en lite uschlig dag

Den här dagen var riktigt hemsk till en början, för att sedan arta sig ganska bra.
Det började med att vi vaknade för att ljuset börjat titta in mellan gardinerna, klockan visade sig vara 08:06...vi brukar gå upp 06:30. Jag borde varit på jobbet 08:25 i färd med att knäppa på datorer, lyssna av telefonsvarare och knäppa på telefonen...det var jag inte, men märkväl att jag stod och väntade på bussen redan 08:15 (dock osminkad och med lite sömnrufsigt hår) så det blev inget morgonsåsande direkt. Jag försökte ringa chefen från bussen (bättre förekomma än förekommas) men mitt kontantkort var såklart tomt! 08:50 ringer han hur som helst upp mig för att fråga om det är jag inte jag ska öppna idag, "Ja, men jag är lite sen" svarar jag med andan i halsen. Det visar sig att han kommit tidigt, men glömt sina nycklar och därför står utanför den låsta grinden och väntar. "Jag är där om 20 minuter!" svarar jag hurtigt och lägger på...och just precis då svänger bussen av åt fel håll! Min vanliga bussväg är avstängd och vi får ta en omväg (Omvägar är ju som bekant, helt motsatt genvägar, väldigt ofta senvägar). Jag får gå av på helt fel ställe och därefter springa typ 500 meter till en annan busshållplats, där får jag vänta ytterligare 10 minuter på en, visar det sig, överfull buss som jag trycker mig in i. Vid det här laget var klockan kanske 09:05 och trafiken var såklart mycket tyngre än den skulle ha varit om jag åkt hemifrån 07:15. Vi sniglade fram och efter 25 minuter (för en resa som borde tagit 10 kanske) får jag äntligen ringa på stopklockan och hoppa av bussen. Ytterligare en språngmarch senare står jag flåsande och öppnar grinden utanför jobbet 09:32! 1 timme och 7 minuter sen! Jag tror aldrig det hänt mig tidigare, möjligen någon gång på gymnasiet som jag förträngt.
Ska ändå tilläggas att jag faktiskt jobbade en timme extra på eftermiddagen, för att åtminstone ta igen den tid jag förlorade på morgonen. Tyvärr var det ingen som märkte det utan jag fick säga ganska högt innan jag gick hem:
-"Jaha, nu går jag då...eftersom jag jobbat igen min förlorade timme!" (Man vill ju inte att det ska gå obemärkt förbi att man trots allt är lite precis! ;-) )
Sen blev dagen lite bättre, Gianni och jag var och storhandlade och gjorde av med 30 € mindre än vad vi trott (vi brukar roa oss med att räkna ut kostnaden för alla grejer medan vi väntar i kassan...eller nja, det kanske mest är jag som är road av den leken!) och sånt kan jag bli på väldigt bra humör av! ;-) Sen lagade Gianni Fettuccini panna e funghi med massor av persilja och parmesan till middag och då blev jag ännu gladare!