det är synd om människorna

Jag skrev för ett tag sedan om våra två städerskor. Nu handlar det om den nya. Hon kommer från Rumänien, är 30 år och har bott i Italien i 5. Hon jobbar som städerska 7 dagar i veckan och skickar hem varenda liten sparad peng till familjen. Hennes man bor kvar i Rumänien, där han odlar potatis, och tar hand om deras två barn. Han skall komma hit och hälsa på nästa vecka, det var 5 månader sedan de sågs senast! Hon var jätte glad och förväntansfull idag på jobbet och jag frågade intresserat vad de tänkte hitta på den veckan han skulle komma och hälsa på!
-"Ja, vi får väl vänta och se om han kommer fram först!" Svarade hon...
-"Hur menar du då, har han inte köpt nån biljett än?" undrade jag
-"Jo, men man vet ju aldrig med de där bussarna..." (!!!)
Fatta grejen, snubben skall åka buss i två och ett halvt dygn från Rumänien för att hälsa på frugan i en veckan, och sen skall han åka två och ett halvt dygn hem igen!
Jag undrade lite försynt om det inte hade varit lättare att flyga low-cost, det tar ju typ 2-3 timmar...
-"Nej, det är ju första gången han är ute och reser, så det är nog lugnast om han håller sig på marken" svarade hon glatt!
Efter lite pratande hit och dit visar det sig att hon heller aldrig flugit, inte för att hon är rädd utan för att hon inte vet hur man går tillväga för att köpa en biljett och av rädsla att det skall vara för dyrt.
Nu har jag i allafall lovat att jag ska hjälpa henne att hitta en flygbiljett som är billigare än bussbiljetten om hon skulle vilja åka hem till jul. Det slog mig på hemvägen att jag inte ens övervägt (den rätt överhängande) risken att hon inte har något kreditkort...och hur skall vi då kunna boka biljett på nätet...
Värsta strävsamma, jag skäms över min dumhet, mitt överflöd och min lyxtillvaro.