconi och mäta för att kunna rita ett nytt kök åt honom. Det är ett behov som jag förmodar kommer av att IKEA inte tillverkar underskåp och arbetsytor med 60 cm höjd.

Eftermiddagsfika

Bor man som vi alldeles fasligt långt ute på landet kan man inte bara gå och handla lite smågodis när sockersuget gör sig påmint (smågodis finns faktiskt inte ens i Italien, så det skulle bli väldigt, väldigt långt att gå...), man tager istället vad man haver och idag blev det ett synnerligen lyckat resultat!

Valborg närmar sig...

Och som svensk så känns ju Valborg väldigt viktigt och märkvärdigt! Som utlandsvensk skulle man sen helst vilja ha alla svenska traditioner i kubik, och därav min romantisering av champagnefrukostar i Ekonomikumparken på ett sittunderlag för att inte förfrysa rumpan, trasiga frigolitflottar i fyrisån och fulla ragglande studenter utanför nationerna klockan 15.00! Men ändå, det är ju nu våren kommer! Att det sen kan spöregna och vara iskallt hela maj glömmer man lätt bort den sista april och ser framför sig hur man kommer cykla omkring i sandaler och kjol, självklart utan strumpbyxor!
I Italien vet de inte ens om att det är en dag värd att fira, ok att det har varit över 15 grader varmt sedan i slutet på februari och att körsbären redan hänger gröna på träden i väntan på att mogna, men ändå, april är april och maj är maj och för mig är det en väldigt skillnad!
1 maj däremot firas med besked även här, när vi var på 1 maj-konsert i San Giovanni för två år sedan var ändå det mest iögonfallande att arbetarklassens dag till största delen firades av studenter och arbetslösa slackers som förmodligen aldrig ens försökt söka ett jobb! ;-) En annan intressant skillnad var att man inte såg folk dricka vare sig öl eller vin utan bara en sjusärdeles massa vatten...tydligen blir man väldigt törstig av att röka mycket marijuana...
I år hoppar vi över 1 maj-konserten, precis som förra året, däremot tror jag inte att vi kommer att ligga på beachen (förra året var det strandenpremiär 25 april och även om jag haft bikinipremiär på terrassen lär det dröja några dagar till innan havet ska få behaglig badtemperatur). Kanske blir det en tur upp till Giannis syster utanför Pisa, om vi vill trängas med miljontals andra helgfirande italienare på motorvägen vill säga... VÅREN ÄR HÄR, HURRA!!!

Det är en liten tjej!!!

...och för er som ännu inte visste att Gianni och jag väntar barn blev det två fina nyheter på en gång!

Söndagslunch

Såhär god mat kan det bli när Gianni ställer sig i köket! Man kan även se detta som ett bevis på att italiensk tv INTE sänder fotboll precis hela hela söndagen! ;-)
Och vad har jag då haft för mig kan man undra...ja, ingenting ingenting alls faktiskt, och det gjorde jag här:

ny frisyr?

Jag blir alltid trött på mitt hår när det hinner nedanför axlarna. Tänker alltid att jag ska känna mig så feminin med långt hår, men det slutar alltid med att jag bara känner mig ovårdad och sätter upp det i råttsvans (vissa får ihop till hästsvans, inte jag!). Därför har jag tittat lite på gamla bilder och vill minnas att jag trivdes förträffligt bra sommaren 2006 då jag såg ut såhär:











Vad jag inte riktigt kan komma ihåg är om jag trivdes bra pga frisyren eller om det faktum att jag vägde kanske 58 kg hade ett finger med i spelet...

Bikinipremiär och uppsatsnojor

Såhär fint väder var det igår när jag vaknade! Det var nog första dagen sedan jag blev arbetslös som jag faktiskt njutit lite av att bara vara hemma! Jag låg och läste under vårt parasoll i bikini och solkräm, ändå till klockan fem när den blåa himlen byttes mot hotande gråa moln och jag flydde fältet. Till min stora glädje hade jag fått lite färg och man kunde tydligt se solmärken från bikinin! Jag visade glatt upp för Gianni när han kom hem och fick kommentaren:
-"Oj, du har visst blivit lite röd."
Vaddå röd!!?? Jag har ju blivit brun ju....
-"Själv känner jag mig lite blek och grå..." fortsätter han och jag ställer mig bredvid honom vid spegeln för att jämföra...och jaha, så var det med min soldag på terassen, killen är såklart värsta pepparkakan i jämförelse med mitt glåmiga ansikte! Tur att solen skiner idag igen, nu ska jag banne mig komma ikapp!

Förresten måste jag kolla min mail minst en gång i timmen idag, för i förrgår skickade jag in första utkastet av min uppsats (de delar jag har kunnat skriva utan att ha några resultat klara för mig vill säga) till min handledare, men fortfarande inte fått svar. Jag har onda aningar att hon hela dagen igår suttit och funderat hur hon ska formulera att jag måste radera alltihop och börja om igen, alternativt hur hon redan hittat det jag skrivit på någon okänd sida på internet och tror att jag kopierat alltihop därifrån rakt av...

Det skakar!

Jag fick precis vara med om mitt första jordskalv! Spännande och lite läskigt! Hela huset skakade, om än bara i några sekunder. Det var tydligen ett i Romtrakten för ett par veckor sedan också, fast en söndagmorgon klockan sju så det hann vi inte ens märka.

Bara ett litet litet (välbetalt) jobb?

Jag är inte funtad för att gå hemma och vara sysslolös. Ok, sysslolös kanske inte är rätt uttryck med tanke på att jag har en magisteruppsats som väntar på att bli skriven, betoningen ska nog ligga på att GÅ HEMMA. Jag vill ha nåt att göra utanför hemmets väggar, något där man får tänka och fundera och göra av med lite energi! Gianni är snäll och hjälper mig leta jobbannonser på internet när han kommer hem, men vill man inte jobba som telefonförsäljare, barnflicka eller frukostvärdinna så verkar det just inte finnas så mycket på arbetsmarknaden. Vad jobbar italienska studenter med, killar och tjejer som inte blir försörjda av mamma och pappa, när det inte finns något csn att luta sig mot? Förmodligen har jag redan svarat på den frågan fyra rader längre upp...

Läkarböter

Jag hade en läkartid idag klockan 09:00. Detta var ett besök jag beställde tid för långt innan jag åkte till Afrika för min acne som då vägrade att ge vika. Nu tycker jag inte att den är lika farlig längre och ett läkarbesök för den saken verkar lite onödig, så jag har försökt avbeställa den här tiden i ungefär två veckors tid. Men jag har aldrig kommit fram på telefon, så jag har gett upp. Nu sitter jag här hemma och är orolig att de ska skicka någonslags du-missade-din-läkartid-och-orsakade-oss-därför-onödigt-arbete-böter hem till oss... Jag vet att det verkar helt knäppt att man skulle behöva betala böter för att man inte dyker upp hos läkaren, men jag har ett svagt minne av att sekreteraren som jag bokade tiden hos på frågan vad som hände om jag inte kunde komma dagen jag bokat (Jag vill minnas att jag frågade om det eftersom jag bokade besöket i januari och fick tid den 22 april och redan då tänkte att saker kan ju hända innan dess) svarade:
-"Jag, besöket får du betala för ändå."
Men jag vet inte, lite konstigt verkar det ju....

Hanna Saijda Andersson

Vår granne har sedan vi flyttat in pratat om sitt jobb på finansdepartementet, han har aldrig direkt gått in på exakt vad det är han gör där och vi har ärligt talat aldrig varit så pass intresserade att vi frågat heller. Hur som helst så har det gått upp för mig under tiden vi bott här att killen omöjligen skulle kunna ha ett jobb där han använder huvudet, alltså han är ju snäll och så men ganska korkad. Häromdagen när han hade varit sådär lagom puckad igen säger jag till Gianni:
-"Men alltså, omöjligt att han kan ha ett jobb där! Jag slår vad om att han är chaufför* eller nåt!" (* jag har skrivit många, många inlägg om chaufförer...)
Jaha, så vad händer igår när Gianni, grannen och en annan kille står och pratar om ditten och datten...
Gianni:-"Ja, men då är det ju bra att vi har en kille inom finansen som granne!"
den andra killen:-"HAHAHAHAHAHA!"
Grannen:-"------"
Gianni:-"Vaddå? Vad jobbar du med egentligen?"
den andra killen:-"Han gör ju inte ett skit!!"
Gianni:-"Men? Du har ju sagt att du jobbar på finansdepartementet?"
Grannen:-"...ja....alltså, jag är chaufför där...."

Vad var det jag sa!!! En hel del bitar trillade på plats där kan jag säga. Och är det något annat ni undrar över så går det bra att ni hör av er! ;-)

sköna söndag

Eftersom det gärna vill bli nästan ohälsosamt mycket tv-fotboll hemma hos oss på söndagarna passade jag på att fly fältet för en liten "sommaren-är-här-shopping-tur", det var ju faktiskt 26 grader idag! :-)
Det blev massor av bra grejer inhandlade:
2 st solbäddar, så att vi kan ligga och pressa på terrassen med stil!
6 st krukor i olika storlekar
Några påsar med blomfrö
Planteringsjord borde jag köpt, men det glömde jag så planteringen får vänta några dagar till.
Träolja och en pensel så att jag äntligen kan olja utemöblerna!
En gardinstång och gardintyg till lilla rummet.
Återigen blev det middag på terrassen och eftersom jag inte direkt skämt bort er med bilder på senaste tiden får ni här en glimt av trädgårdsmöblerna i skymningen.

flitiga lisa

Jag har svarat på två jobbannonser nu på morgonen och bifogat mitt uppdaterade(!) cv. När jag var tvungen att slå upp ordet "magisteruppsats" i min italiensk-svenska bibel kom jag för övrigt till en mycket trevlig insikt, när jag tagit examen kan jag börja titulera mig "dottoressa Leife" om det skulle vara nödvändigt! Här behövs det minsann inga doktorandstudier för att få fina titlar inte! ;-)

Jag tror det börjar bli sommar...

Igår var det middagspremiär i utemöblerna. Klockan halv nio satt vi på terrassen och åt köttfärsbiffar med kokt potatis, svampsås och lingonsylt (där ser ni, alla ni som påstår att jag blivit italieniserad!). Inte omsvepta med yllefiltar och utan att huttra mellan tuggorna, det lutar med andra ord åt att det blir sommar i år igen!

Fredagkväll

Igår var det postfest för mig! Jättekul, fick paket från pappa, vykort från mamma, vykort från lillebror och paket som jag beställt från England! Lyx! Och så var det premiär för andra säsongen av Heroes på tv (i Sverige visar de säkert säsong 4 vid det här laget?!) och jag åt pizza i soffan!
Sen blev det lite mindre roligt för jag svullnade upp under tungan, som en fortsättning på min påssjukesvullnad under hakan som jag har sedan i måndags, det kanske är läge att gå till doktorn på måndag, men först är det helg!

Är du singel?

Jag skickade ett mail till en av mina handledare, en ganska butter typ 60+ med långt grått skägg som ofta svarar argt:- "Jag vet inte!" när man frågar honom någonting utanför hans eget ämnesområde och som säkert kan uppfattas rätt torr och grinig men egentligen är den bästa föreläsare/handledare man kan ha om man inte låter sig luras av hans attityd, med en massa systematiskt uppradade frågor. Fick svar idag och han hade lika systematiskt betat av fråga efter fråga genom att skriva varje svar under respektive frågeställning, sånt uppskattas! Till saken hör att jag skriver mina mail från spray, vilka gör reklam för spraydate i slutet av varje ivägskickat mail, såhär:
_____________________________________
"Är du singel? Du är inte ensam! http://www.spraydate.se"

Därför skrattade jag så att jag grät när jag kom till slutet av mailet, och där hittar ett lika informativt svar som de övriga:

> >_____________________________________
> >Är du singel?
>
> Nej, ingen av oss, mig veterligt!
>

:-(

Jag fick inte tillbaka jobbet. Nu känns det jätte ledsamt och jobbigt, för jag behöver verkligen ett jobb men det är inge roligt att hålla på och skicka cv och söka hit och dit. Det tar så himla mycket kraft och tid och man blir så besviken gång på gång. usch.

Anledningen till att de inte kan återanställa mig är dessutom nästan skrattretande. Skolan har dåligt med pengar och kan inte ha fler än två personer anställda på kontoret. De har en annan tjej anställd som det är meningen ska jobba med försäljningsbiten, som man gör mestadels utanför kontoret. Det har hon aldrig gjort, utan tillbringar istället den mesta av sin tid hemma eller ute med kompisar. För att få lite bättre koll på henne har de nu satt henne att göra mina arbetsuppgifter på kontoret, vilket hon t.o.m. enligt chefen inte heller är kapabel till. Och vi kan alltså inte jobba båda två på kontoret samtidigt. Lösningen på det här tycker man rimligtvis skulle vara att göra sig av med tjejen som inte gör någon som helst nytta för att kunna återansälla mig. MEN, det går inte för hon är ju en av de andra chefernas systerdotter!
Jag sa det till min chef också, när han påstod att det inte är så lätt att bara göra sig av med någon sådär att enda anledningen till att han inte kan göra sig av med henne är ju att hon är släkt med en av cheferna och att det annars faktiskt finns tusen och åter tusen anledningar till att ge henne sparken. Han ville inte lyssna på det örat, det är väl rätt pinsamt kan jag tro att han faktiskt varit med och anställt en helt imbecill tjej för att hon råkar ha rätt efternamn.

Nervöst

I morgon ska jag på arbetsintervju, eller...jag ska träffa min f.d chef och försöka övertyga honom om att jag bör få mitt gamla jobb tillbaka, gudarna skall veta att jag behöver det! Jag har försökt förbereda mig på eventuella händelseföljder, men man vet aldrig riktigt vad man har att vänta sig när de gäller de där rävarna, med tanke på att jag fick sparken när de sagt att jag skulle få tjänstledigt så kan väl ungefär vad som helst hända antar jag. Jag kanske kommer att bli tvungen att bli arg, det ger mig väl inte jobbet tillbaka antar jag, men det kommer att kännas bättre efteråt.
Skulle varit skönt om jag haft en stabil plan-B i bakfickan, men icke...
Håll tummarna!

Är det dags att fly nu?

Kan bara konstatera att majoriteten av Italiens befolkning antingen är både döva och blinda eller helt enkelt alldeles urblåsta. Någon annan förklaring hittar jag faktiskt inte.

Jag drygar mig.

Det kostar 72 cent att åka buss hemifrån oss och ner till tågstationen. Varför 72 kan man undra, blir det inte lättare rent växlingsmässigt för både passagerare och chaufförer med 75 cent eller varför inte 70?! Många chaufförer tar inte helt oväntat saken i egna händer och ger helt sonika tillbaka växel som om biljetten skulle ha kostat 75 cent, vilket i sin tur leder till att man inte har de där eftertraktade 2-centsmynten till hemresan heller...
I morse när jag tog bussen mötte jag en av de där chaufförerna som egenhändigt bestämt att bussresan kostar 75 cent. Jag vet att man borde säga till varje gång, men ibland känner jag mig lite småsnål att fråga efter 3 cent. I morse försökte dessutom chauffören leta växelmynt i sin myntpåse samtidigt som han körde på den ganska snirkliga vägen, vilket blev oroväckande skakigt och inte fick mig att vilja be honom leta fram 3 cent till. Hur som helst, jag började irritera mig mer och mer på det där ju mer jag tänkte på det och kom fram till att jag ju isåfall lika gärna kunde välja att betala 70 cent i jämna pengar, om chaufförerna nu inte tycker att 3 cent är nåt att bråka om borde ingen göra något väsen av 2, eller?! Sagt och gjort, på hemvägen gav jag helt sonika chauffören 70 cent utan att kommentera det ytterligare, men nu gick det minsann inte! :
-"Jaha, här fattas det 2 cent" har gubben mage att påpeka. (Ok, det var inte samma chaufför som på morgonen, men jag är säker på att de är av samma skrot och korn allihopa)
-"Ja, men i morse fick jag betala 75, så då kan jag väl betala 70 nu?!" tyckte jag.
-"Var det JAG som inte gav växel tillbaka?" Undrade chauffören förnärmat.
-"Nej, det var en kollega, men ni jobbar väl för samma företag." kontrade jag....Vi det här laget började jag tom själv tycka att det började bli lite mycket väsen för ingenting, men nu fanns det ingen återvändo.
-"Nej, i slutet på månaden är det JAG som får lägga till om det fattas pengar i kassan! Om du inte hade haft mer pengar så ok, men jag tycker inte om din ton!" Utbrister nu chauffören helt förnärmat...
-"Jaja.." säger jag och sträcker fram ytterligare 1 € för att han ska kunna ta sina 2 cent, men då slänger han ut armen samtidigt som han vänder bort huvudet i värsta drama queen anda och ska minsann inte ta emot mina pengar...
-"Du måste säga till direkt när sånt där händer, du ska direkt fråga efter 3 cent i växel!" Börjar han gasta ut och jag känner vid det här laget att det kanske varit bäst att betala med euron jag hade i fickan från allra första början...
-"ok, ok" säger jag och känner mig dryg, snål och lite jobbig. Tre-i-ett, Hurra. Men samtidigt tycker jag mig ha en poäng, eller? Nästa gång ska jag hur som helst se till att ha exakt 72 cent när jag åker buss, det känns som ett bra sätt för att undvika fler konflikter.

Jag förkovrar mig!

Eftersom jag hänger i sluttampen av min utbildning men fortfarande har hyfsat mycket studiemedel kvar att ta ut (hur gick det till?) tänkte jag att jag kunde suga ut det allra sista ur svenska staten genom att läsa någon rolig kurs till hösten! Rolig=fina betyg med lite ansträngning tänker jag, och hittade några kurser i italienska på distans vid Umeå Universitet. Finfint! Att prata italienska är ju en sak, men Universitetspoäng i Italienska är en helt annan! Har man dessutom båda två så sitter väl inte det helt fel. Sagt och gjort anmälde jag mig till Italienska A, nybörjarkurs. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort för utan gymnasiebetyg i språket kom man ingenstans, om man inte hade adekvat utbildning från Italien eller liknande. Ett kontrakt som sekreterare verkade inte hjälpa det minsta och vill jag inte tenta upp italienska steg 2 på någon gymnasieskola någonstans i Svearike blir det till att läsa nybörjarförberedande kurs vid Umeå. Haha! Jag ska förbereda mig på att bli nybörjare! Efter 30 hp är det sedan dags att avancera till nybörjarnivå!
Gud vad jag ska glänsa!