SEMESTERSTÄNGT

Sjukhusäventyr

Idag skulle jag hämta resultatet på mitt blodprov. Mellan klockan 11 och 13 skulle jag komma och jag sprang från jobbet för att hinna innan de stängde. Klockan 12.55 stod jag utanför dörren och väntade, och så var det ingen där! Dörren stod på glänt och kikade man in kunde man se en stor låda märkt "RESULTAT" mitt på ett skrivbord. Nåja, jag väntade, de kommer väl nån tänkte jag. Men ingen kom. 13.05 gick en doktor förbi. Jag frågade lite försynt om det var meningen att man själv skulle hämta sitt resultat
-"Ser du någon där inne?!" Svarade han surt.
-"neeej..." sa jag lite försiktigt
-"Nej då så!" la hon barskt till
Med tanke på det svaret så verkade det ju nästan ok att hämta sitt resultat själv, men för att inte verka framfusig så frågade jag igen:
-"...så jag kan gå in då...?"
-"MEN SJÄLKLART INTE!!!" Gormade hon då!
-"...vilken artighet..." mumlade jag för mig själv och doktorn fnyste.

Jag väntade lite till, men började bli rätt otålig. Nu var klockan redan 13.10 och jag var rädd att även om det skulle komma någon så skulle det typ vara för sent eller nåt annat korkat eftersom klockan var efter ett.
Jag tittade mig omkring i korridoren, den var nästintill tom så när som på fyra pensionärer som satt på rad och väntade. Surdoktorns dörr stod på glänt och jag hörde henne pratade därinne...
Jag chansade, tittade mig omkring, höger, vänster, höger, och så smög jag in på kontoret. Letade bakom "L-fliken" i RESULTATlådan och efter lite bläddrande hittade jag mitt namn, raskt knep jag åt mig pappret och smet ut igen.
En av de fyra pensionärerna ropade efter mig när jag pillade iväg:
-"Fick du det??!! Fick du det??!!" Jag vinkade till henne med pappret och hon vinkade tillbaka och log, även de andra 3 satt och myste och verkade tycka att det var mer spännande än en Indiana Jones-film

språkförbistringar

En dag frågade en tjej som jobbar med oss (som är halvitalienska) helt förvånad, efter att ha känt mig i veckor, om jag inte var italienska?! Det borde hon väl kanske ha hört tycker man, eller åtminstone anat nåt med tanke på att jag fortfarande är linblond trots att jag börjar närma mig yngre medelåldern. Hur som helst blev jag skitnervös att prata med henne efter detta utalande. Jag menar, har jag pratat så klockrent (jag tvivlar) hittills så vill jag ju inte börja fela helt plötsligt. Men när man koncentrerar sig hårt på något så är det ju som gjort att misslyckas. Efter idag behöver hon åtminstone inte tvivla på min nationalitet längre... Jag verkar dessutom helt ha glömt bort skillnaden på congiuntivo och condizionale, blandar friskt och chansar mer än något annat. Om jag inte minns fel var jag helt på det klara med det där för bara ett par veckor sedan....nu kan jag inte ens minnas om det är rimligt att blanda ihop dem eller om det är två helt olika saker...

Den här gången gick det inte! ;-)

Kassörskan hos hårfrissan försökte lura mig på pengar! Där provade hon med fel person kan man känna, jag som alltid ifrågasätter allt vad det gäller kvitton, notor, priser, biljetter etc. En riktigt misstänksam snåljåp är vad jag är! Men nu räddade jag 15 av mina surt förvärvade euro genom att ifrågasätta hennes egenhändigt komponerade uträkning! Intressant att se att det är sån uppenbar skillnad på hur folk reagerar när man säger till, om de uppriktigt räknat fel eller om det verkligen försöker snuva en! Jag kontrade ytterligare genom att snacka ner priset 3€ till genom att påpeka att hennes chef (jag chansade på att det var chefen) sagt ett annat pris när jag bokade tiden! Hahaha!

Fint som snus blev det hur som helst!

Ljuset i tunneln

Det verkar som jag klarar mig igenom även denna vecka.
Min kollega Frank tittade på mig idag när jag arbetade och sa bara:
-"They really should pay you more..."
Synd att man inte är lika uppskattad av de som verkligen sätter lönerna, även om det värmde. Jag jobbar ta mig sjutton som en myra, fast jag nästan varje dag tänker för mig själv "Men Hanna, bry dig inte, skit i det där och låt någon annan ta hand om det, ingen kommer vare sig tacka dig eller ge dig högre lön för all energi du lägger ned." Men det hjälper inte, jag går ändå dit dan därpå lika flitig som vanligt och jobbar musten ur mig...pust... Den här beskrivningen påminner förresten något alldeles väldigt om någon jag känner...igår jobbade Gianni 12 timmar (utan lunch) och det verkar sluta på nån liknande summa idag. Det är chefens lägenhet som spökar. Det går mycket övertid till att specialdesigna hans olika önskemål i de där 11 rummen. Ett arbete som måste skötas på övertid såklart, eftersom det inte är inkomstbringande för företaget..."ja chefen!" "nej chefen!"
åh härliga hierarki!

På lördag åker dock dessa två oxar till London för att roa sig kungligt över helgen! Ingen är det värdare än oss!

......

Nu när jag ändå är inne på idioti kan jag berätta om ett samtal jag hörde på bussen på vägen hem. De inblandade är:
Tjej 1 - har 3 brännsår på knogarna, ihopläkta och fina sår som ser ut att läkt bra.
Tjej 2 - hennes kompis (som jag var nära att erbjuda sittplats för jag tyckte att hon såg gravid ut...det var hon inte)
*fri översättning*

Tjej 2: Men herregud så du ser ut!
Tjej 1: Ja, jag har bränt mig...
Tjej 2: Men det där måste du ju göra rent!
Tjej 1: ja....?
Tjej 2: När vi kommer hem skall vi koka upp vatten som du ska sätta ner handen i!
Tjej 1: Men, jag kan väl inte sätta ner handen i kokande vatten...det kommer ju göra jätte ont...
Tjej 2: Men vill du att det skall börja vara då?! Tror du inte att det kommer att göra ondare?!

grattis...igen...

Frågesport

Så var vi där igen då. Halvkända tv-profiler tävlar mot mindre kända tv-profiler i tveksam frågesport. Programledaren säger ett land, och de tävlande skall svara med vilken världsdel landet ligger i:

Programledaren: Nya Zeeland!?
Tävlande: Irland!!

men grattis...

chict!

Jag har bokat en klipptid. Riktiga italienskor går minst 1 gång i månaden. Om de inte behöver klippas så går de ända bara för att pyssla och fixa lite med sina tjocka bruna manar! Pensionärar går ännu oftare, en gång i veckan minst för att lägga de små stela, livlösa, gråa stråna på plats med en otäck metallborste... uhhh....
Jag passade på att boka en tid för manikyr också, när jag ända höll på. Och detta berättar jag bara för att försöka spä på myten att jag blivit italienchic under mina två är här!

Absolutely gorgeous!

En av lärarna såg mig och Gianni ute i lördags och utbrister idag när jag kommer in på kontoret:
-"Hanna, your boyfriend is absolutely gorgeous!!!!"

Ja, jag är böjd att hålla med.... ;-)

www.svt.se

Jag är så glad för att svt visar valda delar av programutbudet på nätet. Då kan man dessutom välja när man ska titta, och man kan ta hur många kisspauser som helst utan att missa så mycket som en replik. Igår tittade jag på båda delarna av Camilla Läckbergs Isprinsessan och även om boken är bättre måste jag säga att jag blev mycket nöjd! Nu funderar jag om jag ska ta och titta på Predikanten också. Med tanke på italienska kanalers programutbud söndagseftermiddagar och att Gianni spelar PES 2008 på playstation låter väl det som en ganska bra idé!

Vuxensöndag

När man var liten och sjuk kunde man lugnt ligga nerbäddad i sängen och ropa på mamma eller pappa, så servades man med snytpapper, saft, glass och tunnpannkakor (i bästa fall). Trots detta var ens största önskan när man var liten att bli stor! Föga anade man då hur jobbigt det är att vara stor och duktig. Att en söndag kan tvingas bestå av tvätt av kläder, matlagning och skurande av badrum trots influensa på gång. Tur i oturen att vi är två sjuklingar som kan dela på eländet! :-)

appropå föregående inlägg

Jag håller nog på att få influensa, det är kanske därför jag är ovanligt negativ.

Jag - Stipendiat.

Jag fick stipendiet. Eller nja, det har inte blivit utbetalt än och inte är det lika mycket som jag budgeterat för heller...men ganska mycket pengar är det.
Detta är det första stipendie jag fått i hela mitt liv, i och för sig det första jag sökt också. Men ändå känns det inte helt kul. Jag önskade nog nästan att jag inte skulle få det, för att ha nåt att skylla på.

i slott och koja

Giannis chef har köpt ny lya. 11 rum och kök, 4 badrum, 4 terasser och 2 privata hissar som går rakt upp i lägenheten.

Några av kollegorna bor hemma hos mamma och pappa, några i studentrum och ytterligare andra delar ettor med sina flick-/pojkvänner.

Det är skillnad på folk och folk.

Gör om, gör rätt!

Ok, egentligen skulle jag bevara det här hemligt, men jag antar att löftet innebar att inte snacka om det på kontoret, så jag låter det sippra ut på nätet istället, finkänslig som jag är.
(Om det nu ändå skulle nå fram till dig som det handlar om skall jag göra dig en tjänst, jag lägger till ett litet *pling* på alla de ställen där du nästa gång du befinner dig i samma situation skall försöka att göra annorlunda, ok?!)

En av mina överordnade hade inte några pengar att betala sin bilförsakring med, så hon lät bilen stå och började ta bussen istället. En regnig kväll behövde hon dock åka och handla, och då hon kände sig lite krasslig bestämde hon sig för att trots allt ta bilen *pling*. Sagt och gjort, hon och hennes 16-åriga son ger sig av till stormarknaden. På hemvägen berättar sonen att hans pappa minsann låtit honom provköra sin bil och frågar om han inte kan få provköra mammans också. Min kollega nekar honom inte det *PLING!!*(hon nekar honom tydligen aldrig någonting *pling*) utan låter honom köra lite nere på gatan *pling* utanför där de bor. Något går fel (otippat, han är ju 16 år!) och sonen dundrar rakt in i en av bilarna som står parkerad nere på gatan. Båda bilarna blir hyfsat förstörda. De kontaktar ägaren till den mosade bilen och min kollega måste såklart säga att det var hon som råkade köra in i grannbilen (på sätt och vis tror jag nästan mer att det var så det gick till.) Då hon inte var forsäkrad medan det hände måste hon nu själv stå för kostnaden av sin egen, och grannens bil. Men, hon hade ju inte ens pengar att betala sin egen bilforsakring med! Nej, mycket riktigt har hon gått till en annan av mina kollegor och frågat om ett lån pa 5000 € *pling* eftersom hon sa lägligt dessutom hade nästan 3000 € kvarskatt att betala precis nu i dagarna!

Lyckat!

Om det inte var för att hon är en så väldigt osympatisk, otrevlig och lögnaktig person skulle jag nästan tycka synd om henne, nu tycker jag bara att det hela var en ganska underhållande historia!

Det är inte mig det är fel på!

Bakgrundshistoria:
Jag undervisade några barngrupper i engelska i våras. Två av grupperna var riktiga skitungar, och hade därför blivit utan lärare efter ett antal lärarbyten. Hanna ryckte in och undervisade, under mycket svett och tårar, dessa små satmaror i engelska hela vårterminen. Jag tänkte nog ganska ofta att det var mig det var fel på, att jag var en värdelös lärare (som dessutom inte kunde engelska) och lovade mig själv (för andra gången i mitt liv) dyrt och heligt att ALDRIG mer jobba med italienska barn i någon form!

Till höstterminen började hade den ena gruppen skingrats för vinden, och ingen var gladare än jag, medan den andra envetet hade bestämt sig för att fortsätta. Jag blev tillfrågad, men hade den här gången tillräckligt stor självbevarelsedrift för att tacka nej på stående fot! En annan, mycket duktig manlig, lärare accepterade mot bättre vetande gruppen.

Idag:
En mamma från nämda grupp ringer och vill prata med undervisningsansvarig. Efter mycket hummande och mumlande hit och dit läggs luren på och vi får reda på att barnens mammor bestämt att gruppen gör ett uppehåll i väntan på att den nya läraren skall få hjälp med att tygla barnen. Det har bl.a under samtalet föreslagits att jag ska hjälpa honom med förberedelser och komma med råd för undervisningen, eftersom det gick så bra förra året!

HAHAHAHAHAHAHA!!!!

Nu sitter jag här och klappar mig själv på huvudet som belöning för ett av de bättre besluten jag tagit i mitt liv!

Blodprov

Sjukvården är gratis i Italien, sägs det. Och i mångt och mycket är det sant, man behöver t.ex. aldrig betala för sig vid vanliga läkarbesok eller på sjukhus. Men så fort man ska ta något prov, som inte är akut, så ska man betala en s.k. "ticket" (italienarna älskar angliseringar) I morse betalde jag t.ex. €36,15 för att ta ett blodprov. (Det kändes lite för mycket.) På kvittot är t.om. själva sticket specificerat, det kostade €2,58.
Med hjälp av resultatet skall jag och min doktor hursomhelst förhoppningsvis komma till rätta med den 15-åringsacne jag har glädjen att inneha vid 26-års ålder...

julklappsshopping

Jag har köpt de allra första julklapparna idag! Tror aldrig jag varit ute i så god tid något år tidigare. Jag träffade på två väldigt pratglada affärsinnehavare, en yngre tjej och en äldre herre. De ville prata om alltifrån Italiens förfall till amerikaners hemska accent (den äldre herren var gift med en amerikanska) och det hela slutade med att de gav mig en present innan jag gick, två små skrivblock med Italienmotiv på framsidan. Snällt och trevligt!

TV-kväll

Ur "Isola dei famosi" (motsvarande Expedition Robinson)
-"Du bara grät ju hela tiden och sa att du ville åka hem, det var ju inte så konstigt att vi röstade hem dig tillslut!"
-"Jag grät inte! Jag har aldrig gråtit i TV!!" *hulk hulk hulk snyft snyft gråååt gråååt grååååt*

Igår tävlade förresten svarta mot vita i Charles Darwin-programmet...

Religion

Idag fick jag reda på att religionsundervisningen i Italien inte, som i Sverige, ger barnen kunskap om alla världens religioner utan istället består utav en nunna eller en präst som kommer till skolan tre gånger i veckan för att i barnen inpränta den katolska läran.... så vidsynt...

Det snöar!!!

Ja, inte här, men i Uppsala! Snö kanns alltid extra mysigt när man har det på lite avstånd!

Vardag vs helgdag

Alltså idag har varit så grymt tråkig på jobbet... Jag är nästan säker på att det handlar om en såkallad postsemesterångest, och då har jag inte ens haft semester. Tänk att en sån liten tid kan användas så effektivt till att slappna av och glömma all stress och alla funderingar på hemmaplan.
Fast frågan är om det är så bra igentligen, hade vi varit hemma och tråkat hela helgen så hade jag kanske uppskattat den just påbörjade arbetsveckan. I sanningens namn så är ju arbetsveckor längre än helger så kanske skulle det vara bättre om man sänkte ribban på sin fritid för att få njuta lite mer av sitt arbetsliv!

4 och 60

Vi var förresten på en antikloppis i morse också. Det fanns mycket gammalt skräp och ganska mycket fint också. Gianni och jag letar lite smått efter fina gamla ramar att fylla med fina egobilder. Vi hittade ett stånd som var som gjort för ändamålet. Massor av ramar i alla tänkbara storlekar, vi hittade två som båda var jättefina och frågade om priset;
-"Den där kostar 4 och 60 och den andra 40" svarade gubben.
-"Oj! Vilken skillnad! Lustigt för jag skulle Aldrig sett nån skillnad på de här två!" Svarade jag (eftersom jag oftast pratar först och tänker sen)
Ja, men hur som helst så tyckte vi att det verkade ju bra mycket rimligare att köpa en ram för 4 och 60 än för 40, 40 känns mer som ett bra pris för en veckohandling eller nåt.
-"4 och 60 alltså" mumlade Gianni och började leta i fickorna....(man ska ju helst verka lite tveksam till loppispriser och helst inte riktigt hitta den summan man bes betala...)
Varpå gubben äntligen klämmer ur sig:
-"Ja, 4-hundra-60 alltså...."
Men tjena!! Trodde han det eller? Vi snackar 4 snidade träbitar ihopsatta till en kvadrat för 460 Euro....när det går så bra med knappnålar!

Rökning dödar!

På hemväg blev vi varse att motorvägarna har börjat med samma slags informationsplakat som cigarettpaketen. Med stora lysande bokstäver blev man om och om igen påmind om att:
"Alkohol och hög fart dödar Dig och andra!"
Och under samma bilresa hörde vi på radio om en undersökning som visade på att det trots allt är ohälsosammare att vara singel i 25-30 års åldern än det är att vara rökare i samma ålder.
Var kommer man att få läsa den varningstexten?

Helgen i bilder

Nu är vi hemma igen från en helg full av goda matupplevelser (som den så gärna blir när vi är i Toscana), fina vyer, söta hästar och avslappnade stadsbor!
Eftersom jag fick kommentaren "Men, är hon svensk eller japan?!" får jag väl erkänna att jag tog ganska mycket bilder, men jag delar åtminstone med mig av grannlåten:


Jag hörde mig själv säga:
-"Åh, det är så skönt att det börjar bli vinter så att det äntligen blir lite grönt igen!" Så, nästa gång någon påstår att jag blivit italieniserad ska jag inte neka utan bara humma litegrann...






Här lunchpausade vi, mycket god mat! En gång för länge sen bodde Gianni och jag i rummet under taket, det kan jag också rekommendera!


...och så hittade jag förstås några ponnier att mata med gräs...


Utanför Älmstaskolan fanns ett paradisäppelträd. Vi kallade dock frukterna för granatäpplen (förmodligen för att de främst användes som mindra handgranater under krigen på rasterna). Nu har jag läst biologi och vet bättre!

på väg hem

Jag hittade en liten vilsen tant på bussen. Det visade sig att hon nästan skulle hem till oss så jag följde henne på vägen. Hon kallade mig "lilla älskling" och berättade att hon hade 600 € i handväskan, så hon var lite rädd för att bli nerslagen och rånad. Hon klargjorde också att hon faktiskt inte brukade vara ute och ränna pa nätterna (klockan var kvart över fem). När jag vinkade av henne vid dörren var hon alldeles till sig av tacksamhet.

Så, där har ni mig: Arbetar, betalar skatt och hjälper vilsna tanter till rätta!
Är jag inte en riktigt dröminvandarare så säg!

Lite mer om den italienska trafiken

Min kollega N, beklagade sig för att hon fått en böter hemskickad i brevlådan, 85€.

Vi -"Var hade du parkerat då?"
N -"Nej, det står att jag har åkt på Via Veneto..."
Vi -"Nejmen! Hur gick det till? Där får man ju inte åka!"
N -"Jo, jag tyckte det kändes fel när jag såg spanska trappan utanför rutan till höger..."
Vi -"!!!"

(Tillägg för er som inte är så inlästa på Roms geografi: Spanska trappan ligger inte ens i närheten av Via Veneto. Om N såg spanska trappan till höger var hon på spanska torget, där får man inte heller åka med sin bil.....inte inte...)

Jag kan inte ens för mitt liv förstå hur hon kört för att hamna där...jag röstar på "med förbundna ögon". Att hon sedan dessutom tror att hon var på Via Veneto när hon såg spanska trappan är skrämmande för en person som bott i Rom i snart 30 år.

N kan nog räkna med att det trillar in fler böter i brevlådan framöver...

Dagens

Vi skulle liva upp oss lite idag på jobbet och bestämde att det fick bli med kinesmatslunch! Jag fick gå iväg och beställa för de andra var rädda att det skulle bli katt eller hund om de beställde och kineserna inte förstod dem. (Jag vet inte om de trodde att kineserna skulle förstå mig bättre, än blind hjälper en blind typ?, eller om de bara ville ha mig att skylla på om det skulle bli fel)Jag fick hur som helst stränga order om att inte beställa nåt kött som man inte kunde se vad det var, godkänt fick därmed endast räkor, kyckling var otänkbart! Små finskurna köttslamsor kan ju vara vad som helst!
Det gick ganska bra till att börja med, jag fick förklara 3 gånger och visa och peka i menyn. Kinesrestauranger är mer exotiskt här, inte som i Sverige där kineserna varit där i 4 generationer, utan här är det riktiga kineser, som typ inte fattar italienska!(förmodligen hjälpte det väl inte heller att det var en svenska som pratade italienska...) Hur som helst, beställningen var gjord och de bad mig sitta ner och vänta. Precis som i riktiga Kina stod de och tittade på mig och flinade lite i smyg åt min stora näsa eller nåt. Sen kom en liten pojke med en liten kopp te till mig! Åh, så trevligt med lite te medan man väntar, jag log och tackade och tackade och log och så tog jag en klunk. Det var inte te, det var gul starksprit... Sen när blev det vanligt att dricka en liten kopp starksprit innan lunch? (Ok, appertivo, men klockan var 13.00...) Inte kunde jag frusta och spotta heller med tre leende kinser som tittade på mig med huvudena på sned och ville vara till lags... det blev till att drick en liten kopp starksprit innan lunch. Jag behövde inte kaffe efter maten för att piggna till åtminstonde...

Torsdag

Det borde vara åtminstone torsdag idag kände jag när jag vaknade. Jag skulle behöva veta att det bara var futtiga 16 arbetstimmar kvar av arbetsveckan, men istället är det 24. Det är väl bara att bita ihop och börja planera helgen, vi ska åka till Toscana! :-)
Men jag gillar egentligen inte alls att vänta ut dagar. Jag gillar inte när tiden går snabbt! Jag vill att november och december ska vara två långa månader, jag måste ha mer tid att förbereda mig, mer tid på att ställa in mig på det eventuella äventyr som väntar i januari. Dessutom ogillar jag att inte ha kontroll över situationen, och nu har jag allt annat än just det.

i ett land utan socialbidrag...

..måste man jobba för att få pengar. Jag tycker faktiskt att det är jätte bra! (Undrar vad det placerar mig i för partipolitiskt fack, har redan blivit anklagad för att vara liberal oroväckande många gånger...) ;-)
Detta faktum gör att man kan se gatusopare som skulle passa bättre som "Charlie´s angels", med extensions och fransk manikyr.
En eloge till dem!

Meditation i bloggform

För att minska på mina stresshormoner, som jag för tillfället är fylld till bredden av, så gick jag igår morse på en guidad tur genom Foro Romano. Man är alldeles för dålig på att vara turist i sin egen stad. Historia i allmänhet och tvåtusenårig sådan i synnerhet gör dessutom att man får lite perspektiv på saker och ting...







På medeltiden då hela Forum var igenmurat med jord och blandat grejs så att marknivån var en 7-8 meter högre hyste mittenporten i den här bågen en frisörsalong. (Det sa de inte under turen, men jag har läst det i en intressant guidebok en gång)





Väl hemkommen åt vi lunch på balkongen, det hjälpte också lite, åtminstone av min avslappnade hållning att döma

Lördagkväll

Vi ska äta fiskpinnar, potatismos och ärtormedskinka. Kolla på Apocalypto (det var min tur att välja och jag förvånade mig själv genom att välja detta blodbad till film, som jag dessutom redan sett en gång. Jag tänkte att när jag är beredd på den värsta äckeleffekten så kanske jag kan njuta mer av historien, som ju faktiskt är väldigt intressant)
Det känns nästan som ett vanligt svenskt fredagsmys! ;-)

inte menar de väl svt?!

De pratade precis på tv om den svenska kronprinsessan Viktoria. Självklart nämndes även Daniel Westling och att 7 av 10 svenskar är emot att de skall gifta sig! (Första frågan: Vilka har genomfört denna utomordentligt intressanta undersökningen? SIFO eller Allers?) Sedan säger de att svensk tv därför annordnat en dokusåpa för att hitta en ny pojkvän till Kronprinsessan!? (Andra frågan: Är det sant???!!! Isåfall ska jag aldrig mer hänga ut italiensk tv som ointelligent skit här i bloggen!)

Här går det undan!

Handledaren var snabb! Redan i morse hittade jag ett förslag på projektbeskrivning och ansökan i inboxen. Nu måste jag vara lika flitig och fixa med alla bilagor och ändringar i helgen. Det var en jättefin och solig dag idag och jag fick t.o.m gå tidigare från jobbet, men ingen rast ingen ro, jag pinnade hem och satta mig vid datorn!
Våra middagsgäster ikväll får nöja sig med hämtpizza, för någon middag har jag tvärr inte tid att laga...

helgdag

Det är lite tråkigt idag....regnigt och grått och trist. Man hoppas och förväntar sig liksom att lediga dagar automatiskt skall bli soliga fina dagar. Nu känns det inte ens kul att öppna balkongdörren.
Jag är lite upprörd på min tilltänkta handledare också...hon har inte hört av sig med nåt nytt om projektet på drygt två veckor, jag har skrivit mail och frågat flera gånger men bara fått svaret att jag måste vänta och ha tålamod. Men idag, när det ju faktiskt bara är 5 dagar kvar till inlämning så ringde jag henne för att fråga om det blir nåt eller inte. Då svarar hon att hon kommer att kunna komma med klarare besked inom ett par dagar, och sen ska vi arbeta med ansökan! Alltså...ett par dagar kan ju vara 2-3 dagar, det innebär att i bästa fall kommer vi ha söndag och måndag på oss för ansökan och allt vad det innebär. Känns inte det lite lite?! Med tanke på att jag är en heltidsarbetande kvinna (vilket hon vet om) så innebär det att jag har söndagen på mig...jag vet inte ens exakt vad projektet handlar om, är inte det att vara ute lite i senaste laget...

64:an-mannen

På Piazza Venezia, där jag byter buss på mornarna, härjar busshållplatsraggaren även kallad 64:an-mannen.
64:an-mannen har 3 raggningsreliker, som alltid följer samma mönster:
-"Ursäkta, går 64:an förbi här?"
-"Är du utlänning?!"
och, sist men inte minst
-"Du är väldigt vacker."
Dessa 3 repliker följer alltid efter varandra, oavsett svaret på den första frågan. Jag vet för han har utsatt mig inte mindre än 4 gånger de senaste 6 månaderna. Dessutom har jag sett/hört honom prata med andra tjejer/kvinnor/damer ett tiotal gånger. Han använder sig alltid av samma busshållplats, och frågar alltid efter samma buss (utom en gång när 64:an precis stod där och han faktiskt var intelligent nog att fråga efter 87:an).
Jag har försökt med fyra olika svar på den första frågan:
1. "Ja", (detta var första gången, när jag ännu inte kände till honom och faktiskt trodde att han frågade efter bussen.)
2. "Du har redan frågat mig samma fråga för ett par veckor sedan, och jag har redan då sagt till dig att du ska lämna mig ifred" (Inte ens då hajjade han utan följdfrågan blev ändå "Är du utlänning?" Varpå jag svarade "Men herregud, byt åtminstone register" Hans tredje replik blev ändå "Du är väldigt vacker" varpå jag gick därifrån och mummlade "herregud....."...)
3. "....idiot....." samtidigt som jag skakade på huvudet (de 3 andre frågorna/påståendena följde, trots mitt första svar, samma mönster.)
4. Jag svarade inte alls utan tog upp ipod:en och satte i lurarna för att slippa höra karln. (Och då kollade han lite konstigt på mig, men gick faktiskt därifrån)
Nästa gång (för det kommer bli en nästa gång)kanske jag borde ta tag i karln, skaka om honom och skrika:
-"VAAAAAKNAAAAAA!!!!!!"
eller vad tycker ni?