Jag blir så trött....

...på folk som beter sig som fjortonåringar fast de är fyllda 25. Alltså nu pratar jag inte om fjortisar, för jag kunde verkligen inte bry mig mindre om hur folk klär sig, pratar högljöt offentligt, dricker för mycket eller dansar på bardiskar (eller vad det nu är fjortisar gör)... Nej, jag menar folk som borde kunna ta hand om sig och ta ansvar för sig själva och sina egna nycker.
Jag har så otroligt många bra exempel på sådana här människor bland lärararna på mitt jobb. Amerikaner, Engelsmän, Canadensare och Australiensare i åldrarna 23 till 35. Tjejer och killar som ju uppenbarligen klarat av att packa en väska, köpa en biljett och sätta sig på ett flygplan, hitta lägenhet och skrivit ett cv, t.o.m fått ett jobb!! (fast hade jag haft mer att säga till om så hade det i många av fallen sett annorlunda ut på den punkten...) Och sen visar det sig i alldeles för många fall att de inte är kapabla att ens försöka att sköta det! Jag ger här några konkreta exempel:

Tjej 1, 26år gammal, har jobbat 2 år på skolan.
Kan inte börja jobba i början på September, för hon jobbar någon annanstans på eftermiddagarna (hon har uppenbarligen lyckats lura fler än oss!!) men ber oss sätta ihop ett schema till i början på november. Sagt och gjort! Hon kommer in på kontoret några dagar senare och är inte riktigt nöjd med schemat, så vi är tålmodiga och ändrar efter hennes önskemål. När jag sedan ringer henne idag för att höra om allt är ok till nästa vecka (första veckan i november) säger hon att:
-"Nej men Hanna....jag har redan pratat med chefen om att jag inte kan ta de där timmarna, jag har ju ett annat jobb nu..." (!!!) Jag låter henne prata med chefen direkt utan att lägga mig i och det visar sig att hon inte alls pratat med honom, utan bara sagt så till mig för att hon inte låtit oss veta någonting tidigare. Lite senare ringer den andra chefen (som aldrig är på kontoret och därför inte har en aning om någonting, och som därför alla lärarna ringer till när de behöver någon att linda runt lillfingret)till oss på kontoret och säger att vi varit för hårda mot tjejen, att hon ringt och gråtit (jo, tjena!) och sagt att hon var ju utan jobb och kunde ju inte bara gå och vänta på oss fram till November!! (Ursäkta, har jag missat nåt här?! Var det inte HON som inte kunde börja jobba i September, som vi bad henne, för att hon hade ett annat jobb!!) Alltså, missförstå mig rätt, hon får jätte gärna skaffa hur många andra jobb som helst, men ring till oss och berätta det då! Hon kan väl för sjutton inte sitta och vänta tills jag råkar ringa och då berätta att hon inte jobbar för oss längre.....eller?

Tjej 2, 27 år typ, ny lärare sedan slutet på September.
Vi håller på med schemaläggning och ringer henne och frågar om hon är ledig på måndagar för att ta 6 timmar på raken. Hon blir glad och tackar ja! Säger även att hon precis är påväg till kontoret så vi kan prata vidare. Ok, perfekt. Vi ringer runt till alla mammor (ja, "alla mammor" inte till "alla föräldrar", det är nämligen bara mammorna som bryr sig om barnens aktiviteter) Och alla är glada och nöjda att de ska få börja nästa vecka.
5 minuter senare (alltå bokstavligen f e m minuter) kommer hon in och berättar glatt att hon tar semester från den 3 december en månad framåt, för hon skall nämligen till Spanien!! (Ja, jätte kul! Jag vill också åka till Spanien...men... hade det inte varit bättre om hon berättat det 6 minuter tidigare...dvs. när vi pratade om schemaläggningen?! Jag betvivlar att hon ringde och bokade biljetten just de där fem minutrarna...ja, fast vem vet, elektroniska biljetter går ju snabbt att köpa nuförtiden...)

Tjej 3, även hon 26 år gammal...(jag börjar ana ett mönster), även hon ny sedan September.
Har haft ganska många provlektioner, men hon är tydligen inte särskilt bra för bara två kurser har startat på riktigt. När hon vid ett tillfälle "blir av med" en kurs på torsdageftermiddagar säger jag uppmuntrande:
-"Ja, men det är ingen fara, för nu lägger jag in två nya grupper på ditt schema!!"
och då svarar hon:
-"Njaaaaa.....jag veeeeeet inte......för nu kommer ju min pojkvän och hälsar påååååå"
Jag försöker förstå om pojkvännen kommer bara över helgen, för då kanske kursen kan börja veckan efter isåfall, men förstår snart att pojkvännen kommer över lite längre tid än så.... Ok, hur som helst lägger vi in de där kurserna på en annan lärares schema och avvaktar lite....hennes pojkvän är fortfarande här, och hon verkar helt lam! Jag frågar titt som tätt om hon är intresserad av några kurser och får svar som:
-"Fredag.....?? Jag veeeeet inte...jag vill nog helst vara ledig på freeedagaaaar"
eller
-"Aaaaa.....njaaaaaaaa.....jag veeeeet inte......jag trooooor inte deeeeeeet"
Jag ger upp! Jag tänker inte lägga in en enda lektion till på människans schema. Skulle vara jätteintressant att veta vad hennes 25-åriga pojkvän jobbar med som gör att hon uppenbarligen inte behöver lyfta ett finger. Varför sökte hon ens jobb kan man undra...

Ja, herregud, jag skulle kunna fortsätta i timmar....Istället får jag gå till jobbet med ett leende i morgon och försöka reda upp i den här sörjan, jag är ju faktiskt 26 år gammal.