Bakgrundshistoria:
Jag undervisade några barngrupper i engelska i våras. Två av grupperna var riktiga skitungar, och hade därför blivit utan lärare efter ett antal lärarbyten. Hanna ryckte in och undervisade, under mycket svett och tårar, dessa små satmaror i engelska hela vårterminen. Jag tänkte nog ganska ofta att det var mig det var fel på, att jag var en värdelös lärare (som dessutom inte kunde engelska) och lovade mig själv (för andra gången i mitt liv) dyrt och heligt att ALDRIG mer jobba med italienska barn i någon form!
Till höstterminen började hade den ena gruppen skingrats för vinden, och ingen var gladare än jag, medan den andra envetet hade bestämt sig för att fortsätta. Jag blev tillfrågad, men hade den här gången tillräckligt stor självbevarelsedrift för att tacka nej på stående fot! En annan, mycket duktig manlig, lärare accepterade mot bättre vetande gruppen.
Idag:
En mamma från nämda grupp ringer och vill prata med undervisningsansvarig. Efter mycket hummande och mumlande hit och dit läggs luren på och vi får reda på att barnens mammor bestämt att gruppen gör ett uppehåll i väntan på att den nya läraren skall få hjälp med att tygla barnen. Det har bl.a under samtalet föreslagits att jag ska hjälpa honom med förberedelser och komma med råd för undervisningen, eftersom det gick så bra förra året!
HAHAHAHAHAHAHA!!!!
Nu sitter jag här och klappar mig själv på huvudet som belöning för ett av de bättre besluten jag tagit i mitt liv!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nog har du bra hand med ungd--vlar, alltid, men skönt att du har blivit av med dem. Hoppas du blir av med kvisslorna också. Det slog mig nu när jag läste att jag knappt haft en finne sedan jag kom hit. Vet inte om det beror på all sol och torr luft eller min kost. Hursomhelst skall nog en och annan tryffelkrokant råda bot på detta över julen. Kram, Petter
När ska du förstå att du är en naturbegåvning när det gäller barn, men med fruktansvärt höga krav på dig själv. Jag är säker på att ungarna hade en FANTASTISK lärare i höstas, men likafullt är jag glad äver att du sa NEJ för din egen skull. Puss&Kram!M
Nåjå, så särskilt fantastisk var jag verkligen inte. Snarare en av den där sorten som biter ihop och härdar ut....
Det räcker inte med att bita ihop för att få en grupp att fungera - inte ens hjälpligt. M
Skicka en kommentar