Jag tar varldens sotaste lilla bus pa morgonen for att komma ner till taget! Forsta gangen jag tog den letade jag lange efter stopknappen tills jag till slut hittade 1 (!!) uppe vid taket i mittgangen.
Den andra gangen var bussen en annan och jag kunde inte se nagon stoppknapp alls. Jag fragade forsiktigt kvinnan i satet bredvid var jag skulle ringa nagonstans och fick forklarat for mig att det helt enkelt inte fanns nagon stopknapp utan man fick ga fram till chaufforen och bara be att fa stiga av nar det passade!
Det ar sa gulligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bouna sera campagnoli! (Om man nu kan säga så.) Mamma och jag läser bloggen efter varann och tycker det låter trevligt. Hoppas också det blir varmare snart!
En sak til:
Grattis på namnsdagen den 5 januari!
Skicka en kommentar