Juni

Min och mammas roadtrip blev fantastiskt lyckad! Vi skrattade oss igenom hela 6 länder, och irriterade oss inte på varandra en enda gång! (Åtminstone svarade hon med ett tvekande ".....neeej....." när jag frågade om hon blivit irriterad, ni får själva avgöra sanningshalten i det utalandet.) Det har även visat sig att mamma mins mer av sin skoltyska än vad jag minns av min gymnasiefranska, trots att hon läste tyska ungefär trettio år tidigare än jag började med franskan var hon faktiskt den som försökte mest och med bäst resultat när vi i Schweiz råkade hamna på en liten byrestaurang med fransktalande servitris. Jag hade varit trygg i förhoppningen att vi inte kommit in i de fransktalande delarna ännu och var beredd på att låta mamma sköta snacket...vilket hon ju även gjorde när jag bara stirrade skräckslaget på servitrisen i fråga! Mamma åt häst, jag vet inte om det berodde på att det var lättare att komma ihåg ordet för häst än för nöt eller om hon bara var sugen på ponnykött! ;-) Dessutom redogjorde hon glatt för en hotellägare i Tyskland att vi var på väg genom Europa med bilen full av Sachertårtor! :-D Hon är så härlig min mamma!
Sen vi kom hem har jag mest legat som en liten klubbad knubbsäl på terrassen och flämtat i 38-gradig värme (jag överdriver inte ens). Vi har även firat midsommar med svensk flagga på bordet och så har jag hunnit med ett barnmorskebesök där barnmorskan förskräckt utbrast:
-"Men fortsätter du såhär kommer du ju att spricka!!!!" När jag klev upp på vågen. Jag kollade på Gianni med skeptisk uppsyn, Gianni kollade på mig och sedan på barnmorskan i fråga och sen höjde han lite på ögonbrynen. Det var inte ens värt en kommentar med andra ord. Här i Italien FÅR MAN INTE gå upp mer än 9 kilo totalt under en graviditet! För då spricker man tydligen, jag har gått upp 6,5 hittills och är tydligen på god väg! ;-) Döm själva...

Här är vi påväg genom alperna!

Sverige - favorit i repris!

Imorgonbitti flyger jag till Sverige igen! :-D Den här gången är det dock inte bara vila och återhämtning som står på programmet utan även lite seriösa studierelaterade möten. Fast en del vila och lite familj- och kompisumgänge skall jag nog hinna med också! Det ska bli roligtroligt! Passande nog kommer båda mina bröder hem från USA på söndag så då träffas hela syskonskaran igen! Jag kan knappt ens komma ihåg när vi träffades alla tre senast...Jag minns att vi träffades runt julen 2006, men det måste väl varit någon gång efter det också...eller...Petter kommer säkert ihåg bättre än jag!
Hemresan är planerad i form av en roadtrip genom Europa för mamma och mig!! Det blir som Thelma och Louise! Bortsett från att vi inte kommer att fly från elaka äkta män och ofrivillig skottlossning förstås...

15 galna hundar

Jag minns att Gianni för länge sedan berättade för mig att det inte är helt ovanligt att grannar matar varandras hundar med förgiftade korvar eller köttbullar igenom staketet för att ta död på dem. Jag blev alldeles upprörd och tyckte att det var helt hemskt att någon kunde göra så!!....det var då det.
Nu kan jag säga att det är inte långt tills jag rör ihop en köttbullssmet spetsad med arsenik! Det skulle behövas ett par kilo köttfärs förstås för om jag inte räknar fel har vi minst 15 grannhundar som håller igång på nätterna! Vad är poängen med att ha 8 vakthundar (som en av grannarna har) när de skäller hela nätterna igenom, skulle det komme en tjuv skulle ju ingen märka någon skillnad på hundarnas beteenden för de är alltigenom helvilda konstant. Fast en tjuv skulle väl inte ta sig in i trädgården med 8 helvilda hundar förstås, men man tycker ju att det kunde räcka med 1... På dagtid står man väl ut, men när någon av dem börjar skälla klockan halv fyra på morgonen och de andra 14 runt omkring faller in vill man bara ställa sig och skrika högt på terassen, fast då finns det väl en risk för att nån snäll granne kommer förbi med en hemlagad köttfärslimpa förstås...

förnöjd

Blogger har nekat mig att logga in här sedan flera dagar och därav inget bloggande. Nu har jag bytt lösenord och det ser ut att funka bättre!
Idag är det 14 dagar sedan jag la om matvanorna, och jag har slutat klaga. Det går faktiskt bra och jag kände mig inte ett dugg avundsjuk när vi i helgen åt ute med Giannis familj och alla avslutade måltiden med efterrätt, alla utom jag och Gianni, för han har sympatislutat! Därmed inte sagt att "chokladpannacotta" inte har tillförts på listan över saker jag kan tänka mig att äta i höst! ;-)
Jag är överhuvudtaget så otroligt glad över lill-bebisen att det inte spelar så stor roll att jag får lägga om kosten lite!

Tanta pazienza!

Det var ett litet inslag på nyheterna med par som firade 50-årig bröllopsdag eller mer. Alla paren fick frågan vad som är hemligheten bakom ett så långt äktenskap. 4 av 5 par svarade:
-"Mycket tålamod!"

Sockersug

Jag förstår att jag borde tänka på något annat, men just nu är jag bara hungrig hungrig hungrig och ligger och fokuserar på all mat jag skulle vilja äta och inte får! Tyvärr har vi inte direkt nån mat jag får äta hemma heller så torftigheten i min lunch (tonfisk på burk, stekt bacon och tomatsallad) hjälpte väl inte direkt. Jag skulle vilja ha våfflor med hjortronsylt, kladdkaka, lasagne, sushi, flingor med mjölk, mackor med brieost och salami, pizza, nybakt bröd och massa andra goda grejer...Tänk t.ex. att jag ska gå hela varma sommaren utan minsta lilla glass i näven... Igår ringde Giannis pappa för att prata lite och han var den första som lät lika bestört som jag känner mig över sockerförbudet! Äntligen någon som förstår mina kval! Då resten av Giannis familj mest gillar salt är han den som efter måltiden, när alla är klara och lämnar bordet, säger:
-"Jaha? Är det ingen som ska ha efterrätt? Hanna och jag tar lite glass i allafall." Haha, han vet vem han har att göra med!

Se men inte röra!

Resultaten igår var alldeles strålande! Misstänkt strålande tyckte min läkare och föreslog att jag ska göra ytterligare ett innan vi kan utesluta att det förra gav felaktigt resultat. Så istället för att fira med en glass firade jag inte alls men kände mig mycket lättare om hjärtat och lite mindre orolig. Men det var inte slut med det! Idag var nämligen Gianni och jag på Ultraljud för att titta på underverket! Allt såg jätte fint ut med bebisen sa barnmorskan och vi har fått 39 bilder med oss hem. 38 av dem visar olika svartvita välskapta inre organ eller blodet som pumpar från hjärtat och ut i olika kroppsdelar, nu i efterhand ser jag inte ens vad hälften av de igentligen föreställer, den 39:onde visar en liten profil som barnmorskan fick buffa ordentligt på magen för att få henne att visa upp! 24 cm lång har hon hunnit bli och väger "ungefär 422 g"...ett väldigt ungefärt svar... ;-)
Det som inte såg lika fint ut var tydligen jag själv....
-"Äter du mycket sötsaker och mjölbaserade livsmedel?" började han....
Jag som tänkte vara lite duktigt svarade såklart att jag sedan drygt en vecka inte äter sånna saker alls fick ett kort:
-"Jaha, men jag menade innan!" till svar.
Jag undvek frågan med några hummanden typ... "vad anses som mycket då..." då han fortsatte:
-"Ja, du har nämligen för mycket fostervatten, jag tycker därför att du ska sluta helt med socker och mjöl och hålla igen på alla andra kolhydrater också!
Spiken i kistan! Plötsligt blev provresultatet på nästa urinprov lite mindre intressant och det är total avhållsamhet som råder 4 månader framöver.

Domedagen....

Nu åker jag in till stan och sjukhuset för att hämta provresultaten...håll tummarna! Jag har som sagt lite lösgodis som ligger här hemma och väntar utifallatt...

Värme och pyssel

Det är för varmt! Jag orkar inte vara ute, lite bra är det för det blir lättare att motivera sig till skolarbete när man ändå bara vill kura inne. Men för att det inte ska bli för mycket studier (som om det skulle finnas en risk...) har jag ganska mycket pyssel på gång också, idag sydde jag t.ex. några mjukdjur till bebisen. De blev väldigt söta, hoppas hon blir lika nöjd som jag!

Matprat

Veckohandlingen som enligt tradition utförs lördag innan lunch blev sig lite olik den här veckan. Gianni är snäll och synpatihopparöver socker, mjöl och andra snabba kolhydrater och därav en kundvagn bara fylld med eventuell-graviditetsdiabetes-vänlig mat, mycket gott blev det faktiskt! Vi fick bl.a mozzarella och jättegoda plommontomater till lunch och nu står Gianni och kokar en bläckfisk (en såndär åttaarmad sak, inga vanliga bläckfiskringar. Jag som tycker att jag är rätt händig i köket skulle aldrig valt den på egen hand ur fiskdisken, men killen verkar veta vad han sysslar med!)som ska få bli bläckfisksallad med citron, persilja och olivolja! Goda grejer! Dessutom har jag fått pistachnötter att smaska på när jag blir sugen på godis, kanske inte riktigt samma men åtminstone nåt att sätta tänderna i som får mig att glömma att jag har lösgodis och dubbeldajm inhandlat i Sverige i byrålådan....ungefär som att jag skulle kunna glömma det... Nåja, det går nog ingen nöd på mig den här veckan heller, håller dock tummarna för att provsvaren som kommer på onsdag eller torsdag ska visa att det första testet var helt felaktigt och att jag lugnt kan börja äta sockrade flingor med hjortronsylt till frukost igen!

Uppdatering

Jag har tappat lusten att blogga, kanske för att jag tappat lusten att sitta framför datorn, vilket är jätte bra, för jag får mycket mer och roligare saker gjorda! Men för att ni inte ska glömma bort mig alldeles kommer här en snabbuppdatering vad som hänt på senaste:
- Jag har varit i och kommit hem från Sverige, det var jätte jätte mysigt men inte vad bloggen ska handla om.
- Jag har planterat massor av fröer på balkongen och pysslat med det som redan växer, nu blir det bl.a dillpotatis i sommar! Svenskt så det förslår!
- Jag har lämnat upprepade urinprov senaste veckan eftersom de visat sig att jag har galet mycket socker i urinen...inte bra...
- Jag har fått lägga om mina matvanor, tack vare ovanstående, och äter nu ingenting som ens innehåller den minsta lilla gnutta socker eller mjöl. Jag som älskar socker...
- Jag har sytt en ny datorvästa i grönt marimekkotyg som en gång varit gamla gardiner, den gamla gick sönder i Afrika, finfin!
- Jag har tagit hand om mig och vilat mycket mycket för att tarmarna ska hålla sig på insidan, men även tagit flera lugna långsamma promenader för att inte slacka till alldeles.
- Jag har köpt ytterligare en flygbiljett till Sverige, måste träffa mina handledare i början på juni, för det ynka priset 18,99 €, skatter och avgifter inkluderat! Jag säger ju att det lönar sig att ha is i magen! :-D
- med is OCH en bebis i magen har graviditeten hunnit in i v 23 och bebisen växer och frodas, och jag med den! ;-)
Det var en snabbrapport, för er som eventuellt fortfarande orkar masa er in på min blogg och spana efter uppdateringar.

Gräddfil 2

Nu har jag återhämtat mig lite och kan berätta att idag minsann var dagen då jag för första gången blev erbjuden sittplats på bussen! Det är då tusan vad folk är uppmärksamma! Gianni har redan pratat om att det skulle hända i flera veckor, typ innan det syntes alls, jag tycker iofs fortfarande att det bara ser ut som om jag lagt på mig lite extra (lite väl mycket precis mitt på magen kanske...), men det tyckte tydligen inte tjejen som frågade! Ska dock tilläggas att jag tackade nej (kanske jag inte skulle ha gjort med tanke på hur dagen sedan urartade...) Det var även en äldre dam som kom fram till mig på posten och påpekade att jag faktiskt inte behövde sitta och vänta på min tur, jag var minsann i min fulla rätt att gå före kön och bara ta plats framme vid kassan, men med ett tjugotal stressade pensionärer i färd med att hämta ut sin pension före mig i kön avböjde jag det också... En annan sak värd att kommenteras är att det inte är samma nummerlappsknapp för gravida och de andra (Jag väljer att kalla dem så eftersom jag nu uppenbarligen tillhör en lite finare sort! ;-) ) på sjukhuset, vi gravida får dela med "krigsveteranerna"...ni förstår ju själva vilken nivå det är på!

Ajajajajaj....

Det bränner i mitt bråck! Som om jag skulle ha en brinnande kniv stucken genom bukmuskulaturen. Det gör så galet ont att jag varken kan stå eller gå och dessutom lider när jag ligger raklång. Ok att jag inte får anstränga mig, som doktorn sa, men att gå från tåget till sjukhuset och sen till posten skulle räknas som ansträngning anade jag icke! Det kanske inte blev bättre av att jag inte kunde lägga mig på en soffa och vila när det började göra ont utan istället fick ta en buss och ett tåg och en liten promenad för att komma hem till sängen. Nu får jag sota för mitt vilda leverne och ligga här och plågas. Stackars stackars mig...

Sverige, Sverige älskade land!

Snart bär det av till fosterlandet! Jag blir så glad bara av att tänka på det! Nu måste jag bara piggna till från en tillfällig förkylning, dricka lite mera te och äta lite mera glass, sen kommer jag vara i fin form inför resan! Det blir dessutom bebisens första visit i sitt andra hemland! Antar att hon inte kommer att märka någon direkt skillnad... Och på tal om bebisen så är vi idag mer än halvvägs! 141 dagar avklarade, 139 kvar! Spännande!

Bebisrutiner

Vår lilla bebis verkar förresten vara en morgontrött nattuggla! Hur ska det gå med föräldrar som vaknar före sju på helgerna men alltid somnar innan klockan 23... Hon följer hur som helst redan en alldeles egenkomponerad dygnsrytm, där hon verkar vakna nångång runt nio halvtio och håller igång ungefär till klockan 13. Sen märker jag ibland av henne nån gång då och då fram till klockan 17 för då blir det knäpptyst (eller ja, knäppstill?). Klockan 21 drar hon igång igen så sakteliga för att vara på topp runt 23 då jag helt sonika somnar när hon dansar vidare! Hon är redan en alldeles egen liten person, det är så fint!

Hemma hos...

Jag försökte få Gianni att ta med min digitalkamera idag, för att på så vis kunna göra ett personligt "hemma hos"-repotage som jag sen kunde få! (Snart står hon vid kiosken hemma i Sverige och köper Se&Hör tänker ni.) Han hade dock alldeles för hög arbetsmoral för att tycka att det var en riktigt bra idé, vilket man i sig kan se som en av anledningarna (förutom att han är jättejätteduktig såklart!) till att just han får den här typen av jobb!

Gräddfil

I morgon ska Gianni hem till Berlusconi och mäta för att kunna rita ett nytt kök åt honom. Det är ett behov som jag förmodar kommer av att IKEA inte tillverkar underskåp och arbetsytor med 60 cm höjd.

Eftermiddagsfika

Bor man som vi alldeles fasligt långt ute på landet kan man inte bara gå och handla lite smågodis när sockersuget gör sig påmint (smågodis finns faktiskt inte ens i Italien, så det skulle bli väldigt, väldigt långt att gå...), man tager istället vad man haver och idag blev det ett synnerligen lyckat resultat!

Valborg närmar sig...

Och som svensk så känns ju Valborg väldigt viktigt och märkvärdigt! Som utlandsvensk skulle man sen helst vilja ha alla svenska traditioner i kubik, och därav min romantisering av champagnefrukostar i Ekonomikumparken på ett sittunderlag för att inte förfrysa rumpan, trasiga frigolitflottar i fyrisån och fulla ragglande studenter utanför nationerna klockan 15.00! Men ändå, det är ju nu våren kommer! Att det sen kan spöregna och vara iskallt hela maj glömmer man lätt bort den sista april och ser framför sig hur man kommer cykla omkring i sandaler och kjol, självklart utan strumpbyxor!
I Italien vet de inte ens om att det är en dag värd att fira, ok att det har varit över 15 grader varmt sedan i slutet på februari och att körsbären redan hänger gröna på träden i väntan på att mogna, men ändå, april är april och maj är maj och för mig är det en väldigt skillnad!
1 maj däremot firas med besked även här, när vi var på 1 maj-konsert i San Giovanni för två år sedan var ändå det mest iögonfallande att arbetarklassens dag till största delen firades av studenter och arbetslösa slackers som förmodligen aldrig ens försökt söka ett jobb! ;-) En annan intressant skillnad var att man inte såg folk dricka vare sig öl eller vin utan bara en sjusärdeles massa vatten...tydligen blir man väldigt törstig av att röka mycket marijuana...
I år hoppar vi över 1 maj-konserten, precis som förra året, däremot tror jag inte att vi kommer att ligga på beachen (förra året var det strandenpremiär 25 april och även om jag haft bikinipremiär på terrassen lär det dröja några dagar till innan havet ska få behaglig badtemperatur). Kanske blir det en tur upp till Giannis syster utanför Pisa, om vi vill trängas med miljontals andra helgfirande italienare på motorvägen vill säga... VÅREN ÄR HÄR, HURRA!!!

Det är en liten tjej!!!

...och för er som ännu inte visste att Gianni och jag väntar barn blev det två fina nyheter på en gång!

Söndagslunch

Såhär god mat kan det bli när Gianni ställer sig i köket! Man kan även se detta som ett bevis på att italiensk tv INTE sänder fotboll precis hela hela söndagen! ;-)
Och vad har jag då haft för mig kan man undra...ja, ingenting ingenting alls faktiskt, och det gjorde jag här:

ny frisyr?

Jag blir alltid trött på mitt hår när det hinner nedanför axlarna. Tänker alltid att jag ska känna mig så feminin med långt hår, men det slutar alltid med att jag bara känner mig ovårdad och sätter upp det i råttsvans (vissa får ihop till hästsvans, inte jag!). Därför har jag tittat lite på gamla bilder och vill minnas att jag trivdes förträffligt bra sommaren 2006 då jag såg ut såhär:











Vad jag inte riktigt kan komma ihåg är om jag trivdes bra pga frisyren eller om det faktum att jag vägde kanske 58 kg hade ett finger med i spelet...

Bikinipremiär och uppsatsnojor

Såhär fint väder var det igår när jag vaknade! Det var nog första dagen sedan jag blev arbetslös som jag faktiskt njutit lite av att bara vara hemma! Jag låg och läste under vårt parasoll i bikini och solkräm, ändå till klockan fem när den blåa himlen byttes mot hotande gråa moln och jag flydde fältet. Till min stora glädje hade jag fått lite färg och man kunde tydligt se solmärken från bikinin! Jag visade glatt upp för Gianni när han kom hem och fick kommentaren:
-"Oj, du har visst blivit lite röd."
Vaddå röd!!?? Jag har ju blivit brun ju....
-"Själv känner jag mig lite blek och grå..." fortsätter han och jag ställer mig bredvid honom vid spegeln för att jämföra...och jaha, så var det med min soldag på terassen, killen är såklart värsta pepparkakan i jämförelse med mitt glåmiga ansikte! Tur att solen skiner idag igen, nu ska jag banne mig komma ikapp!

Förresten måste jag kolla min mail minst en gång i timmen idag, för i förrgår skickade jag in första utkastet av min uppsats (de delar jag har kunnat skriva utan att ha några resultat klara för mig vill säga) till min handledare, men fortfarande inte fått svar. Jag har onda aningar att hon hela dagen igår suttit och funderat hur hon ska formulera att jag måste radera alltihop och börja om igen, alternativt hur hon redan hittat det jag skrivit på någon okänd sida på internet och tror att jag kopierat alltihop därifrån rakt av...

Det skakar!

Jag fick precis vara med om mitt första jordskalv! Spännande och lite läskigt! Hela huset skakade, om än bara i några sekunder. Det var tydligen ett i Romtrakten för ett par veckor sedan också, fast en söndagmorgon klockan sju så det hann vi inte ens märka.

Bara ett litet litet (välbetalt) jobb?

Jag är inte funtad för att gå hemma och vara sysslolös. Ok, sysslolös kanske inte är rätt uttryck med tanke på att jag har en magisteruppsats som väntar på att bli skriven, betoningen ska nog ligga på att GÅ HEMMA. Jag vill ha nåt att göra utanför hemmets väggar, något där man får tänka och fundera och göra av med lite energi! Gianni är snäll och hjälper mig leta jobbannonser på internet när han kommer hem, men vill man inte jobba som telefonförsäljare, barnflicka eller frukostvärdinna så verkar det just inte finnas så mycket på arbetsmarknaden. Vad jobbar italienska studenter med, killar och tjejer som inte blir försörjda av mamma och pappa, när det inte finns något csn att luta sig mot? Förmodligen har jag redan svarat på den frågan fyra rader längre upp...

Läkarböter

Jag hade en läkartid idag klockan 09:00. Detta var ett besök jag beställde tid för långt innan jag åkte till Afrika för min acne som då vägrade att ge vika. Nu tycker jag inte att den är lika farlig längre och ett läkarbesök för den saken verkar lite onödig, så jag har försökt avbeställa den här tiden i ungefär två veckors tid. Men jag har aldrig kommit fram på telefon, så jag har gett upp. Nu sitter jag här hemma och är orolig att de ska skicka någonslags du-missade-din-läkartid-och-orsakade-oss-därför-onödigt-arbete-böter hem till oss... Jag vet att det verkar helt knäppt att man skulle behöva betala böter för att man inte dyker upp hos läkaren, men jag har ett svagt minne av att sekreteraren som jag bokade tiden hos på frågan vad som hände om jag inte kunde komma dagen jag bokat (Jag vill minnas att jag frågade om det eftersom jag bokade besöket i januari och fick tid den 22 april och redan då tänkte att saker kan ju hända innan dess) svarade:
-"Jag, besöket får du betala för ändå."
Men jag vet inte, lite konstigt verkar det ju....

Hanna Saijda Andersson

Vår granne har sedan vi flyttat in pratat om sitt jobb på finansdepartementet, han har aldrig direkt gått in på exakt vad det är han gör där och vi har ärligt talat aldrig varit så pass intresserade att vi frågat heller. Hur som helst så har det gått upp för mig under tiden vi bott här att killen omöjligen skulle kunna ha ett jobb där han använder huvudet, alltså han är ju snäll och så men ganska korkad. Häromdagen när han hade varit sådär lagom puckad igen säger jag till Gianni:
-"Men alltså, omöjligt att han kan ha ett jobb där! Jag slår vad om att han är chaufför* eller nåt!" (* jag har skrivit många, många inlägg om chaufförer...)
Jaha, så vad händer igår när Gianni, grannen och en annan kille står och pratar om ditten och datten...
Gianni:-"Ja, men då är det ju bra att vi har en kille inom finansen som granne!"
den andra killen:-"HAHAHAHAHAHA!"
Grannen:-"------"
Gianni:-"Vaddå? Vad jobbar du med egentligen?"
den andra killen:-"Han gör ju inte ett skit!!"
Gianni:-"Men? Du har ju sagt att du jobbar på finansdepartementet?"
Grannen:-"...ja....alltså, jag är chaufför där...."

Vad var det jag sa!!! En hel del bitar trillade på plats där kan jag säga. Och är det något annat ni undrar över så går det bra att ni hör av er! ;-)

sköna söndag

Eftersom det gärna vill bli nästan ohälsosamt mycket tv-fotboll hemma hos oss på söndagarna passade jag på att fly fältet för en liten "sommaren-är-här-shopping-tur", det var ju faktiskt 26 grader idag! :-)
Det blev massor av bra grejer inhandlade:
2 st solbäddar, så att vi kan ligga och pressa på terrassen med stil!
6 st krukor i olika storlekar
Några påsar med blomfrö
Planteringsjord borde jag köpt, men det glömde jag så planteringen får vänta några dagar till.
Träolja och en pensel så att jag äntligen kan olja utemöblerna!
En gardinstång och gardintyg till lilla rummet.
Återigen blev det middag på terrassen och eftersom jag inte direkt skämt bort er med bilder på senaste tiden får ni här en glimt av trädgårdsmöblerna i skymningen.

flitiga lisa

Jag har svarat på två jobbannonser nu på morgonen och bifogat mitt uppdaterade(!) cv. När jag var tvungen att slå upp ordet "magisteruppsats" i min italiensk-svenska bibel kom jag för övrigt till en mycket trevlig insikt, när jag tagit examen kan jag börja titulera mig "dottoressa Leife" om det skulle vara nödvändigt! Här behövs det minsann inga doktorandstudier för att få fina titlar inte! ;-)

Jag tror det börjar bli sommar...

Igår var det middagspremiär i utemöblerna. Klockan halv nio satt vi på terrassen och åt köttfärsbiffar med kokt potatis, svampsås och lingonsylt (där ser ni, alla ni som påstår att jag blivit italieniserad!). Inte omsvepta med yllefiltar och utan att huttra mellan tuggorna, det lutar med andra ord åt att det blir sommar i år igen!

Fredagkväll

Igår var det postfest för mig! Jättekul, fick paket från pappa, vykort från mamma, vykort från lillebror och paket som jag beställt från England! Lyx! Och så var det premiär för andra säsongen av Heroes på tv (i Sverige visar de säkert säsong 4 vid det här laget?!) och jag åt pizza i soffan!
Sen blev det lite mindre roligt för jag svullnade upp under tungan, som en fortsättning på min påssjukesvullnad under hakan som jag har sedan i måndags, det kanske är läge att gå till doktorn på måndag, men först är det helg!

Är du singel?

Jag skickade ett mail till en av mina handledare, en ganska butter typ 60+ med långt grått skägg som ofta svarar argt:- "Jag vet inte!" när man frågar honom någonting utanför hans eget ämnesområde och som säkert kan uppfattas rätt torr och grinig men egentligen är den bästa föreläsare/handledare man kan ha om man inte låter sig luras av hans attityd, med en massa systematiskt uppradade frågor. Fick svar idag och han hade lika systematiskt betat av fråga efter fråga genom att skriva varje svar under respektive frågeställning, sånt uppskattas! Till saken hör att jag skriver mina mail från spray, vilka gör reklam för spraydate i slutet av varje ivägskickat mail, såhär:
_____________________________________
"Är du singel? Du är inte ensam! http://www.spraydate.se"

Därför skrattade jag så att jag grät när jag kom till slutet av mailet, och där hittar ett lika informativt svar som de övriga:

> >_____________________________________
> >Är du singel?
>
> Nej, ingen av oss, mig veterligt!
>

:-(

Jag fick inte tillbaka jobbet. Nu känns det jätte ledsamt och jobbigt, för jag behöver verkligen ett jobb men det är inge roligt att hålla på och skicka cv och söka hit och dit. Det tar så himla mycket kraft och tid och man blir så besviken gång på gång. usch.

Anledningen till att de inte kan återanställa mig är dessutom nästan skrattretande. Skolan har dåligt med pengar och kan inte ha fler än två personer anställda på kontoret. De har en annan tjej anställd som det är meningen ska jobba med försäljningsbiten, som man gör mestadels utanför kontoret. Det har hon aldrig gjort, utan tillbringar istället den mesta av sin tid hemma eller ute med kompisar. För att få lite bättre koll på henne har de nu satt henne att göra mina arbetsuppgifter på kontoret, vilket hon t.o.m. enligt chefen inte heller är kapabel till. Och vi kan alltså inte jobba båda två på kontoret samtidigt. Lösningen på det här tycker man rimligtvis skulle vara att göra sig av med tjejen som inte gör någon som helst nytta för att kunna återansälla mig. MEN, det går inte för hon är ju en av de andra chefernas systerdotter!
Jag sa det till min chef också, när han påstod att det inte är så lätt att bara göra sig av med någon sådär att enda anledningen till att han inte kan göra sig av med henne är ju att hon är släkt med en av cheferna och att det annars faktiskt finns tusen och åter tusen anledningar till att ge henne sparken. Han ville inte lyssna på det örat, det är väl rätt pinsamt kan jag tro att han faktiskt varit med och anställt en helt imbecill tjej för att hon råkar ha rätt efternamn.

Nervöst

I morgon ska jag på arbetsintervju, eller...jag ska träffa min f.d chef och försöka övertyga honom om att jag bör få mitt gamla jobb tillbaka, gudarna skall veta att jag behöver det! Jag har försökt förbereda mig på eventuella händelseföljder, men man vet aldrig riktigt vad man har att vänta sig när de gäller de där rävarna, med tanke på att jag fick sparken när de sagt att jag skulle få tjänstledigt så kan väl ungefär vad som helst hända antar jag. Jag kanske kommer att bli tvungen att bli arg, det ger mig väl inte jobbet tillbaka antar jag, men det kommer att kännas bättre efteråt.
Skulle varit skönt om jag haft en stabil plan-B i bakfickan, men icke...
Håll tummarna!

Är det dags att fly nu?

Kan bara konstatera att majoriteten av Italiens befolkning antingen är både döva och blinda eller helt enkelt alldeles urblåsta. Någon annan förklaring hittar jag faktiskt inte.

Jag drygar mig.

Det kostar 72 cent att åka buss hemifrån oss och ner till tågstationen. Varför 72 kan man undra, blir det inte lättare rent växlingsmässigt för både passagerare och chaufförer med 75 cent eller varför inte 70?! Många chaufförer tar inte helt oväntat saken i egna händer och ger helt sonika tillbaka växel som om biljetten skulle ha kostat 75 cent, vilket i sin tur leder till att man inte har de där eftertraktade 2-centsmynten till hemresan heller...
I morse när jag tog bussen mötte jag en av de där chaufförerna som egenhändigt bestämt att bussresan kostar 75 cent. Jag vet att man borde säga till varje gång, men ibland känner jag mig lite småsnål att fråga efter 3 cent. I morse försökte dessutom chauffören leta växelmynt i sin myntpåse samtidigt som han körde på den ganska snirkliga vägen, vilket blev oroväckande skakigt och inte fick mig att vilja be honom leta fram 3 cent till. Hur som helst, jag började irritera mig mer och mer på det där ju mer jag tänkte på det och kom fram till att jag ju isåfall lika gärna kunde välja att betala 70 cent i jämna pengar, om chaufförerna nu inte tycker att 3 cent är nåt att bråka om borde ingen göra något väsen av 2, eller?! Sagt och gjort, på hemvägen gav jag helt sonika chauffören 70 cent utan att kommentera det ytterligare, men nu gick det minsann inte! :
-"Jaha, här fattas det 2 cent" har gubben mage att påpeka. (Ok, det var inte samma chaufför som på morgonen, men jag är säker på att de är av samma skrot och korn allihopa)
-"Ja, men i morse fick jag betala 75, så då kan jag väl betala 70 nu?!" tyckte jag.
-"Var det JAG som inte gav växel tillbaka?" Undrade chauffören förnärmat.
-"Nej, det var en kollega, men ni jobbar väl för samma företag." kontrade jag....Vi det här laget började jag tom själv tycka att det började bli lite mycket väsen för ingenting, men nu fanns det ingen återvändo.
-"Nej, i slutet på månaden är det JAG som får lägga till om det fattas pengar i kassan! Om du inte hade haft mer pengar så ok, men jag tycker inte om din ton!" Utbrister nu chauffören helt förnärmat...
-"Jaja.." säger jag och sträcker fram ytterligare 1 € för att han ska kunna ta sina 2 cent, men då slänger han ut armen samtidigt som han vänder bort huvudet i värsta drama queen anda och ska minsann inte ta emot mina pengar...
-"Du måste säga till direkt när sånt där händer, du ska direkt fråga efter 3 cent i växel!" Börjar han gasta ut och jag känner vid det här laget att det kanske varit bäst att betala med euron jag hade i fickan från allra första början...
-"ok, ok" säger jag och känner mig dryg, snål och lite jobbig. Tre-i-ett, Hurra. Men samtidigt tycker jag mig ha en poäng, eller? Nästa gång ska jag hur som helst se till att ha exakt 72 cent när jag åker buss, det känns som ett bra sätt för att undvika fler konflikter.

Jag förkovrar mig!

Eftersom jag hänger i sluttampen av min utbildning men fortfarande har hyfsat mycket studiemedel kvar att ta ut (hur gick det till?) tänkte jag att jag kunde suga ut det allra sista ur svenska staten genom att läsa någon rolig kurs till hösten! Rolig=fina betyg med lite ansträngning tänker jag, och hittade några kurser i italienska på distans vid Umeå Universitet. Finfint! Att prata italienska är ju en sak, men Universitetspoäng i Italienska är en helt annan! Har man dessutom båda två så sitter väl inte det helt fel. Sagt och gjort anmälde jag mig till Italienska A, nybörjarkurs. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort för utan gymnasiebetyg i språket kom man ingenstans, om man inte hade adekvat utbildning från Italien eller liknande. Ett kontrakt som sekreterare verkade inte hjälpa det minsta och vill jag inte tenta upp italienska steg 2 på någon gymnasieskola någonstans i Svearike blir det till att läsa nybörjarförberedande kurs vid Umeå. Haha! Jag ska förbereda mig på att bli nybörjare! Efter 30 hp är det sedan dags att avancera till nybörjarnivå!
Gud vad jag ska glänsa!

Hanna ar hemma!

I tryggt forvar, langt fran myror i sangen och stora spindlar i duschen. Langt fran langa morgonpromenader over savannen och harda arbetsdagar i falt! Massor av data i ryggsacken att analysera och en lang uppsats att skriva. Men sen sa, blir jag antligen biolog pa riktigt! :-D

Jag ar hur som helst varldens nojdaste med att vara hemma! Det ar roligt med aventyr och resor och spannande upplevelser, men det ar valdigt, valdigt skont att komma hem ocksa!

...och coolingtemat fortsätter!

Det blev inget fältarbete idag, massor av regn i natt och i morse gjorde att vi bestämde oss för att stanna hemma och arbeta lite framför datorn istället (och så blev det ju lite tid till bloggen också!). Och tur var kanske det, för då fick vi tillfälle att hjälpa till att mikrochipsmärka en stor pytonorm, 2,8 m lång (jag fick mäta) och 12 kg tung! Jag anmälde mig frivilligt för att bli "hålla-huvudet-ansvarig" och sedan var jag kvick att fråga efter en efterlängtad bild (om ni tycker att jag ser lite röd och ansträngd ut så är det inte misslyckad solbränna utan helt enkelt för att ormen kramade mig rätt hårt runt nacken, tur att jag inte var ensam!) innan ormen skulle ner i sin stora ormpåse igen. Varsågoda:

Jag gullar med katter!

Bloggen har tagit lite ledigt en tid för att inte riskera att urarta till ett enda långt personangrepp! (Jag har tom skrivit inlägg för att avreagera mig, men sen har jag inte publicerat dem, min blogg är för fin för sånt!) Medstudentens pojkvän/Sveriges rickspucko har nämligen kommit hit, och jag har varit både irriterad, arg, ledsen och trött. Men jag ska låta det ta upp så lite plats som möjligt här i bloggen och gå över på roligare saker!

Jag har gullat med en gepard!!!! Är inte det typ det finaste djuret man kan gulla med på savannen?! Den bor ute på savannen i en stor inhägnad tillsammans med sin bror. Deras mamma blev skjuten av en tjuvskytt och någon tog hand om ungarna och skickade dem hit till parken där de växt upp. Ok att den inte var värsta vilddjuret, utan snarare ganska tam och foglig, trots detta får inte barn under 1,40 m gå in i hägnet för då lyser det till i ögonen deras! ;-) Inte skulle man sätta sig ner bredvid dem heller, utan stå upp och visa att man är stor och stark (och det är man ju!) Ganska coolt va?!

Ledig dag!

Sådärja! Då har man klarat sig igenom ytterligare 6 arbetsdagar! Dagar med en halv till en och en halv timmes promenader över savannen för att komma till våra arbetsområden, och lika långt hem igen. Dagar med möten med vilda djur öga mot öga. Dagar med kokta ägg, formfranska och grönsaksröra till lunch. Dagar med datainföring långt in på kvällarna. Dagar med sjukdomsbekymmer och bacillskräck. Dagar under Afrikas varma varma varma sol. Och så var det söndag, och ledigt! Vad gör jag då idag?...jo, samma sak som förra söndagen, och söndagen innan dess: Vaknar tidigt, typ vid 05:50, och är beredd att kliva upp och klä på mig fältkläder. Kommer på att det är söndag och ligger kvar och vilar fram till 7. Sitter vid datorn en stund. Måste åka in till stan och handla mat till den kommande veckan. Tvätta kläder, alltså HANDtvätta kläder. Det tar sånt tid...blöta, gnugga, blöta, gnugga, blöta, gnugga, skölja, skölja och skölja. Är dessutom kläderna fulla av svett, jord, gräsfrön och gnubajs så blir det desto mer gnuggande! ;-) Sedan ligger säkert lite data och väntar på att bli införd innan vi kickar igång den nya veckan i morgon, och detta trots att vi satt närmare 4 timmar och blippade på datorn igår. MFS är inte någon lyxupplevelse, det känns lite mer som lumpen tror jag.

Igår blev förresten vår snälla granne stucken av en skorpion. Han fick inte sitta ensam om giftet skulle hinna upp till hjärtat (eller hur det nu var doktorn sagt) så jag satt och pratade med honom tills han tyckte läget stabiliserats. Ungefär som att jag skulle ha vetat vad jag skulle ha gjort om giftet verkligen nåt hjärtat! Hans hand och arm var ganska uppsvullna, men när han tyckte att det stannat vid axeln gick jag och la mig, har inte sett till honom ännu i morse....kanske ska jag gå och knacka på?!

Sjukdomsnojjor och mat

Botswana sägs ju vara det hiv-tätaste landet i Världen. Bara det känns ju rätt jobbigt. Att sedan vara ute i snår och buskar och riva sig här och där med en assistent som det plötsligt börjar forsa näsblod ur är ännu jobbigare. Jag hjälpte till med toapapper och alcogel så gott jag kunde, men är nu jätteorolig för smittoriskerna. Hela min internettid idag har gått åt till att googla "Hur smittar hiv vid blodkontakt?" och "Hur länge överlever hiv-viruset utanför kroppen?". Det var mina moln på den annars ganska ljusblåa himlen idag.

I morgon ska vi på personal/grillfest. Det rycktas om att vi ska få lasagne, de vet inte vilken kräsen fejkitaliensk matkritiker de har att göra med, vi får väl se hur de lyckas! ;-) Vår andra assistents favoritmat är för övrigt fjärilslarver och pap. Pap är en vit smaklös gröt som de äter till allt här och larverna skulle tillagas med olja, lök och lite tomater berättade hon inlevelserikt...hmm...Om det är det som är alternativet så funkar nog afrikansk lasagne skitbra!

Babyshower

En annan grej värd att nämna är att vi var bortbjudna för första gången igår kväll till en tjej härifrån. De tjejerna som vi bor med är allt annat än trevliga och pratsamma så vi hade litegrann gett upp hoppet om att stifta närmare bekantskap med lokalbefolkningen. Men så har vi träffat en tjej som jobbar i en affär här i närheten och pratat ganska mycket med henne och detta ledde till att vi blev bjudna på hennes systers babyshower igår kväll! Systern var visserligen inte där, för hon låg på sjukhus och födde barn, men det var mycket annat trevligt folk där, girls only! Pojkvänner och äkta män fick skjutsa dit och sedan vänta utanför på gatan i sina bilar(!)

Nu har iallafall vår bild at Batswana som osociala och svårpratade människor förändrats något, för nästan alla på festen var väldigt trevliga och sociala. Vi hann med att bli bjudna till ytterligare en babyshower nästa lördag, och en möhippa där datumet ännu var lite oklart. Dessutom var det en tjej som började prata om att hon tänkte ha fest snart för hon ville så gärna bjuda hem oss! Allt detta återstår ju att se, men viljan var god!

Här kommer det bilder!!

Åh vad roligt! Min medstudent har ryckt in och förminskat massor av bilder åt mig så att de tar lite mindre tid att ladda upp, så nu bjuder jag på smakprov av mina upplevelser i bildform!

Man får anpassa sig på savannen, skulle man möta en aggressiv gnu eller en vild noshörning är det bäst att vara beredd!


Som sagt, ibland så händer det faktiskt. Fast den här gången hade vi tur och det var han som backade först! Kanske var det min hornbeklädnad som skrämde honom! ;-)


Och här är vår arbetsplats! Den klagar jag åtminstone inte på!

En helt vanlig dag.

Det är rätt tufft att blogga från savannen, i två bemärkelser. Tufft för att nätet är otroligt långsamt, kanske med tanke på att jag sitter med min laptop under ett träd och inte alls på ett kontor. Men det är också tufft som i "Crocodile Dundee-tufft"! Häromdagen gick det förbi två noshörningar typ 20 minuter efter att vi lämnat vår post, det kändes lite skönt att de inte kommit liiite tidigare. Det blir mycket närkontakt med alla möjliga djur. idag när vi var ute och promenerade till våra provplottar korsade en jätte fin landsköldpadda vår väg! Det var det finaste jag sett hittills i parken! Jag plockade såklart upp honom och gullade med honom, trots att vår hemåkte handledare sagt åt oss att man inte får "gulla" med några djur! ;-) Den blev lite rädd och kissade lite på mina skor, men jag släppta honom snabbt igen. Tyvärr kan jag inte bjuda på bildbevis eftersom Bilduppladdningen går för segt. Igår hälsade vi även på ett reptilpar, dvs ett par från England som är här för att sätta upp en reptilpark. De hade alla möjliga ormar hemma, som de fångat lite varstans här omkring, och jag fick gulla (återigen skulle inte prof bli så nöjd) med en liten bebispyton! Mycket söt! Nu är det slut på fritiden och jag ska gå hem och fylla i data från dagens arbete.

jag hoppades på för mycket...

...internetuppkopplingen verkar för slö för att lägga upp bilder just nu, kanske en annan gång...

Skabbigare än skabbigast!!

Alltså...jag mindes att volontärhuset var skabb...men så till den milda grad!! Det hade jag faktiskt förträngt! Det luktar bl.a. så äckligt i köket att man inte ens kan tillbringa lagom lång tid där inne för att en middag ska hinna bli tillagad. Våra "rumskompisar" tycker att det är en bra ide att ha disco i allrummet fram till midnatt fast husreglerna säger "tyst vid 22". Rummen har inte väggar som går hela vägen upp i taket heller...så det är mer än lyhört.

Projektet flyter dock på väldigt bra! Idag gjorde vi klart 5 subplottar, fast dagsschemat säger 4! Duktigt duktigt! Dessutom har vi vår första lediga dag sedan vi kom hit i morgon! Hurra!

Nu ska jag även bjussa på en fin bild, underteckand är fotograf!

Har ar jag!!!

Nej jag har inte gatt bort mig ute pa savannen, jag har inte ramlat ner i ett vartsvinshal (det gjorde min medstudent, men hon kom upp igen) jag har inte heller blivit bortgift for 100 boskap....Jag har bara jobbat och slitit fran tidiga morgonen till sena kvallen! Galet, inte en ledig dag sedan jag kommit hit...vilket anda ar 14 dagar sedan...och inte lar det bli nat forran mojligen fram at helgen.

Professorn aker i morgon formiddag, och vi maste flytta. Detta kommer att innebara att var boendestandard reduceras markbart, att vi inte langre kommer att ha bil utan far ga overallt och att vi inte har nagon som borjar med middagen nar vi kommer hem trotta och hungriga och maste satta oss och mata in data i datorn... Men det kommer att innebara nagot annat ocksa... FRIHET!! Att sjalva valja arbetstider (de kommer alldeles sakert att se annu hardare ut, men da ar det atminstone vi som valt dem!), att besoka Internetpoints sa ofta vi behagar (och nar bussen behagar komma forbi) och att sjalva bestamma vad som ar "lagom mycket" arbete per dag! Professorn ar ju valdigt trevlig och sa, men hard!

Pa satt och vis kan man saga att sotebrodsdagarna bade slutar och borjar i och med i morgon!

Internet och bilder

Forresten sa kanske jag hittat ett tradlast natverk mitt ute pa savennen...men det funkade inte igar sa vi far se hur palitligt det ar. Fast man hoppas, och det borde ni ocksa gora, for man kan inte ladda upp bilder till bloggen fran internetcafe'.
Och mycket bilder har det blivit...bl.a. en pa en bil med en noshorning i forgrunden...
Det kanske skulle kunna ga med bluetoothing eller nat annat flashigt som jag inte har en susning om...

Dangerous Encounters!

Ja..hade man varit naturfotograf och haft kameran i hogsta hugg igar eftermiddag sa hade det kunnat platsa pa vilken spektakular kopvideo som helst! Vi hade varit ute i falt hela dagen (7 timmars effektivt arbete ledde inte till att vi fick fardigt 2 subplottar so vi hade tankt oss..utan 2/5 delar av den forsta....naja, noggrannhet ar en dygd!) och promenerade vid 5 tiden tillbaka till bilen, som vi parkerat under en acacia utmed en liten grusvag. Vi fick leta lite innan vi sag en rod falg och ena framljust genom buskaget och gav oss ivag at ratt hall...anda till...det kliver upp en noshorning pa vagen fran ingenstans! Det var bara att langsamt backa i samma riktning vi kommit ifran och borja prata hogt och tydligt, bade med noshorningen och varandra. Noshorningar ser namligen valdigt daligt och kan eventuellt anfalla om de inte vet vem det ar som smyger sig pa dem, sa en hog rost och vinkande armar kan vara ens basta forsvar. Sedan stod vi dar och ropade och viftade anda tills de, for det var inte 1 utan 3 stycken varav en en liten bebis!!!, bestamde sig for att knata vidare. Dessvarre/battre bestamde de sig for att knata i var riktning sa vi fick ge oss av in i buskagen och ta en omvag fram till bilen. Sakra och relativt lugna pratade vi om hur bra det gatt och borjade packa in ryggsackarna i bakluckan... och sa stod det 2 till dar bakom en buske och tittade nyfiket pa oss! Behover jag saga att det gick ratt snabbt att fa in bade vaskor och oss sjalv i bilen och kora darifran!? Men det var coolt! Nu nar jag far skriva om det och inte langre har hjartat i halsgropen...eller nagonstans i gommen... ;-)

Annars ar det valdigt busy. Professorn kan jamforas med en torped som drar framat i en enorm hastighet utan varken behov av vila eller naring... och nar det val ska atas i alla fall sa valjer hon helst de lite lyxigare hotellen..... naja, ibland bjuder hon faktiskt, och det ar aven p.g.a. henne som vi fortfarande har rad med hyrbil och rent boende, sa en blaslampa i andan kanske ar priset man far betala!

Min medstudent har ocksa kommit, och jag far ta och erkanna....jag hade fel...eller nja, lite ratt hade jag, hon ar en lat javel, men en mycket trevlig sadan!

Forsta intrycket:

Botswana - Tank er vilket halvflashigt europeiskt land som helst placerat i innersta delarna av sodra afrika, dar har ni det, Botswana! Inga historiska byggnader forstas, landet har ju i princip byggts upp med borjan 1966, men i ovrigt kanns stortorget har ungefar som det i Eskilstuna eller Vasteras! ;-) (Fast da ar ju Gaborone huvudstad forstas...)

Naja...nastan! Nu bor jag som tur ar lite mer exotiskt! Mitt i Mokolodi naturreservat invid ett vattenhal. Jag har redan spanat bade giraff, kudu och impala pa nagra meters avstand och har sallskap och diverse spindlar och stora fjarilar i bade badrum och kok! Jag trivs som fisken i vattnet med andra ord, och trots mycket oro och vandan ser jag nu mer fram emot vistelsen har an jag hade anat!

Inte blir man sa varst utstirrad och ropad efter pa gatorna heller, vitingar ar ratt ointressanta, och annu ar det bara 1 man som velat gifta sig med mig... ;-)

Min medstudent har forresten kommit bort... alltsa hon borde ha kommit igar 18.20 och vi stod snallt pa flygplatsen och vantade, men hon kom aldrig. Inte har vi fatt nat meddelande fran henne heller, och det gar inte att ringa hennes nummer... Sa jag inte att hon var skum!? ;-) Det kanske blir jag pa egen hand som far genomfora projektet, men sjalv ar som alla vet baste drang, sa det kanske inte skulle vara sa tokigt det heller!

Utlovade bilder far vanta lite. Jag maste lara mig att planera lite och ta med bilder pa min minnessticka nar jag aker ivag fran reservatet och in till stan...och det har jag inte gjort nu. Men bilder kommer!

Nu ska det fixas med lite praktiska grejer ute i reservatet i helgen och pa mandag kommer vi in till stan igen for att ga pa universitetet och till wildlife department. Da kanske jag far chansen att skriva igen.

Tills dess; Ma val...det gor jag!

I´m back!

Kära trogna läsare, som inte glömt bort att bloggen fortfarande existerar!
Nu är jag på väg! Nervös så att benen skakar om jag försöker resa mig, befinner jag mig som tur är i sittande ställning. Närmare bestämt på flygplatsen i Frankfurt för att om närmare bestämt 6 timmar flyga vidare söderut mot Johannesburg! Landar i Gaborone gör jag först någon gång i morgon eftermiddag. För att dessa 6 timmar skall kännas åtminstone lite behagligare har jag just betalt nästan 14€ för att få använda mig av flygplatsens Wifi-nät. Trodde ärligt inte att kalaset skulle kosta så mycket, men jag får väl spara in på middagen! Nu går jag ju faktiskt på studentbudget igen! (Det innebär väl egentligen att jag har mer pengar att röra mig med än vad jag har som fulltidsarbetande sekreterare i Italien, men det kan jag låta vara osagt...) ;-)

Anledningen till att jag flygit norrut för att sen styra kosan söderut har jag ingen bra förklaring på. Jag vägrar att tro att tyskar skulle vara ett mer berest folk än italienarna och att det av den anledningen inte skulle gå flyg till södra Afrika från Fiumcino, men vad vet jag...

Min plan är nu att bloggen skall leva ett väldigt intressant och utsvävande liv medan jag är på Afrikaäventyr. Massor av bilder på vilda djur och växter och kanske en och annan bild på mig själv emellanåt. Och trots att det väldigt sällan blir som man/jag tänkt mig så brukar det ju lösa sig på mer eller mindre bästa sätt...
Så bloggens framtid är åtminstone i tanken väldigt ljus, ni får nöja er med det till att börja med! Och alla ni som vill följa med på ett litet hörn av resan är mer än välkomna att läsa!

(Som en liten parantes kan jag såhär i slutet nämna att jag igår fick tillbaka de försvunna pengarna till mitt VISA-kort, dock 132 kr mindre än vad som försvunnit om vi ska vara petiga...och det är jag. Jag vill även gå ut såhär lite offentligt och rentvå E-dreams! Det var inte där pengarna hade försvunnit utan helt otippat var det vårt svenska skötebarn MR JET som hade dubbeldebiterat mig!!!!!!!!!! Galet... Nu väntar jag bara på att de skall föra över de sista 132 kronorna ...och så räntan för den här månaden såklart! ;-) Kanske kommer jag att slå en pling till stackars Alena på e-dreams som desperat försökt att hitta pengarna på deras olika konton i flera veckors tid, men det får vänta tills jag kommer hem igen!)

Avskedstarta?

Forresten ar det min sista dag pa jobbet i morgon... Jag kanske borde ta med mig hembakad rulltarta eller nat, men det kommer jag aldrig att hinna...

Jag tar i med hardhandskarna!

Nej! Nu far det vara nog!
E-dreams vidhaller att varken de eller Lufthansa genom dem har tagit mina pengar! Sa nu far jag borja hugga at alla hall! Ar det sant som de sager sa kanske det ar Mr Jet som dubbeldebiterat mig!? De har nu fatt sig ett e-mail med inscannat kontoutdrag och en begaran fran min sida om klarhet i fallet, om det nu skulle vara de som gjort ett misstag! Dessutom har jag skrivit en kortreklamation till Nordea som jag nu ska lagga pa ladan!
Det ska val tusan till om ingen skall reagera nu!
Grrr...

min alldeles egen jammerdal....

Ahh, jag skulle onska att jag kunde skriva nagot annat, men:
Det har inte lost sig...nu forsoker tjejen pa e-dreams kontakta Lufthansa for att de skall ge sig till kanna och betala tillbaka! Jag tankte mig en ultimat losning att de skulle be om ursakt och kanske ge mig ett presentkort pa en resa! ;-) Men istallet ar jag tvungen att bona och be i telefon for att de ska hjalpa mig. Sa lange ingen ger sig till kanna sa funkar de ju inte ens att skalla! Grrrr...
Jag hade hoppats att det skulle losa sig snabbt, nu verkar det dock kravas telefonsamtal till Tyskland! Galet!

Men for att inte dra ner er helt och hallet i min misar ska jag beratta 3 glada nyheter ocksa:

- Jag har antligen lyckats fa min 2:a spruta med hepatit-B vaccin! :-)

- Jag har fatt sjukintyg utskrivet av min lakare torsdag/fredag! Jag ar namligen sjuk sjuk sjuk, men har inte haft tid att vara hemma och sega. I morgon ar det dock mjukisbrallor pa hela dagen!

- Vi behover inte betala nagon bilskatt i ar!!! Foredetta agaren gjorde namligen dundermissen att salja bilen EFTER att skatten skulle ha varit betald, vilket leder till att HAN blir betalningsskyldig t.o.m. september 2008!! :-D

Sadarja! Om jag koncentrerar mig pa dessa 3 punkter istallet for att fokusera pa att det fattas 10356 kr pa mitt konto!!! (dar smog jag in det igen...) sa kanske det kommer att kannas lite battre igen!

Varning!!

Boka aldrig aldrig aldrig en biljett med e-dreams! Mig har de debiterat 10356 sek trots att de vidhaller att jag inte har nagon biljett bokad med dem! Jag hatar sant har. Sjalvklart ringde jag till dem direk nar jag sag vad som hant, men det fanns saklart ingen ansvarig att prata med pa helgerna och alla de andra anstallda verkade vara som de dar tre aporna, ingen hade hort, sett eller sagt nagonting! Faktum kvarstar, jag har betalat 10356 sek for en biljett som inte finns! :-(

Internet!!!

I Mars 2008 ska det dras ADSL-kabel ut pa italienska vischan! Sa hall ut kara blogglasare! Bloggen kommer sasmaningom att ateruppsta i sin ursprungliga form!

Matt??

Sadarja! Nu ska val inte bloggen svalta ihjal! Jag kommer inte heller att svalta ihjal idag da jag, p.g.a. min langa "utflykt" satt i mig pizza bade till lunch och mellanmal! :-D
Jag gillar visserligen pizza, men om nagon skulle vilja flytta till Italien och "uppfinna" lite ny alternativ snabbmat at dem sa kommer jag vara den forsta att tacka er!

Jakten pa vaccinet!

Jag fick aterigen kanna mig som Indiana Jones idag! (Jag marker att det nastan alltid har nagonting med sjukvarden att gora nar man far leka aventyrare och ga pa skattjakt...hmm) Jag ska inom den 15 januari ta min andra dos hepatit-B vaccin och eftersom det mesta brukar ta lite tid i det har landet gav jag mig ut redan i morse for att leta reda pa vaccinationscentralen!
Jag borjade, saklart, med min huslakare. Jag valde inte detta forsta steg for att jag trodde att jag kunde fa vaccinet dar, nej sa enkelt var jag overtygad om att det inte kunde vara, men jag tankte att det kunde ge mig en puff i ratt riktning. Huslakaren var pa semester.
Jag tankte att det gar val lika bra att fraga lakarsekreteraren sa jag sa:
-"Ursakta, jag skulle behova ta min andra dos hepatit-B vaccin, vet ni mojligen var jag kan gora det nagonstans?"
Svaret blev ett snorkigt:
-"Ja, inte kan ni gora det har!!"
Hade jag trott det hade jag val borjat med:
-"Jag ar har for att ta min andra dos hepatit-B vaccin!!" Men sa borjade jag alltsa inte.... talamod...
Jag forsokte igen:
-"Nej, det forstar jag, det var darfor jag fragade om ni mojligen visste var jag kunde vanda mig..."
-"Nej, det vet jag inte."
Ok, daligt svar, men atminstone uppriktigt. En aldre (alltsa modell riktigt gammal...typ over 90) herre som satt i vantrummet kom till undsattning och menade att han tagit detta vaccin "detta var visserligen ett par ar sedan skrock skrock" pa ett sjukhus i narheten av via Portuense. Ja, en ledtrad ar val battre an igenting tankte jag och tog helt enkelt bussen till just via Portuense. Val avstigen stallde jag samma fraga som jag forst stallt till lakarsekreteraren till tva damer som promenerade forbi och de visste precis och pekade och forklarade hur jag skulle ga for att komma till "vaccinationssjukhuset". Det var inte langt alls och jag stegade in pa informationen och la fram mitt arende. Det var saklart helt fel stalle. Informatoren (kallas de sa?) gav mig en nya vagbeskrivning till ett annat sjukhus och da det redan borjat bli morkt (nja, inte riktigt kanske aven om det sag morkt ut) gav jag mig av genast! Jag hittade bra med hjalp av vagbeskrivningen och kom till ytterligare en informationsdisk. Samma fraga som forsta gangen med den har gangen med ett helt annat svar:
-"Va?!"
-"Ja, alltsa vaccinera mig...mot hepatit-B" sa jag sa tydligt jag kunde.
-"Vanta lite sa ska jag hamta en penna sa att du kan skriva upp det dar" Blev svaret..
-"???" Vadda skriva upp? Tankte jag...hor manniskan daligt?
Sagt och gjort killen i informationsdisken sprang ivag och letade efter en penna (borde han inte ha haft atminstone en i informationen??!!) och kom tillbaka med en liten papperslapp.
Jag fick bokstavera "V-A-C-C-I-N-A-Z-I-O-N-E D-I E-P-A-T-I-T-E B" Och inte ens da tror jag han verkligen hade forstatt vad det var jag ville...detta var alltsa pa ett sjukhus...
Han sprang nu ivag med lappen till "en ansvarig" och kom tillbaka med svaret:
-"Nej, det gor vi inte har, du far vanda dig till ditt ASL dar du bor, de ar endast de som vaccinerar nu for tiden"
Jaja, lika bra var val det, man vet ju aldrig hur det hade kunnat gatt dar med en sa valinformerad informator!
Jag tog en annan buss tillbaka till ASL (alltsa det ar som nan slags kommunal vardcentral) och gick direkt till informationen dar...ytterligare en upprepning av min mycket tydliga fraga fick den har gangen svaret:
-"Nej, du ska ga till vaccinationscentralen i omradet dar du bor!"
Ok, det later ju vettigt, men hur tusan kan det komma sig att lakarsekreteraren inte visste det, det var ju anda en ganska uppenbar grej: vaccin->vaccinationcentral! Nasten lika enkelt som i Sverige!! ;-)
Hur som helst. Den har gangen fick jag t.o.m adressen uppskriven pa en lapp! (Har var det en informator som visste vad hon pysslade med...trodde jag..) Det visade sig vara ungefar 400 meter fran varan fore detta bostad och ungefar 200 meter fran min huslakare ...Och jag tog ytterligare en buss och var pa plats ungefar 30 minuter senare. Det var lang ko i vantrummet men av nagon anledning var jag den anda som behove vaccinera mig (! Vad gjorde alla andra manniskor dar??) Sa jag kom in direkt. 2 lakare och en skoterska satt bakom ett skrivbord. Jag framforde mitt arende och de borjade genast dividera med varandra om vilka andra vaccin jag skulle kunna tankas behova innan jag hann stoppa dem genom att visa upp mitt gula "International Certificate of Vaccination". Wow! Ett sant hade de ALDRIG satt tidigare!!! Men istallet for att verka skeptiska blev de valdigt imponerade! "Ah, var har du fatt det har?!" "Titta vad manga vaccin hon tagit!" "Var har du rest nagonstans?" "Hon verkar ju ta tackt in det mesta!" Var nagra av de kommentarer de rabblade i munnen pa varandra. Efter att jag fatt oversatta allt som stod pa svenska (och aven det som stog pa engelska....) kom de fram till att jag var for tidig! (!!) Dar fick jag for att ha varit ute i god tid! :
-"Nej...hmm...jag tror ni maste komma tillbaka i nasta vecka, for vi kan inte ge andra dosen tidigare an en manad efter den forsta...hmm...hmm...Har du forresten betalt din ticket an?"
-"Nej, kan jag inte betala har da?" var val vad de flesta skulle ha undrat...
-"Nej, du maste betala pa ASL" Aha!! Dar rok den informatorens trovardighet at skogen, jag visste val att det var nat skumt nar hon till och med kunde ge mig adressen uppskriven pa en lapp!! ;-)
-"Men, jag var ju dar precis innan jag kom hit...det var ju de som gav mig vagbeskrivningen...inte sa de nagonting om att jag skulle betala dar..."
-"Nej, men sa ar det. Eller sa kan du betala pa posten."
-"Sa, da maste jag ta med mig kvittot nar jag kommer nasta vecka da?"
Tusen lyckonskningar, om en trevlig dag och en god fortsattning, senare var jag alltsa pa vag till posten.
Nej, jag vet att jag inte behover ha betalt min ticket forran i nasta vecka man man vet ju aldrig hur langa koerna kan vara dar... ;-)

Jag saknar min blogg!

Sa nu ska jag mata den lite med nagra nya inlagg!

aka buss pa landet

Jag tar varldens sotaste lilla bus pa morgonen for att komma ner till taget! Forsta gangen jag tog den letade jag lange efter stopknappen tills jag till slut hittade 1 (!!) uppe vid taket i mittgangen.
Den andra gangen var bussen en annan och jag kunde inte se nagon stoppknapp alls. Jag fragade forsiktigt kvinnan i satet bredvid var jag skulle ringa nagonstans och fick forklarat for mig att det helt enkelt inte fanns nagon stopknapp utan man fick ga fram till chaufforen och bara be att fa stiga av nar det passade!
Det ar sa gulligt!

italiensk vargavinter

Det ar langt mellan inlaggen, inget internet hemma an sa nu fick det bli lite smygbloggande fran jobbet…

Nya lagenheten ar varldens basta! Valdigt valdigt valdigt kall...men Varldens Basta! Om jag vagar skall jag satta upp en inomhustermometer, men chansar pa att den skulle visa runt an +5-10°C pa mornarna nar vi vaknar (hej, det ar ju atminstone plusgrader!)...i natt sov jag med langarmad pyjamas, yllestrumpor, ylletroja och yllesjal. Det paminner ganska mycket om nar jag var med i scouterna! Allt detta stohej for att jag raknat ut att det kostar nastan 15 kronor i timmen att ha elementen paslagna...det skulle kunna bli en manadskostnad pa 11 160 kr, bara for uppvarmningen! Kalla mig garna snal men da fryser jag hellre!
Men ikvall ar det fredagkvall och vi ska lyxa till det genom att elda med ekparkett! :-D

Jag ar valdigt nojd!

absolut sista dagen

Jag är tillbaka i gamla lägenheten idag, för sista gången. (Därav tillgång till internet, adsl-kablar har de inte dragit än ute på landet där vi bor nu...) Jag hade ofrivilligt frostad av både kyl och frys visade det sig när jag klev i en pool på köksgolvet, tur att inte ägaren till lägenheten hade kommit först! ;-) Nu har jag skurat badrum och kök och sitter och väntar på att hon ska komma så att jag kan lämna in nycklar och säga hej då! Städningen hade jag väl egentligen kunnat strunta i med tanke på den outtalade lagen "som man hittar kan man lämna" och att vi faktiskt t.o.m hittade brödsmulor på hela köksbordet när vi flyttade hit. Men vi har förstört duschslangen och glömt att köpa en ny, så lite rent får jag väl bjuda på.

Gott Nytt Åååårrr!!!

Jag har aldrig förr kört flyttlass på nyårsafton med en levande hummer i en plastpåse i bakluckan. Nu har jag gjort det också!