om att komma till beslut

Fan också...jag vet att det inte är bra språkbruk att börja ett blogginlägg med en svordom, men jag känner mig helt insyltad, så jag vet varken hur jag ska börja eller sluta.
Vi var och tittade på en lägenhet igår.
Varför då?! Så dumt! Jag ska ju snart åka till Botswana, och vi hade inte alls tänkt att flytta nu utan i juni typ. Och så blev vi helt kära i den båda två! Den är typ ALLT man kan önska sig, framgår inte jättebra på bilderna, men ta mig på orden! Nu vet vi varken ut eller in. Hur vi än gör blir det fel. Om vi slår till nu, så blir det en himla stress över jul och nyår med flyttpackning och flyttning medan jag dessutom måste förbereda mig för 3 månader på savannen. Däremot kommer det bli väldigt skönt i vår och sommar, när vi kan ägna lata dagar på den 100kvm stora takterrassen(!) eller till att åka till havet istället för att ränna runt och titta på eventuella bostäder. Tar vi den inte kommer vi få en lugn juletid och en mindre stressad tillvaro fram till dess att jag ger mig av, men istället ägna en massa tid till att leta lägenhet i vår och sommar och hittar vi inte en som är bättre (vilket jag betvivlar efter att ha tittat på alltför många lägenheter här i Rom under de senaste två och ett halv åren) kommer åtminstone jag att gräma mig något alldeles väldigt. Vi har redan en sån ex-lägenhet, som hade kunnat vara vår, i bagaget. Jag grämer mig fortfarande när jag tänker på det, nästan ett år efteråt.
Gaaaahhhh!!!!!!!
Skitjobbigt att fatta beslut. Plus- och minuslistor och vilket beslut vi än kommer fram till, så hittar vi genast massa positiva saker, men även en mängd negativa, och vi har redan hunnit ändra oss ungefär 3 gånger sedan igår kväll...jag orkar inte mer.