flygbiljett

"Din plats är reserverad. Så snart betalningen bekräftats skickas biljetten ut till dig med post. Tills dess att betalningen bekräftats kan flygbolagen ändra biljettpriserna"....va!? Här har jag suttit bokstavligen hela kvällen och letat efter bra priser och så får man det slängt i ansiktet...verkar det normalt eller?

intressanta (?) småfakta

Mina kinder känns varma efter att jag varit ute i solen och min hjärna är 22 år!
Idag är jag mycket nöjd!

Sen flyttlunch på terrassen...

hemgjord växlingskurs

Vi behöver köpa 2 madrasser till våra nya gästsängar. Av gammal vana kollade jag in ikea.se och priset per madrass var 269,00 sek, billigt och bra! På ikea.it kostade samma madrasser 36.90 € styck. Sen när växlas 1 € in för 7,29 sek?

minsann...

Han vet inte hur rätt han har, Dr. Kawashima... men jag är ändå rätt nöjd!

stress, förvirring och nervositet

Vi var och hämtade nycklarna till nya lägenheten igår. I ren stress, nervositet eller förvirring, körde vi fel 3 gånger innan vi kom dit och tillbaka hem igen (eller hem och tillbaka hit igen?). Det är nog mer än 50% av gångerna vi kört fel totalt sedan vi flyttade hit...

på gång...

13 färdigpackade lådor i hallen. 2 halvpackade lådor i köket. 1 halvpackad låda i badrummet och 1 annan i vardagsummet....puh...ändå ser det fortfarande hyfsat fullt ut härhemma, var kommer alla dessa prylar ifrån?
(Man kan även ana vårt gräsliga stengolv på bilden...det flyttar vi ifrån nu!) :-)

Flytt

Eftersom det bara var jag som lyckades förhandla mig till ledig dag idag, så har operation flyttpackning fallit på min lott! Inte så jätte jobbigt hitills, men jag kanske har vant mig för om jag räknar efter lite borde detta vara 10:onde gången jag flyttar i mitt liv... Ironiskt nog har den längsta flyttningen varit den lättaste. När jag flög ner till Rom för snart 2,5 år sedan bestod packningen av 2 resväskor och en banankartong...nu är det betydligt mycket mer!

Julhelgen

Nu är vi hemkomna igen efter en mycket trevlig julhelg. Jag är lite för trött för att skriva något vettigt men min vana trogen blir det ändå ett litet "helgen i bilder":


Lite dimmigt, men man kan ana vart vi är påväg...


En väldigt fin ö i en väldigt lugn Neapelbukt (till min stora lättnad).


Väldigt nöjd Hanna spelar Nintendo iklädd julklappsklänning.


Giannis syster gav oss den här fina! (Basen är en traditionell toscansk golvsten.)

Jul jul stralande jul!

Julen ar sa lang i ar, det kanns som jag firat i dagarna sju och anda ar inte sjalva juldagen avklarad an, den allra juligaste av dagarna har i Italien!
Det luktar lasagne fran koket, jullunchen ar pa gang. Jag har dock fortfarande inte atit frukost eftersom jag vaknade med magen i fyra horn efter an valdigt god, stor och lang julaftonsmiddag sent igar kvall. Vi hann aven med att besoka Giannis farfar och farmor och diverse fastrar och mostrar under gardagen och jag fick kanna mig som en sjuarig pojke nar jag oppnade paket och fick ett nytt nintendopusselspel! ;-)
Den allra finaste julklappen hade dock Giannis syster gjort till oss! (Jag har tagit kort men kan tyvarr inte ladda upp det da jag glomt kabeln hemma i Rom. Men jag aterkommer.) Den ska fa pryda var spiselkrans i nya lagenheten!
Jag onskar er alla en riktigt GOD JUL!

Pepparkakor

Nu bär det av söderut för mera julfirande. Känns som fel väderstreck när det kommer till julen, men har man gett sig i lag med en utlänning (undrar just vem av oss två som är mest utlänning här...) så blir det till att fira utlänningjular åtminstonde varannat år. Jag har åtminstone tagit med Mammas julkaka och egenhändigt bakade pepparkakor för att de här okulturella barbarerna (hahaha!!) skall få smaka på lite Riktiga jultraditioner! (Alla vet att; En Riktigt jul = En Svensk jul!) Tydligen har det varnats för kanelmängder i pepparkakor, och att man i Italien skall tro att det kan vara skadligt (Kanske var därför de frågade mig på jobbet vad det var för kryddor i kakorna som jag tog med...tur att jag bara svarade med ett ganska otydligt:- "Ganska många olika..." (vem tusan vet vad pommerans och nejlikor heter på italienska...inte jag). Tänk om stackarna tror att jag försöker ta livet av dem...

Lilljulafton

Gianni och jag firade jul igår! Det var Adolf-Fredriks julkör på CD, hemgjord kola och lasagne! (Lite svenskt/italienskt sådär)
Jag fick verkligen Världens finaste julklappar!! Jag var som ett barn med tindrande ögon och det blev högar med julklappspapper på golvet. Massor av fina böcker, dvd:er, cd-skivor och hemgrejer av Mamma och Pappa och Storebror och överraskningar från Gianni. (Ja, vi hade egentligen tänkt att inte köpa några julklappar till varandra, det var ju därför vi köpte en vardagsrumsmatta innan jul, som en slags gemensam present till oss själva...men det hade vi glömt bort när det började närma sig julafton....) Jag var nästan säker på att jag skulle få 1:a säsongen av LOST, dels för att jag alltid tjatar om den, dels för att jag har 2:a och 3:e och dels för att ett av Giannipaketen hade exakt formen av en DVD-box. Det fick jag inte. Jag fick ett Nintendo DS lite! :-D

Charlie's Angels!

Jag sag dem igen i morse! Men nu var de fyra, en blondin, en rodharig och tva brunetter (en med plattangade extensions och en med lockigt har saklart!)
Ikladda neonorange klader befriar de staden fran sopor och annat tvivelaktigt material!
Sa j-la coolt!

Inredning

Gianni och jag diskuterar möblering av nya lägenheten. Jag hade nästan glömt vad olika smak vi har, sådär så att jag knappt kan förstå vad han menar för att det är så uppåt väggarna. Fast det är ju trots allt det han försörjer sig på, så jag kanske borde ta ett steg tillbaka...kanske...kanske inte.

Årets julklapp?

Appropå ingenting har jag förresten råkat köpa parfymerade dammvippor....de sprider en irriterande jordgubbsparfym runt sig när man vippar med dem...nödvändigt?

"Fryser du inte?!"

Standardfråga i "vintertid" för en svensk viking! ;-)
Idag har jag på mig (med risk för att låta som en "Dagens Outifit") Heltäckande svarta strumpbyxor, kjol, t-shirt, långkofta, raggsockor, läderstövlar, läderjacka, handskar och stor yllesjal virad tre varv runt halsen. Var i ligger problemet?
Det är -2 grader i Rom. Måste folk bete sig som om det vore en ny istid på väg!?

Ci sono i vigili...

Det tog 1 timme och 45 minuter att komma hem idag. När det tar så lång tid kan man ge sig sjutton på att det står någon trafikpolis någonstans på vägen och gör sitt bästa(?) genom att vifta runt bilar hit och dit. Mycket riktigt, nere på Piazza Venezia stod en trafiktomte i vit skärmmössa och vita handskar och viftade, köerna ringlade sig i fem riktningar ut från Piazzan, långa, långa... Det är verkligen ett helt överflödigt yrke, de verkar aldrig göra något nyttigt utan orsakar bara kaos var de än ger sig. Hamnar man i kö sådär så är det alltid någon som suckar högt för sig själv:
-"ahh, ci sono i vigili..."
(Det kan ni ta efter, alla ni svenskar som vill åka på weekend till Rom, så verkar ni lite italienskt världsvana! ;-) )
Fast just idag lärde jag mig faktiskt någonting på bussen. År 2007 har varit "Året för lika möjligheter för alla!" Det är tydligen Presidenza del consiglio dei Ministri som står bakom kampanjen....Ja, vad kan jag säga: Gör om, gör rätt!?

glatt besked!?

-"Hanna, jag vet att du redan fått en julklapp av skolan, men i morgon ska du få en annan, personlig julklapp av mig!"
Hade jag kunnat fått mer julklappsångest eller?
Nu måste jag ju panikköpa någonting i morgon bitti innan jobbet!
Något personligt och genomtänkt!
gahh....

julegris i juletid

I juletid ska det ju köpas presenter åt alla möjliga håll, känner man sedan inte personen man skall köpa till så är ju ett klassiskt knep någon sötsak. I Italien visar folk sin givmildhet runt jultid (egentligen runt alla högtider) med hjälp av bakelser. Jobbar man i ett sekretariat så träffar man ju dessutom oundvikligen ganska mycket människor. En avsevärd mängd av dessa människor har tyckt att de vill visa sin uppskattning för vårt arbete den här veckan (de flesta har varit smärtsamt otacksamma fram till i måndags!). Hittills har veckan haft 3 dagar, 3 dagar då jag inte hade behövt ha med mig matlåda med tanke på den mängd kakor, chokladbitar och småbakelser jag har klämt i mig. Jag mår lite illa när jag tänker på det och befarar att givmildheten kommer att kulminera innan helgen är här...

tid

Min blogg har blivit lidande av att jag haft för mycket att göra. Jag har bl.a varit i Uppsala och gått en MFS-förberedande kurs, vilken var väldigt intressant och omvälvande, på gränsen till jobbig. Nu är jag precis i färd med att skriva ansökan om forskningstillstånd och följebrev att skicka till Botswanska staten. Och detta är samtidigt som jag hinner med att jobba heltid, skriva kontrakt på nya lägenheten, baka pepparkakor, flyttpacka och handla julklappar. Galet. Jag har dessutom fått reda på idag att det inte blir något långt och trevligt Caprijullov som jag hoppats på för min del. Jag måste nämligen, som enda person, infinna mig på kontoret 27 och 28 december. Så illa kan det vara, inte kan jag bli arg heller. Har redan övertrasserat mina semesterdagar för i år så det är bara att bita ihop, jobba på och se glad ut. Återstår att se om vi orkar åka fram och tillbaka 2 gånger, eller om det får bli till att fira nyår i Rom med flyttkartonger upp över öronen...
Tur att jag har mina låga stresshormonnivåer att luta mig tillbaka på! ;-)

10,2

Har varit hos doktorn igen, för att analysera mitt blodprov den här gången. Tydligen har jag väldigt låga nivåer stresshormon i kroppen, läkaren tyckte mina värden såg jätte fina ut! Och sa bl.a att även om jag lever ett stressigt liv så visar det på att min kropp hanterar stressen väldigt bra. Det är så skönt med auktoriteter, man lyssnar, nickar och blir övertygad. Jag känner mig genast lite lugnare.

Anno nuovo, vita nuova!

Flyttlasset går i månadsskiftet! :-D

om att komma till beslut

Fan också...jag vet att det inte är bra språkbruk att börja ett blogginlägg med en svordom, men jag känner mig helt insyltad, så jag vet varken hur jag ska börja eller sluta.
Vi var och tittade på en lägenhet igår.
Varför då?! Så dumt! Jag ska ju snart åka till Botswana, och vi hade inte alls tänkt att flytta nu utan i juni typ. Och så blev vi helt kära i den båda två! Den är typ ALLT man kan önska sig, framgår inte jättebra på bilderna, men ta mig på orden! Nu vet vi varken ut eller in. Hur vi än gör blir det fel. Om vi slår till nu, så blir det en himla stress över jul och nyår med flyttpackning och flyttning medan jag dessutom måste förbereda mig för 3 månader på savannen. Däremot kommer det bli väldigt skönt i vår och sommar, när vi kan ägna lata dagar på den 100kvm stora takterrassen(!) eller till att åka till havet istället för att ränna runt och titta på eventuella bostäder. Tar vi den inte kommer vi få en lugn juletid och en mindre stressad tillvaro fram till dess att jag ger mig av, men istället ägna en massa tid till att leta lägenhet i vår och sommar och hittar vi inte en som är bättre (vilket jag betvivlar efter att ha tittat på alltför många lägenheter här i Rom under de senaste två och ett halv åren) kommer åtminstone jag att gräma mig något alldeles väldigt. Vi har redan en sån ex-lägenhet, som hade kunnat vara vår, i bagaget. Jag grämer mig fortfarande när jag tänker på det, nästan ett år efteråt.
Gaaaahhhh!!!!!!!
Skitjobbigt att fatta beslut. Plus- och minuslistor och vilket beslut vi än kommer fram till, så hittar vi genast massa positiva saker, men även en mängd negativa, och vi har redan hunnit ändra oss ungefär 3 gånger sedan igår kväll...jag orkar inte mer.

Stette, disse, fece, seppe

Igår blev jag så stolt att jag pöste när jag helt automatiskt använde mig av Passato Remoto i vardagligt tal (dvs. utan att tänka efter lite innan)! Resultatet lät nog inte bättre än vanligt då jag istället för att tänka efter före avbröt mig själv mitt i och förvånat konstaterade vad jag faktiskt sagt! ;-)

lurendrejare

Det finns vansinnigt många ord för lurendrejare på italienska...undrar just vad det kan bero på...

Barnvakt

Onsdagkvällar är jag alltid lite extra trött när jag kommer hem. Onsdagkvällar är nämligen lika med barnpassningskvällar. Och då menar jag inte att jag extraknäcker som barnvakt efter jobbet utan att jag är barnvakt PÅ jobbet. En av våra lärare har nämligen en liten flicka på kanske 10-11 månader som hon har passning för fram till klockan 15, måste hon däremot jobba efter klockan 15 får hon försöka lösa det på något annat vis, just på onsdagar heter den lösningen Hanna. Vad gör man inte i ett land utan kommunala dagisplatser till alla! Eftersom Cristiana blir nervös av att ha henne på kontoret (bara EN av de ganska många saker hon blir nervös för) har onsdagskvällarna fallit på min lott.
Man får inte så mycket gjort i form av fakturor och viktiga telefonsamtal, men just nu är jag rätt trött på alltihopa iallafall så det är rätt skönt att ha någon att skylla på.

en lite uschlig dag

Den här dagen var riktigt hemsk till en början, för att sedan arta sig ganska bra.
Det började med att vi vaknade för att ljuset börjat titta in mellan gardinerna, klockan visade sig vara 08:06...vi brukar gå upp 06:30. Jag borde varit på jobbet 08:25 i färd med att knäppa på datorer, lyssna av telefonsvarare och knäppa på telefonen...det var jag inte, men märkväl att jag stod och väntade på bussen redan 08:15 (dock osminkad och med lite sömnrufsigt hår) så det blev inget morgonsåsande direkt. Jag försökte ringa chefen från bussen (bättre förekomma än förekommas) men mitt kontantkort var såklart tomt! 08:50 ringer han hur som helst upp mig för att fråga om det är jag inte jag ska öppna idag, "Ja, men jag är lite sen" svarar jag med andan i halsen. Det visar sig att han kommit tidigt, men glömt sina nycklar och därför står utanför den låsta grinden och väntar. "Jag är där om 20 minuter!" svarar jag hurtigt och lägger på...och just precis då svänger bussen av åt fel håll! Min vanliga bussväg är avstängd och vi får ta en omväg (Omvägar är ju som bekant, helt motsatt genvägar, väldigt ofta senvägar). Jag får gå av på helt fel ställe och därefter springa typ 500 meter till en annan busshållplats, där får jag vänta ytterligare 10 minuter på en, visar det sig, överfull buss som jag trycker mig in i. Vid det här laget var klockan kanske 09:05 och trafiken var såklart mycket tyngre än den skulle ha varit om jag åkt hemifrån 07:15. Vi sniglade fram och efter 25 minuter (för en resa som borde tagit 10 kanske) får jag äntligen ringa på stopklockan och hoppa av bussen. Ytterligare en språngmarch senare står jag flåsande och öppnar grinden utanför jobbet 09:32! 1 timme och 7 minuter sen! Jag tror aldrig det hänt mig tidigare, möjligen någon gång på gymnasiet som jag förträngt.
Ska ändå tilläggas att jag faktiskt jobbade en timme extra på eftermiddagen, för att åtminstone ta igen den tid jag förlorade på morgonen. Tyvärr var det ingen som märkte det utan jag fick säga ganska högt innan jag gick hem:
-"Jaha, nu går jag då...eftersom jag jobbat igen min förlorade timme!" (Man vill ju inte att det ska gå obemärkt förbi att man trots allt är lite precis! ;-) )
Sen blev dagen lite bättre, Gianni och jag var och storhandlade och gjorde av med 30 € mindre än vad vi trott (vi brukar roa oss med att räkna ut kostnaden för alla grejer medan vi väntar i kassan...eller nja, det kanske mest är jag som är road av den leken!) och sånt kan jag bli på väldigt bra humör av! ;-) Sen lagade Gianni Fettuccini panna e funghi med massor av persilja och parmesan till middag och då blev jag ännu gladare!

Spanar´n

I radioprogrammet spanarna får man komma med spaningar man gjort under den gångna veckan, så trots att det här inlägget kommer några dagar försent, här har ni min flygspaning:
I filmen Sällskapsresan jublas det och klappas det ju något alldeles väldigt när charterplanet landar på Mallorca. Det trodde jag helt ärligt var ett charterfenomen, men ack så fel jag hade.
Det visade sig nämligen att det var väldigt populärt bland italienare att hurra, tjoa och klappa något alldeles väldigt när flygplanets små hjul dundrade i landningsbanan. Jag har ju flygit Italien-Sverige massor av gånger, men kanske haft turen att hamna på plan med svensk, eller åtminstone ickeitaliensk, majoritet. Det var nämligen en väldigt skillnad på att flyga Pisa-London och London-Sverige. På den förstnämda fick flygvärdinnan dessutom skrika 3(!) gånger i sin mikrofon att folk skulle sätta sig ner och ta på sig säkerhetsbälten innan hon den 4 gången hotade med böter till den som reste sig innan bältessymbolen slocknat. (Det kan i och för sig även varit en antydan till italienares kunskaper i engelska språket) Gianni satt och skämdes å sina landsmäns vägnar, och det gjorde han kanske rätt i.

Zlatan

Zlatan (det absolut svenskaste vi har nu när Ludmila gått under isen) pratar fortfarande i infinitiv, efter drygt 3 år i Italien, när han blir intervjuad i TV. Skönt att folk är bra på olika saker!

1:a advent

Det är väldigt exotiskt med advent. Jag känner mig som en svensk Lucia som går omkring och sprider ljus i detta okristna land! (hahaha!) Ljuset bestod i en adventsljusstake som Gianni och jag givit till hans syrra och hennes kille i present. De hade tyvärr inga fönsterbräden i sin lägenhet men ställde den i bokhyllan och verkade väldigt nöjda med det! Sen åt vi lussebullar (som min mamma hade bakat), mazariner och dammsugare och drack kaffelatte och allt detta accepterades glatt som svenska adventstraditioner!
Sen pyntade vi lite hemma också...när jag och mina syskon var små och bodde i radhus hånade vi grannar som överpyntade sina fönster med BÅDE adventsstjärnor OCH adventsljusstakar...gärna i matchande parfönster...hu så hemskt!
Det sköna med att vara utlänning är att folk hånar en hur man än gör, så det är bara att braka på! ;-)


Det enda som möjligen kan avslöja mig som utlandsvensk på den här bilden är väl våra tjusiga fängelsegaller utanför fönstren som förhoppningsvis skall förhindra inbrottsbenägna fasadklättrare till grannar att bryta sig in.

I´m back!

Jag ska inte dröja länge vid semesteranekdoter och långa inlägg om alla roliga saker vi gjort under den här veckan, det är ju trots allt inte livet utom det här landets gränser som den här bloggen skall handla om... Men några semsterbilder skall jag, efter stor förfrågan, trots allt bjuda på. Det var svårt att välja ut några där jag inte har mat i hela ansiktet, men jag har med tanke på att detta trots allt är en offentlig visningsplats gjort ett försök.