Sött till de söta!

En gång när jag var liten hittade jag en kola i jackfickan efter att mamma och jag varit på sånglekarna (en läskig sång- och dansgrupp där man sjöng om vargar som glupskt slukade oskyldiga harar samtidigt som man stampade i golvet). När jag hittade kolan frågade jag mamma var den kom ifrån, och hon sa att det var väl nån som lagt dit den för att jag var så söt! (Jag märker av historien att detta uppenbarligen var på den tiden när man fortfarande inte oroade sig för kringstrykande läskiga gubbar som bjöd barn på godis.)

Idag gick jag in på ett café och färdades snabbt 22 år tillbaka i tiden.
Genast när jag kom in ropade mannen bakom disken:
-"Välkommen tillbaka!!"
-"Tack..." svarade jag samtidigt som jag försökte påminna mig om jag hade varit där tidigare (det hade jag inte eftersom det här cafeét nyöppnade i lördags, det var därför jag gick dit, för att kolla in det nya stället)
-"Vad fint ni har fått det här!" Sa jag i ett försök att verka trevlig.
Då sträcker han fram en bakelse till mig och ler med hela ansiktet! :-)

Jag blev jätteglad, dels för att jag gillar bakverk och dels för att jag inte hittade bakelsen i jackfickan den här gången... ;-)