flygbiljett

"Din plats är reserverad. Så snart betalningen bekräftats skickas biljetten ut till dig med post. Tills dess att betalningen bekräftats kan flygbolagen ändra biljettpriserna"....va!? Här har jag suttit bokstavligen hela kvällen och letat efter bra priser och så får man det slängt i ansiktet...verkar det normalt eller?

intressanta (?) småfakta

Mina kinder känns varma efter att jag varit ute i solen och min hjärna är 22 år!
Idag är jag mycket nöjd!

Sen flyttlunch på terrassen...

hemgjord växlingskurs

Vi behöver köpa 2 madrasser till våra nya gästsängar. Av gammal vana kollade jag in ikea.se och priset per madrass var 269,00 sek, billigt och bra! På ikea.it kostade samma madrasser 36.90 € styck. Sen när växlas 1 € in för 7,29 sek?

minsann...

Han vet inte hur rätt han har, Dr. Kawashima... men jag är ändå rätt nöjd!

stress, förvirring och nervositet

Vi var och hämtade nycklarna till nya lägenheten igår. I ren stress, nervositet eller förvirring, körde vi fel 3 gånger innan vi kom dit och tillbaka hem igen (eller hem och tillbaka hit igen?). Det är nog mer än 50% av gångerna vi kört fel totalt sedan vi flyttade hit...

på gång...

13 färdigpackade lådor i hallen. 2 halvpackade lådor i köket. 1 halvpackad låda i badrummet och 1 annan i vardagsummet....puh...ändå ser det fortfarande hyfsat fullt ut härhemma, var kommer alla dessa prylar ifrån?
(Man kan även ana vårt gräsliga stengolv på bilden...det flyttar vi ifrån nu!) :-)

Flytt

Eftersom det bara var jag som lyckades förhandla mig till ledig dag idag, så har operation flyttpackning fallit på min lott! Inte så jätte jobbigt hitills, men jag kanske har vant mig för om jag räknar efter lite borde detta vara 10:onde gången jag flyttar i mitt liv... Ironiskt nog har den längsta flyttningen varit den lättaste. När jag flög ner till Rom för snart 2,5 år sedan bestod packningen av 2 resväskor och en banankartong...nu är det betydligt mycket mer!

Julhelgen

Nu är vi hemkomna igen efter en mycket trevlig julhelg. Jag är lite för trött för att skriva något vettigt men min vana trogen blir det ändå ett litet "helgen i bilder":


Lite dimmigt, men man kan ana vart vi är påväg...


En väldigt fin ö i en väldigt lugn Neapelbukt (till min stora lättnad).


Väldigt nöjd Hanna spelar Nintendo iklädd julklappsklänning.


Giannis syster gav oss den här fina! (Basen är en traditionell toscansk golvsten.)

Jul jul stralande jul!

Julen ar sa lang i ar, det kanns som jag firat i dagarna sju och anda ar inte sjalva juldagen avklarad an, den allra juligaste av dagarna har i Italien!
Det luktar lasagne fran koket, jullunchen ar pa gang. Jag har dock fortfarande inte atit frukost eftersom jag vaknade med magen i fyra horn efter an valdigt god, stor och lang julaftonsmiddag sent igar kvall. Vi hann aven med att besoka Giannis farfar och farmor och diverse fastrar och mostrar under gardagen och jag fick kanna mig som en sjuarig pojke nar jag oppnade paket och fick ett nytt nintendopusselspel! ;-)
Den allra finaste julklappen hade dock Giannis syster gjort till oss! (Jag har tagit kort men kan tyvarr inte ladda upp det da jag glomt kabeln hemma i Rom. Men jag aterkommer.) Den ska fa pryda var spiselkrans i nya lagenheten!
Jag onskar er alla en riktigt GOD JUL!

Pepparkakor

Nu bär det av söderut för mera julfirande. Känns som fel väderstreck när det kommer till julen, men har man gett sig i lag med en utlänning (undrar just vem av oss två som är mest utlänning här...) så blir det till att fira utlänningjular åtminstonde varannat år. Jag har åtminstone tagit med Mammas julkaka och egenhändigt bakade pepparkakor för att de här okulturella barbarerna (hahaha!!) skall få smaka på lite Riktiga jultraditioner! (Alla vet att; En Riktigt jul = En Svensk jul!) Tydligen har det varnats för kanelmängder i pepparkakor, och att man i Italien skall tro att det kan vara skadligt (Kanske var därför de frågade mig på jobbet vad det var för kryddor i kakorna som jag tog med...tur att jag bara svarade med ett ganska otydligt:- "Ganska många olika..." (vem tusan vet vad pommerans och nejlikor heter på italienska...inte jag). Tänk om stackarna tror att jag försöker ta livet av dem...

Lilljulafton

Gianni och jag firade jul igår! Det var Adolf-Fredriks julkör på CD, hemgjord kola och lasagne! (Lite svenskt/italienskt sådär)
Jag fick verkligen Världens finaste julklappar!! Jag var som ett barn med tindrande ögon och det blev högar med julklappspapper på golvet. Massor av fina böcker, dvd:er, cd-skivor och hemgrejer av Mamma och Pappa och Storebror och överraskningar från Gianni. (Ja, vi hade egentligen tänkt att inte köpa några julklappar till varandra, det var ju därför vi köpte en vardagsrumsmatta innan jul, som en slags gemensam present till oss själva...men det hade vi glömt bort när det började närma sig julafton....) Jag var nästan säker på att jag skulle få 1:a säsongen av LOST, dels för att jag alltid tjatar om den, dels för att jag har 2:a och 3:e och dels för att ett av Giannipaketen hade exakt formen av en DVD-box. Det fick jag inte. Jag fick ett Nintendo DS lite! :-D

Charlie's Angels!

Jag sag dem igen i morse! Men nu var de fyra, en blondin, en rodharig och tva brunetter (en med plattangade extensions och en med lockigt har saklart!)
Ikladda neonorange klader befriar de staden fran sopor och annat tvivelaktigt material!
Sa j-la coolt!

Inredning

Gianni och jag diskuterar möblering av nya lägenheten. Jag hade nästan glömt vad olika smak vi har, sådär så att jag knappt kan förstå vad han menar för att det är så uppåt väggarna. Fast det är ju trots allt det han försörjer sig på, så jag kanske borde ta ett steg tillbaka...kanske...kanske inte.

Årets julklapp?

Appropå ingenting har jag förresten råkat köpa parfymerade dammvippor....de sprider en irriterande jordgubbsparfym runt sig när man vippar med dem...nödvändigt?

"Fryser du inte?!"

Standardfråga i "vintertid" för en svensk viking! ;-)
Idag har jag på mig (med risk för att låta som en "Dagens Outifit") Heltäckande svarta strumpbyxor, kjol, t-shirt, långkofta, raggsockor, läderstövlar, läderjacka, handskar och stor yllesjal virad tre varv runt halsen. Var i ligger problemet?
Det är -2 grader i Rom. Måste folk bete sig som om det vore en ny istid på väg!?

Ci sono i vigili...

Det tog 1 timme och 45 minuter att komma hem idag. När det tar så lång tid kan man ge sig sjutton på att det står någon trafikpolis någonstans på vägen och gör sitt bästa(?) genom att vifta runt bilar hit och dit. Mycket riktigt, nere på Piazza Venezia stod en trafiktomte i vit skärmmössa och vita handskar och viftade, köerna ringlade sig i fem riktningar ut från Piazzan, långa, långa... Det är verkligen ett helt överflödigt yrke, de verkar aldrig göra något nyttigt utan orsakar bara kaos var de än ger sig. Hamnar man i kö sådär så är det alltid någon som suckar högt för sig själv:
-"ahh, ci sono i vigili..."
(Det kan ni ta efter, alla ni svenskar som vill åka på weekend till Rom, så verkar ni lite italienskt världsvana! ;-) )
Fast just idag lärde jag mig faktiskt någonting på bussen. År 2007 har varit "Året för lika möjligheter för alla!" Det är tydligen Presidenza del consiglio dei Ministri som står bakom kampanjen....Ja, vad kan jag säga: Gör om, gör rätt!?

glatt besked!?

-"Hanna, jag vet att du redan fått en julklapp av skolan, men i morgon ska du få en annan, personlig julklapp av mig!"
Hade jag kunnat fått mer julklappsångest eller?
Nu måste jag ju panikköpa någonting i morgon bitti innan jobbet!
Något personligt och genomtänkt!
gahh....

julegris i juletid

I juletid ska det ju köpas presenter åt alla möjliga håll, känner man sedan inte personen man skall köpa till så är ju ett klassiskt knep någon sötsak. I Italien visar folk sin givmildhet runt jultid (egentligen runt alla högtider) med hjälp av bakelser. Jobbar man i ett sekretariat så träffar man ju dessutom oundvikligen ganska mycket människor. En avsevärd mängd av dessa människor har tyckt att de vill visa sin uppskattning för vårt arbete den här veckan (de flesta har varit smärtsamt otacksamma fram till i måndags!). Hittills har veckan haft 3 dagar, 3 dagar då jag inte hade behövt ha med mig matlåda med tanke på den mängd kakor, chokladbitar och småbakelser jag har klämt i mig. Jag mår lite illa när jag tänker på det och befarar att givmildheten kommer att kulminera innan helgen är här...

tid

Min blogg har blivit lidande av att jag haft för mycket att göra. Jag har bl.a varit i Uppsala och gått en MFS-förberedande kurs, vilken var väldigt intressant och omvälvande, på gränsen till jobbig. Nu är jag precis i färd med att skriva ansökan om forskningstillstånd och följebrev att skicka till Botswanska staten. Och detta är samtidigt som jag hinner med att jobba heltid, skriva kontrakt på nya lägenheten, baka pepparkakor, flyttpacka och handla julklappar. Galet. Jag har dessutom fått reda på idag att det inte blir något långt och trevligt Caprijullov som jag hoppats på för min del. Jag måste nämligen, som enda person, infinna mig på kontoret 27 och 28 december. Så illa kan det vara, inte kan jag bli arg heller. Har redan övertrasserat mina semesterdagar för i år så det är bara att bita ihop, jobba på och se glad ut. Återstår att se om vi orkar åka fram och tillbaka 2 gånger, eller om det får bli till att fira nyår i Rom med flyttkartonger upp över öronen...
Tur att jag har mina låga stresshormonnivåer att luta mig tillbaka på! ;-)

10,2

Har varit hos doktorn igen, för att analysera mitt blodprov den här gången. Tydligen har jag väldigt låga nivåer stresshormon i kroppen, läkaren tyckte mina värden såg jätte fina ut! Och sa bl.a att även om jag lever ett stressigt liv så visar det på att min kropp hanterar stressen väldigt bra. Det är så skönt med auktoriteter, man lyssnar, nickar och blir övertygad. Jag känner mig genast lite lugnare.

Anno nuovo, vita nuova!

Flyttlasset går i månadsskiftet! :-D

om att komma till beslut

Fan också...jag vet att det inte är bra språkbruk att börja ett blogginlägg med en svordom, men jag känner mig helt insyltad, så jag vet varken hur jag ska börja eller sluta.
Vi var och tittade på en lägenhet igår.
Varför då?! Så dumt! Jag ska ju snart åka till Botswana, och vi hade inte alls tänkt att flytta nu utan i juni typ. Och så blev vi helt kära i den båda två! Den är typ ALLT man kan önska sig, framgår inte jättebra på bilderna, men ta mig på orden! Nu vet vi varken ut eller in. Hur vi än gör blir det fel. Om vi slår till nu, så blir det en himla stress över jul och nyår med flyttpackning och flyttning medan jag dessutom måste förbereda mig för 3 månader på savannen. Däremot kommer det bli väldigt skönt i vår och sommar, när vi kan ägna lata dagar på den 100kvm stora takterrassen(!) eller till att åka till havet istället för att ränna runt och titta på eventuella bostäder. Tar vi den inte kommer vi få en lugn juletid och en mindre stressad tillvaro fram till dess att jag ger mig av, men istället ägna en massa tid till att leta lägenhet i vår och sommar och hittar vi inte en som är bättre (vilket jag betvivlar efter att ha tittat på alltför många lägenheter här i Rom under de senaste två och ett halv åren) kommer åtminstone jag att gräma mig något alldeles väldigt. Vi har redan en sån ex-lägenhet, som hade kunnat vara vår, i bagaget. Jag grämer mig fortfarande när jag tänker på det, nästan ett år efteråt.
Gaaaahhhh!!!!!!!
Skitjobbigt att fatta beslut. Plus- och minuslistor och vilket beslut vi än kommer fram till, så hittar vi genast massa positiva saker, men även en mängd negativa, och vi har redan hunnit ändra oss ungefär 3 gånger sedan igår kväll...jag orkar inte mer.

Stette, disse, fece, seppe

Igår blev jag så stolt att jag pöste när jag helt automatiskt använde mig av Passato Remoto i vardagligt tal (dvs. utan att tänka efter lite innan)! Resultatet lät nog inte bättre än vanligt då jag istället för att tänka efter före avbröt mig själv mitt i och förvånat konstaterade vad jag faktiskt sagt! ;-)

lurendrejare

Det finns vansinnigt många ord för lurendrejare på italienska...undrar just vad det kan bero på...

Barnvakt

Onsdagkvällar är jag alltid lite extra trött när jag kommer hem. Onsdagkvällar är nämligen lika med barnpassningskvällar. Och då menar jag inte att jag extraknäcker som barnvakt efter jobbet utan att jag är barnvakt PÅ jobbet. En av våra lärare har nämligen en liten flicka på kanske 10-11 månader som hon har passning för fram till klockan 15, måste hon däremot jobba efter klockan 15 får hon försöka lösa det på något annat vis, just på onsdagar heter den lösningen Hanna. Vad gör man inte i ett land utan kommunala dagisplatser till alla! Eftersom Cristiana blir nervös av att ha henne på kontoret (bara EN av de ganska många saker hon blir nervös för) har onsdagskvällarna fallit på min lott.
Man får inte så mycket gjort i form av fakturor och viktiga telefonsamtal, men just nu är jag rätt trött på alltihopa iallafall så det är rätt skönt att ha någon att skylla på.

en lite uschlig dag

Den här dagen var riktigt hemsk till en början, för att sedan arta sig ganska bra.
Det började med att vi vaknade för att ljuset börjat titta in mellan gardinerna, klockan visade sig vara 08:06...vi brukar gå upp 06:30. Jag borde varit på jobbet 08:25 i färd med att knäppa på datorer, lyssna av telefonsvarare och knäppa på telefonen...det var jag inte, men märkväl att jag stod och väntade på bussen redan 08:15 (dock osminkad och med lite sömnrufsigt hår) så det blev inget morgonsåsande direkt. Jag försökte ringa chefen från bussen (bättre förekomma än förekommas) men mitt kontantkort var såklart tomt! 08:50 ringer han hur som helst upp mig för att fråga om det är jag inte jag ska öppna idag, "Ja, men jag är lite sen" svarar jag med andan i halsen. Det visar sig att han kommit tidigt, men glömt sina nycklar och därför står utanför den låsta grinden och väntar. "Jag är där om 20 minuter!" svarar jag hurtigt och lägger på...och just precis då svänger bussen av åt fel håll! Min vanliga bussväg är avstängd och vi får ta en omväg (Omvägar är ju som bekant, helt motsatt genvägar, väldigt ofta senvägar). Jag får gå av på helt fel ställe och därefter springa typ 500 meter till en annan busshållplats, där får jag vänta ytterligare 10 minuter på en, visar det sig, överfull buss som jag trycker mig in i. Vid det här laget var klockan kanske 09:05 och trafiken var såklart mycket tyngre än den skulle ha varit om jag åkt hemifrån 07:15. Vi sniglade fram och efter 25 minuter (för en resa som borde tagit 10 kanske) får jag äntligen ringa på stopklockan och hoppa av bussen. Ytterligare en språngmarch senare står jag flåsande och öppnar grinden utanför jobbet 09:32! 1 timme och 7 minuter sen! Jag tror aldrig det hänt mig tidigare, möjligen någon gång på gymnasiet som jag förträngt.
Ska ändå tilläggas att jag faktiskt jobbade en timme extra på eftermiddagen, för att åtminstone ta igen den tid jag förlorade på morgonen. Tyvärr var det ingen som märkte det utan jag fick säga ganska högt innan jag gick hem:
-"Jaha, nu går jag då...eftersom jag jobbat igen min förlorade timme!" (Man vill ju inte att det ska gå obemärkt förbi att man trots allt är lite precis! ;-) )
Sen blev dagen lite bättre, Gianni och jag var och storhandlade och gjorde av med 30 € mindre än vad vi trott (vi brukar roa oss med att räkna ut kostnaden för alla grejer medan vi väntar i kassan...eller nja, det kanske mest är jag som är road av den leken!) och sånt kan jag bli på väldigt bra humör av! ;-) Sen lagade Gianni Fettuccini panna e funghi med massor av persilja och parmesan till middag och då blev jag ännu gladare!

Spanar´n

I radioprogrammet spanarna får man komma med spaningar man gjort under den gångna veckan, så trots att det här inlägget kommer några dagar försent, här har ni min flygspaning:
I filmen Sällskapsresan jublas det och klappas det ju något alldeles väldigt när charterplanet landar på Mallorca. Det trodde jag helt ärligt var ett charterfenomen, men ack så fel jag hade.
Det visade sig nämligen att det var väldigt populärt bland italienare att hurra, tjoa och klappa något alldeles väldigt när flygplanets små hjul dundrade i landningsbanan. Jag har ju flygit Italien-Sverige massor av gånger, men kanske haft turen att hamna på plan med svensk, eller åtminstone ickeitaliensk, majoritet. Det var nämligen en väldigt skillnad på att flyga Pisa-London och London-Sverige. På den förstnämda fick flygvärdinnan dessutom skrika 3(!) gånger i sin mikrofon att folk skulle sätta sig ner och ta på sig säkerhetsbälten innan hon den 4 gången hotade med böter till den som reste sig innan bältessymbolen slocknat. (Det kan i och för sig även varit en antydan till italienares kunskaper i engelska språket) Gianni satt och skämdes å sina landsmäns vägnar, och det gjorde han kanske rätt i.

Zlatan

Zlatan (det absolut svenskaste vi har nu när Ludmila gått under isen) pratar fortfarande i infinitiv, efter drygt 3 år i Italien, när han blir intervjuad i TV. Skönt att folk är bra på olika saker!

1:a advent

Det är väldigt exotiskt med advent. Jag känner mig som en svensk Lucia som går omkring och sprider ljus i detta okristna land! (hahaha!) Ljuset bestod i en adventsljusstake som Gianni och jag givit till hans syrra och hennes kille i present. De hade tyvärr inga fönsterbräden i sin lägenhet men ställde den i bokhyllan och verkade väldigt nöjda med det! Sen åt vi lussebullar (som min mamma hade bakat), mazariner och dammsugare och drack kaffelatte och allt detta accepterades glatt som svenska adventstraditioner!
Sen pyntade vi lite hemma också...när jag och mina syskon var små och bodde i radhus hånade vi grannar som överpyntade sina fönster med BÅDE adventsstjärnor OCH adventsljusstakar...gärna i matchande parfönster...hu så hemskt!
Det sköna med att vara utlänning är att folk hånar en hur man än gör, så det är bara att braka på! ;-)


Det enda som möjligen kan avslöja mig som utlandsvensk på den här bilden är väl våra tjusiga fängelsegaller utanför fönstren som förhoppningsvis skall förhindra inbrottsbenägna fasadklättrare till grannar att bryta sig in.

I´m back!

Jag ska inte dröja länge vid semesteranekdoter och långa inlägg om alla roliga saker vi gjort under den här veckan, det är ju trots allt inte livet utom det här landets gränser som den här bloggen skall handla om... Men några semsterbilder skall jag, efter stor förfrågan, trots allt bjuda på. Det var svårt att välja ut några där jag inte har mat i hela ansiktet, men jag har med tanke på att detta trots allt är en offentlig visningsplats gjort ett försök.

SEMESTERSTÄNGT

Sjukhusäventyr

Idag skulle jag hämta resultatet på mitt blodprov. Mellan klockan 11 och 13 skulle jag komma och jag sprang från jobbet för att hinna innan de stängde. Klockan 12.55 stod jag utanför dörren och väntade, och så var det ingen där! Dörren stod på glänt och kikade man in kunde man se en stor låda märkt "RESULTAT" mitt på ett skrivbord. Nåja, jag väntade, de kommer väl nån tänkte jag. Men ingen kom. 13.05 gick en doktor förbi. Jag frågade lite försynt om det var meningen att man själv skulle hämta sitt resultat
-"Ser du någon där inne?!" Svarade han surt.
-"neeej..." sa jag lite försiktigt
-"Nej då så!" la hon barskt till
Med tanke på det svaret så verkade det ju nästan ok att hämta sitt resultat själv, men för att inte verka framfusig så frågade jag igen:
-"...så jag kan gå in då...?"
-"MEN SJÄLKLART INTE!!!" Gormade hon då!
-"...vilken artighet..." mumlade jag för mig själv och doktorn fnyste.

Jag väntade lite till, men började bli rätt otålig. Nu var klockan redan 13.10 och jag var rädd att även om det skulle komma någon så skulle det typ vara för sent eller nåt annat korkat eftersom klockan var efter ett.
Jag tittade mig omkring i korridoren, den var nästintill tom så när som på fyra pensionärer som satt på rad och väntade. Surdoktorns dörr stod på glänt och jag hörde henne pratade därinne...
Jag chansade, tittade mig omkring, höger, vänster, höger, och så smög jag in på kontoret. Letade bakom "L-fliken" i RESULTATlådan och efter lite bläddrande hittade jag mitt namn, raskt knep jag åt mig pappret och smet ut igen.
En av de fyra pensionärerna ropade efter mig när jag pillade iväg:
-"Fick du det??!! Fick du det??!!" Jag vinkade till henne med pappret och hon vinkade tillbaka och log, även de andra 3 satt och myste och verkade tycka att det var mer spännande än en Indiana Jones-film

språkförbistringar

En dag frågade en tjej som jobbar med oss (som är halvitalienska) helt förvånad, efter att ha känt mig i veckor, om jag inte var italienska?! Det borde hon väl kanske ha hört tycker man, eller åtminstone anat nåt med tanke på att jag fortfarande är linblond trots att jag börjar närma mig yngre medelåldern. Hur som helst blev jag skitnervös att prata med henne efter detta utalande. Jag menar, har jag pratat så klockrent (jag tvivlar) hittills så vill jag ju inte börja fela helt plötsligt. Men när man koncentrerar sig hårt på något så är det ju som gjort att misslyckas. Efter idag behöver hon åtminstone inte tvivla på min nationalitet längre... Jag verkar dessutom helt ha glömt bort skillnaden på congiuntivo och condizionale, blandar friskt och chansar mer än något annat. Om jag inte minns fel var jag helt på det klara med det där för bara ett par veckor sedan....nu kan jag inte ens minnas om det är rimligt att blanda ihop dem eller om det är två helt olika saker...

Den här gången gick det inte! ;-)

Kassörskan hos hårfrissan försökte lura mig på pengar! Där provade hon med fel person kan man känna, jag som alltid ifrågasätter allt vad det gäller kvitton, notor, priser, biljetter etc. En riktigt misstänksam snåljåp är vad jag är! Men nu räddade jag 15 av mina surt förvärvade euro genom att ifrågasätta hennes egenhändigt komponerade uträkning! Intressant att se att det är sån uppenbar skillnad på hur folk reagerar när man säger till, om de uppriktigt räknat fel eller om det verkligen försöker snuva en! Jag kontrade ytterligare genom att snacka ner priset 3€ till genom att påpeka att hennes chef (jag chansade på att det var chefen) sagt ett annat pris när jag bokade tiden! Hahaha!

Fint som snus blev det hur som helst!

Ljuset i tunneln

Det verkar som jag klarar mig igenom även denna vecka.
Min kollega Frank tittade på mig idag när jag arbetade och sa bara:
-"They really should pay you more..."
Synd att man inte är lika uppskattad av de som verkligen sätter lönerna, även om det värmde. Jag jobbar ta mig sjutton som en myra, fast jag nästan varje dag tänker för mig själv "Men Hanna, bry dig inte, skit i det där och låt någon annan ta hand om det, ingen kommer vare sig tacka dig eller ge dig högre lön för all energi du lägger ned." Men det hjälper inte, jag går ändå dit dan därpå lika flitig som vanligt och jobbar musten ur mig...pust... Den här beskrivningen påminner förresten något alldeles väldigt om någon jag känner...igår jobbade Gianni 12 timmar (utan lunch) och det verkar sluta på nån liknande summa idag. Det är chefens lägenhet som spökar. Det går mycket övertid till att specialdesigna hans olika önskemål i de där 11 rummen. Ett arbete som måste skötas på övertid såklart, eftersom det inte är inkomstbringande för företaget..."ja chefen!" "nej chefen!"
åh härliga hierarki!

På lördag åker dock dessa två oxar till London för att roa sig kungligt över helgen! Ingen är det värdare än oss!

......

Nu när jag ändå är inne på idioti kan jag berätta om ett samtal jag hörde på bussen på vägen hem. De inblandade är:
Tjej 1 - har 3 brännsår på knogarna, ihopläkta och fina sår som ser ut att läkt bra.
Tjej 2 - hennes kompis (som jag var nära att erbjuda sittplats för jag tyckte att hon såg gravid ut...det var hon inte)
*fri översättning*

Tjej 2: Men herregud så du ser ut!
Tjej 1: Ja, jag har bränt mig...
Tjej 2: Men det där måste du ju göra rent!
Tjej 1: ja....?
Tjej 2: När vi kommer hem skall vi koka upp vatten som du ska sätta ner handen i!
Tjej 1: Men, jag kan väl inte sätta ner handen i kokande vatten...det kommer ju göra jätte ont...
Tjej 2: Men vill du att det skall börja vara då?! Tror du inte att det kommer att göra ondare?!

grattis...igen...

Frågesport

Så var vi där igen då. Halvkända tv-profiler tävlar mot mindre kända tv-profiler i tveksam frågesport. Programledaren säger ett land, och de tävlande skall svara med vilken världsdel landet ligger i:

Programledaren: Nya Zeeland!?
Tävlande: Irland!!

men grattis...

chict!

Jag har bokat en klipptid. Riktiga italienskor går minst 1 gång i månaden. Om de inte behöver klippas så går de ända bara för att pyssla och fixa lite med sina tjocka bruna manar! Pensionärar går ännu oftare, en gång i veckan minst för att lägga de små stela, livlösa, gråa stråna på plats med en otäck metallborste... uhhh....
Jag passade på att boka en tid för manikyr också, när jag ända höll på. Och detta berättar jag bara för att försöka spä på myten att jag blivit italienchic under mina två är här!

Absolutely gorgeous!

En av lärarna såg mig och Gianni ute i lördags och utbrister idag när jag kommer in på kontoret:
-"Hanna, your boyfriend is absolutely gorgeous!!!!"

Ja, jag är böjd att hålla med.... ;-)

www.svt.se

Jag är så glad för att svt visar valda delar av programutbudet på nätet. Då kan man dessutom välja när man ska titta, och man kan ta hur många kisspauser som helst utan att missa så mycket som en replik. Igår tittade jag på båda delarna av Camilla Läckbergs Isprinsessan och även om boken är bättre måste jag säga att jag blev mycket nöjd! Nu funderar jag om jag ska ta och titta på Predikanten också. Med tanke på italienska kanalers programutbud söndagseftermiddagar och att Gianni spelar PES 2008 på playstation låter väl det som en ganska bra idé!

Vuxensöndag

När man var liten och sjuk kunde man lugnt ligga nerbäddad i sängen och ropa på mamma eller pappa, så servades man med snytpapper, saft, glass och tunnpannkakor (i bästa fall). Trots detta var ens största önskan när man var liten att bli stor! Föga anade man då hur jobbigt det är att vara stor och duktig. Att en söndag kan tvingas bestå av tvätt av kläder, matlagning och skurande av badrum trots influensa på gång. Tur i oturen att vi är två sjuklingar som kan dela på eländet! :-)

appropå föregående inlägg

Jag håller nog på att få influensa, det är kanske därför jag är ovanligt negativ.

Jag - Stipendiat.

Jag fick stipendiet. Eller nja, det har inte blivit utbetalt än och inte är det lika mycket som jag budgeterat för heller...men ganska mycket pengar är det.
Detta är det första stipendie jag fått i hela mitt liv, i och för sig det första jag sökt också. Men ändå känns det inte helt kul. Jag önskade nog nästan att jag inte skulle få det, för att ha nåt att skylla på.

i slott och koja

Giannis chef har köpt ny lya. 11 rum och kök, 4 badrum, 4 terasser och 2 privata hissar som går rakt upp i lägenheten.

Några av kollegorna bor hemma hos mamma och pappa, några i studentrum och ytterligare andra delar ettor med sina flick-/pojkvänner.

Det är skillnad på folk och folk.

Gör om, gör rätt!

Ok, egentligen skulle jag bevara det här hemligt, men jag antar att löftet innebar att inte snacka om det på kontoret, så jag låter det sippra ut på nätet istället, finkänslig som jag är.
(Om det nu ändå skulle nå fram till dig som det handlar om skall jag göra dig en tjänst, jag lägger till ett litet *pling* på alla de ställen där du nästa gång du befinner dig i samma situation skall försöka att göra annorlunda, ok?!)

En av mina överordnade hade inte några pengar att betala sin bilförsakring med, så hon lät bilen stå och började ta bussen istället. En regnig kväll behövde hon dock åka och handla, och då hon kände sig lite krasslig bestämde hon sig för att trots allt ta bilen *pling*. Sagt och gjort, hon och hennes 16-åriga son ger sig av till stormarknaden. På hemvägen berättar sonen att hans pappa minsann låtit honom provköra sin bil och frågar om han inte kan få provköra mammans också. Min kollega nekar honom inte det *PLING!!*(hon nekar honom tydligen aldrig någonting *pling*) utan låter honom köra lite nere på gatan *pling* utanför där de bor. Något går fel (otippat, han är ju 16 år!) och sonen dundrar rakt in i en av bilarna som står parkerad nere på gatan. Båda bilarna blir hyfsat förstörda. De kontaktar ägaren till den mosade bilen och min kollega måste såklart säga att det var hon som råkade köra in i grannbilen (på sätt och vis tror jag nästan mer att det var så det gick till.) Då hon inte var forsäkrad medan det hände måste hon nu själv stå för kostnaden av sin egen, och grannens bil. Men, hon hade ju inte ens pengar att betala sin egen bilforsakring med! Nej, mycket riktigt har hon gått till en annan av mina kollegor och frågat om ett lån pa 5000 € *pling* eftersom hon sa lägligt dessutom hade nästan 3000 € kvarskatt att betala precis nu i dagarna!

Lyckat!

Om det inte var för att hon är en så väldigt osympatisk, otrevlig och lögnaktig person skulle jag nästan tycka synd om henne, nu tycker jag bara att det hela var en ganska underhållande historia!

Det är inte mig det är fel på!

Bakgrundshistoria:
Jag undervisade några barngrupper i engelska i våras. Två av grupperna var riktiga skitungar, och hade därför blivit utan lärare efter ett antal lärarbyten. Hanna ryckte in och undervisade, under mycket svett och tårar, dessa små satmaror i engelska hela vårterminen. Jag tänkte nog ganska ofta att det var mig det var fel på, att jag var en värdelös lärare (som dessutom inte kunde engelska) och lovade mig själv (för andra gången i mitt liv) dyrt och heligt att ALDRIG mer jobba med italienska barn i någon form!

Till höstterminen började hade den ena gruppen skingrats för vinden, och ingen var gladare än jag, medan den andra envetet hade bestämt sig för att fortsätta. Jag blev tillfrågad, men hade den här gången tillräckligt stor självbevarelsedrift för att tacka nej på stående fot! En annan, mycket duktig manlig, lärare accepterade mot bättre vetande gruppen.

Idag:
En mamma från nämda grupp ringer och vill prata med undervisningsansvarig. Efter mycket hummande och mumlande hit och dit läggs luren på och vi får reda på att barnens mammor bestämt att gruppen gör ett uppehåll i väntan på att den nya läraren skall få hjälp med att tygla barnen. Det har bl.a under samtalet föreslagits att jag ska hjälpa honom med förberedelser och komma med råd för undervisningen, eftersom det gick så bra förra året!

HAHAHAHAHAHAHA!!!!

Nu sitter jag här och klappar mig själv på huvudet som belöning för ett av de bättre besluten jag tagit i mitt liv!

Blodprov

Sjukvården är gratis i Italien, sägs det. Och i mångt och mycket är det sant, man behöver t.ex. aldrig betala för sig vid vanliga läkarbesok eller på sjukhus. Men så fort man ska ta något prov, som inte är akut, så ska man betala en s.k. "ticket" (italienarna älskar angliseringar) I morse betalde jag t.ex. €36,15 för att ta ett blodprov. (Det kändes lite för mycket.) På kvittot är t.om. själva sticket specificerat, det kostade €2,58.
Med hjälp av resultatet skall jag och min doktor hursomhelst förhoppningsvis komma till rätta med den 15-åringsacne jag har glädjen att inneha vid 26-års ålder...

julklappsshopping

Jag har köpt de allra första julklapparna idag! Tror aldrig jag varit ute i så god tid något år tidigare. Jag träffade på två väldigt pratglada affärsinnehavare, en yngre tjej och en äldre herre. De ville prata om alltifrån Italiens förfall till amerikaners hemska accent (den äldre herren var gift med en amerikanska) och det hela slutade med att de gav mig en present innan jag gick, två små skrivblock med Italienmotiv på framsidan. Snällt och trevligt!

TV-kväll

Ur "Isola dei famosi" (motsvarande Expedition Robinson)
-"Du bara grät ju hela tiden och sa att du ville åka hem, det var ju inte så konstigt att vi röstade hem dig tillslut!"
-"Jag grät inte! Jag har aldrig gråtit i TV!!" *hulk hulk hulk snyft snyft gråååt gråååt grååååt*

Igår tävlade förresten svarta mot vita i Charles Darwin-programmet...

Religion

Idag fick jag reda på att religionsundervisningen i Italien inte, som i Sverige, ger barnen kunskap om alla världens religioner utan istället består utav en nunna eller en präst som kommer till skolan tre gånger i veckan för att i barnen inpränta den katolska läran.... så vidsynt...

Det snöar!!!

Ja, inte här, men i Uppsala! Snö kanns alltid extra mysigt när man har det på lite avstånd!

Vardag vs helgdag

Alltså idag har varit så grymt tråkig på jobbet... Jag är nästan säker på att det handlar om en såkallad postsemesterångest, och då har jag inte ens haft semester. Tänk att en sån liten tid kan användas så effektivt till att slappna av och glömma all stress och alla funderingar på hemmaplan.
Fast frågan är om det är så bra igentligen, hade vi varit hemma och tråkat hela helgen så hade jag kanske uppskattat den just påbörjade arbetsveckan. I sanningens namn så är ju arbetsveckor längre än helger så kanske skulle det vara bättre om man sänkte ribban på sin fritid för att få njuta lite mer av sitt arbetsliv!

4 och 60

Vi var förresten på en antikloppis i morse också. Det fanns mycket gammalt skräp och ganska mycket fint också. Gianni och jag letar lite smått efter fina gamla ramar att fylla med fina egobilder. Vi hittade ett stånd som var som gjort för ändamålet. Massor av ramar i alla tänkbara storlekar, vi hittade två som båda var jättefina och frågade om priset;
-"Den där kostar 4 och 60 och den andra 40" svarade gubben.
-"Oj! Vilken skillnad! Lustigt för jag skulle Aldrig sett nån skillnad på de här två!" Svarade jag (eftersom jag oftast pratar först och tänker sen)
Ja, men hur som helst så tyckte vi att det verkade ju bra mycket rimligare att köpa en ram för 4 och 60 än för 40, 40 känns mer som ett bra pris för en veckohandling eller nåt.
-"4 och 60 alltså" mumlade Gianni och började leta i fickorna....(man ska ju helst verka lite tveksam till loppispriser och helst inte riktigt hitta den summan man bes betala...)
Varpå gubben äntligen klämmer ur sig:
-"Ja, 4-hundra-60 alltså...."
Men tjena!! Trodde han det eller? Vi snackar 4 snidade träbitar ihopsatta till en kvadrat för 460 Euro....när det går så bra med knappnålar!

Rökning dödar!

På hemväg blev vi varse att motorvägarna har börjat med samma slags informationsplakat som cigarettpaketen. Med stora lysande bokstäver blev man om och om igen påmind om att:
"Alkohol och hög fart dödar Dig och andra!"
Och under samma bilresa hörde vi på radio om en undersökning som visade på att det trots allt är ohälsosammare att vara singel i 25-30 års åldern än det är att vara rökare i samma ålder.
Var kommer man att få läsa den varningstexten?

Helgen i bilder

Nu är vi hemma igen från en helg full av goda matupplevelser (som den så gärna blir när vi är i Toscana), fina vyer, söta hästar och avslappnade stadsbor!
Eftersom jag fick kommentaren "Men, är hon svensk eller japan?!" får jag väl erkänna att jag tog ganska mycket bilder, men jag delar åtminstone med mig av grannlåten:


Jag hörde mig själv säga:
-"Åh, det är så skönt att det börjar bli vinter så att det äntligen blir lite grönt igen!" Så, nästa gång någon påstår att jag blivit italieniserad ska jag inte neka utan bara humma litegrann...






Här lunchpausade vi, mycket god mat! En gång för länge sen bodde Gianni och jag i rummet under taket, det kan jag också rekommendera!


...och så hittade jag förstås några ponnier att mata med gräs...


Utanför Älmstaskolan fanns ett paradisäppelträd. Vi kallade dock frukterna för granatäpplen (förmodligen för att de främst användes som mindra handgranater under krigen på rasterna). Nu har jag läst biologi och vet bättre!

på väg hem

Jag hittade en liten vilsen tant på bussen. Det visade sig att hon nästan skulle hem till oss så jag följde henne på vägen. Hon kallade mig "lilla älskling" och berättade att hon hade 600 € i handväskan, så hon var lite rädd för att bli nerslagen och rånad. Hon klargjorde också att hon faktiskt inte brukade vara ute och ränna pa nätterna (klockan var kvart över fem). När jag vinkade av henne vid dörren var hon alldeles till sig av tacksamhet.

Så, där har ni mig: Arbetar, betalar skatt och hjälper vilsna tanter till rätta!
Är jag inte en riktigt dröminvandarare så säg!

Lite mer om den italienska trafiken

Min kollega N, beklagade sig för att hon fått en böter hemskickad i brevlådan, 85€.

Vi -"Var hade du parkerat då?"
N -"Nej, det står att jag har åkt på Via Veneto..."
Vi -"Nejmen! Hur gick det till? Där får man ju inte åka!"
N -"Jo, jag tyckte det kändes fel när jag såg spanska trappan utanför rutan till höger..."
Vi -"!!!"

(Tillägg för er som inte är så inlästa på Roms geografi: Spanska trappan ligger inte ens i närheten av Via Veneto. Om N såg spanska trappan till höger var hon på spanska torget, där får man inte heller åka med sin bil.....inte inte...)

Jag kan inte ens för mitt liv förstå hur hon kört för att hamna där...jag röstar på "med förbundna ögon". Att hon sedan dessutom tror att hon var på Via Veneto när hon såg spanska trappan är skrämmande för en person som bott i Rom i snart 30 år.

N kan nog räkna med att det trillar in fler böter i brevlådan framöver...

Dagens

Vi skulle liva upp oss lite idag på jobbet och bestämde att det fick bli med kinesmatslunch! Jag fick gå iväg och beställa för de andra var rädda att det skulle bli katt eller hund om de beställde och kineserna inte förstod dem. (Jag vet inte om de trodde att kineserna skulle förstå mig bättre, än blind hjälper en blind typ?, eller om de bara ville ha mig att skylla på om det skulle bli fel)Jag fick hur som helst stränga order om att inte beställa nåt kött som man inte kunde se vad det var, godkänt fick därmed endast räkor, kyckling var otänkbart! Små finskurna köttslamsor kan ju vara vad som helst!
Det gick ganska bra till att börja med, jag fick förklara 3 gånger och visa och peka i menyn. Kinesrestauranger är mer exotiskt här, inte som i Sverige där kineserna varit där i 4 generationer, utan här är det riktiga kineser, som typ inte fattar italienska!(förmodligen hjälpte det väl inte heller att det var en svenska som pratade italienska...) Hur som helst, beställningen var gjord och de bad mig sitta ner och vänta. Precis som i riktiga Kina stod de och tittade på mig och flinade lite i smyg åt min stora näsa eller nåt. Sen kom en liten pojke med en liten kopp te till mig! Åh, så trevligt med lite te medan man väntar, jag log och tackade och tackade och log och så tog jag en klunk. Det var inte te, det var gul starksprit... Sen när blev det vanligt att dricka en liten kopp starksprit innan lunch? (Ok, appertivo, men klockan var 13.00...) Inte kunde jag frusta och spotta heller med tre leende kinser som tittade på mig med huvudena på sned och ville vara till lags... det blev till att drick en liten kopp starksprit innan lunch. Jag behövde inte kaffe efter maten för att piggna till åtminstonde...

Torsdag

Det borde vara åtminstone torsdag idag kände jag när jag vaknade. Jag skulle behöva veta att det bara var futtiga 16 arbetstimmar kvar av arbetsveckan, men istället är det 24. Det är väl bara att bita ihop och börja planera helgen, vi ska åka till Toscana! :-)
Men jag gillar egentligen inte alls att vänta ut dagar. Jag gillar inte när tiden går snabbt! Jag vill att november och december ska vara två långa månader, jag måste ha mer tid att förbereda mig, mer tid på att ställa in mig på det eventuella äventyr som väntar i januari. Dessutom ogillar jag att inte ha kontroll över situationen, och nu har jag allt annat än just det.

i ett land utan socialbidrag...

..måste man jobba för att få pengar. Jag tycker faktiskt att det är jätte bra! (Undrar vad det placerar mig i för partipolitiskt fack, har redan blivit anklagad för att vara liberal oroväckande många gånger...) ;-)
Detta faktum gör att man kan se gatusopare som skulle passa bättre som "Charlie´s angels", med extensions och fransk manikyr.
En eloge till dem!

Meditation i bloggform

För att minska på mina stresshormoner, som jag för tillfället är fylld till bredden av, så gick jag igår morse på en guidad tur genom Foro Romano. Man är alldeles för dålig på att vara turist i sin egen stad. Historia i allmänhet och tvåtusenårig sådan i synnerhet gör dessutom att man får lite perspektiv på saker och ting...







På medeltiden då hela Forum var igenmurat med jord och blandat grejs så att marknivån var en 7-8 meter högre hyste mittenporten i den här bågen en frisörsalong. (Det sa de inte under turen, men jag har läst det i en intressant guidebok en gång)





Väl hemkommen åt vi lunch på balkongen, det hjälpte också lite, åtminstone av min avslappnade hållning att döma

Lördagkväll

Vi ska äta fiskpinnar, potatismos och ärtormedskinka. Kolla på Apocalypto (det var min tur att välja och jag förvånade mig själv genom att välja detta blodbad till film, som jag dessutom redan sett en gång. Jag tänkte att när jag är beredd på den värsta äckeleffekten så kanske jag kan njuta mer av historien, som ju faktiskt är väldigt intressant)
Det känns nästan som ett vanligt svenskt fredagsmys! ;-)

inte menar de väl svt?!

De pratade precis på tv om den svenska kronprinsessan Viktoria. Självklart nämndes även Daniel Westling och att 7 av 10 svenskar är emot att de skall gifta sig! (Första frågan: Vilka har genomfört denna utomordentligt intressanta undersökningen? SIFO eller Allers?) Sedan säger de att svensk tv därför annordnat en dokusåpa för att hitta en ny pojkvän till Kronprinsessan!? (Andra frågan: Är det sant???!!! Isåfall ska jag aldrig mer hänga ut italiensk tv som ointelligent skit här i bloggen!)

Här går det undan!

Handledaren var snabb! Redan i morse hittade jag ett förslag på projektbeskrivning och ansökan i inboxen. Nu måste jag vara lika flitig och fixa med alla bilagor och ändringar i helgen. Det var en jättefin och solig dag idag och jag fick t.o.m gå tidigare från jobbet, men ingen rast ingen ro, jag pinnade hem och satta mig vid datorn!
Våra middagsgäster ikväll får nöja sig med hämtpizza, för någon middag har jag tvärr inte tid att laga...

helgdag

Det är lite tråkigt idag....regnigt och grått och trist. Man hoppas och förväntar sig liksom att lediga dagar automatiskt skall bli soliga fina dagar. Nu känns det inte ens kul att öppna balkongdörren.
Jag är lite upprörd på min tilltänkta handledare också...hon har inte hört av sig med nåt nytt om projektet på drygt två veckor, jag har skrivit mail och frågat flera gånger men bara fått svaret att jag måste vänta och ha tålamod. Men idag, när det ju faktiskt bara är 5 dagar kvar till inlämning så ringde jag henne för att fråga om det blir nåt eller inte. Då svarar hon att hon kommer att kunna komma med klarare besked inom ett par dagar, och sen ska vi arbeta med ansökan! Alltså...ett par dagar kan ju vara 2-3 dagar, det innebär att i bästa fall kommer vi ha söndag och måndag på oss för ansökan och allt vad det innebär. Känns inte det lite lite?! Med tanke på att jag är en heltidsarbetande kvinna (vilket hon vet om) så innebär det att jag har söndagen på mig...jag vet inte ens exakt vad projektet handlar om, är inte det att vara ute lite i senaste laget...

64:an-mannen

På Piazza Venezia, där jag byter buss på mornarna, härjar busshållplatsraggaren även kallad 64:an-mannen.
64:an-mannen har 3 raggningsreliker, som alltid följer samma mönster:
-"Ursäkta, går 64:an förbi här?"
-"Är du utlänning?!"
och, sist men inte minst
-"Du är väldigt vacker."
Dessa 3 repliker följer alltid efter varandra, oavsett svaret på den första frågan. Jag vet för han har utsatt mig inte mindre än 4 gånger de senaste 6 månaderna. Dessutom har jag sett/hört honom prata med andra tjejer/kvinnor/damer ett tiotal gånger. Han använder sig alltid av samma busshållplats, och frågar alltid efter samma buss (utom en gång när 64:an precis stod där och han faktiskt var intelligent nog att fråga efter 87:an).
Jag har försökt med fyra olika svar på den första frågan:
1. "Ja", (detta var första gången, när jag ännu inte kände till honom och faktiskt trodde att han frågade efter bussen.)
2. "Du har redan frågat mig samma fråga för ett par veckor sedan, och jag har redan då sagt till dig att du ska lämna mig ifred" (Inte ens då hajjade han utan följdfrågan blev ändå "Är du utlänning?" Varpå jag svarade "Men herregud, byt åtminstone register" Hans tredje replik blev ändå "Du är väldigt vacker" varpå jag gick därifrån och mummlade "herregud....."...)
3. "....idiot....." samtidigt som jag skakade på huvudet (de 3 andre frågorna/påståendena följde, trots mitt första svar, samma mönster.)
4. Jag svarade inte alls utan tog upp ipod:en och satte i lurarna för att slippa höra karln. (Och då kollade han lite konstigt på mig, men gick faktiskt därifrån)
Nästa gång (för det kommer bli en nästa gång)kanske jag borde ta tag i karln, skaka om honom och skrika:
-"VAAAAAKNAAAAAA!!!!!!"
eller vad tycker ni?

FORLAT!!!!!

"Forlat mig, det var mitt fel."
"Jag ber verkligen om ursakt."
"Alltihop var mitt fel, ni far verkligen forlata mig!"
"Ah forlat! Det ar jag som varit slarvig, alltihop ar mitt fel!"
Racker inte det? (Nar det manga ganger inte ens ar sant, OFTAST ar det faktiskt lararnas fel, om ni vill lasa mer om dem sa har jag skrivit ett annat inlagg langre ner, men enligt skolans policy sa maste Sekretariatet ta pa sig skulden for att inte lararena skall hamna i blasvader. "Larare ar gjorda av bomull och glas och sekreterare av sten och metall" ok det kanske inte ar ordagrant var policy, men typ...)
Ska man sedan dessutom behova svara pa fragor som:
-"Varfor berattade du inte det tidigare?!" (alltsa, hade jag vetat att jag (eller nagon larare) gjorde fel redan innan jag gjorde det sa hade jag val gjort annorlunda?)
-"Varfor da?" (Ja, varfor gor man fel....jag onskar att jag vore perfekt...eller nej, jag onskar att lararna vore perfekta, men sa stora onskningar kan det nog nastan vara brottsligt att gora!)

trott...trott..trott....

Men i morgon har vi som tur ar helgdag i Italien!

det är synd om människorna

Jag skrev för ett tag sedan om våra två städerskor. Nu handlar det om den nya. Hon kommer från Rumänien, är 30 år och har bott i Italien i 5. Hon jobbar som städerska 7 dagar i veckan och skickar hem varenda liten sparad peng till familjen. Hennes man bor kvar i Rumänien, där han odlar potatis, och tar hand om deras två barn. Han skall komma hit och hälsa på nästa vecka, det var 5 månader sedan de sågs senast! Hon var jätte glad och förväntansfull idag på jobbet och jag frågade intresserat vad de tänkte hitta på den veckan han skulle komma och hälsa på!
-"Ja, vi får väl vänta och se om han kommer fram först!" Svarade hon...
-"Hur menar du då, har han inte köpt nån biljett än?" undrade jag
-"Jo, men man vet ju aldrig med de där bussarna..." (!!!)
Fatta grejen, snubben skall åka buss i två och ett halvt dygn från Rumänien för att hälsa på frugan i en veckan, och sen skall han åka två och ett halvt dygn hem igen!
Jag undrade lite försynt om det inte hade varit lättare att flyga low-cost, det tar ju typ 2-3 timmar...
-"Nej, det är ju första gången han är ute och reser, så det är nog lugnast om han håller sig på marken" svarade hon glatt!
Efter lite pratande hit och dit visar det sig att hon heller aldrig flugit, inte för att hon är rädd utan för att hon inte vet hur man går tillväga för att köpa en biljett och av rädsla att det skall vara för dyrt.
Nu har jag i allafall lovat att jag ska hjälpa henne att hitta en flygbiljett som är billigare än bussbiljetten om hon skulle vilja åka hem till jul. Det slog mig på hemvägen att jag inte ens övervägt (den rätt överhängande) risken att hon inte har något kreditkort...och hur skall vi då kunna boka biljett på nätet...
Värsta strävsamma, jag skäms över min dumhet, mitt överflöd och min lyxtillvaro.

stjuupiiid

Min moderna chef är från Manchester. Han har två barn, en som är 8 och en som är 4 år gammal. Nu behöver den lilla gå en språkkurs i engelska(!!!) Men vänta....är inte barnafadern från England?! Borde han då inte sett till att prata engelska med sina barn under deras uppväxt så att de hade chansen att bli tvåspråkiga!? Nu råkar det ju faktiskt vara så att det är just engelska som är ett VÄRLDSSPRÅK och INTE italienska!

Må så vara ett svenska är ett fjuttespråk, men visar det sig att jag är lika insnöad som min chef när det blir dags för oss att skaffa barn så skulle jag vilja att någon slår mig hårt rakt i ansiktet!

tålamod

Jag ska ha utvecklingssamtal med en av mina chefer på jobbet på måndag. (Nej, ni har rätt, han är inte italienare, det är han alldeles för modern för!) För att förbereda mig har jag fått ett tiotal frågor som jag skall fundera över innan samtalet, frågor som:
"Vilka uppfattar du som dina huvudsakliga arbetsuppgifter?"
"Vad är det roligaste/tråkigaste på jobbet?"
"Vilka var dina mål, även icke jobbrelaterade, för ett år sedan och hur har du lyckats uppfylla dem under året?"
"Hur skulle du, respektive din chef, kunna förbättra din arbetssituation?"
"Hur har du utvecklats under det senaste året?"
På den sista frågan har jag bl.a. svarat att jag har fått större tålamod, något som inte bara utvecklats det senaste året, utan sedan exakt två år, en månad och 5 dagar tillbaka. Jag minns att jag för bara ett par år sedan kunde få panik av att köa på ICA, jag fick hjärtklappning och började svettas av långsamma köer, långsamma rödljus eller av att sitta stilla för länge i väntrum. Medan jag idag, en helt vanlig dag (nåja...), ägnat närmare bestämt 6 timmar åt just väntan...Det började i morse när jag gick till doktorn (nej, jag är inte alls sjuk, vill bara komma till rätta med mina utslag). På tisdagar är mottagningen öppen 09.00-12.00, jag kom dit 09.05 och skrev upp mig på väntelistan. Sedan läste jag en tidning med hästannonser, tittade igenom en fotobok som hette "så ser livet ut 2019" (om man ska lita till den så kommer livet se ut som ett gäng kretskort, för det var det 85% av bilderna visade), lyssnade på lite italiensk pop i Giannis ipod, gick på toaletten, läste en tidskrift från WWF och en damtidning, och så var det min tur och klockan hade hunnit bli...12.05!!! Jag skojar inte...jag satt 3 timmar i ett väntrum och övervägde inte ens att skita i alltihop och gå därifrån. Är det det här som kallas själsligt lugn, eller har jag blivit avtrubbad av det långsamma italienska systemet? Jag kanske borde söka hjälp...hos doktorn...i morgon kanske?

Sött till de söta!

En gång när jag var liten hittade jag en kola i jackfickan efter att mamma och jag varit på sånglekarna (en läskig sång- och dansgrupp där man sjöng om vargar som glupskt slukade oskyldiga harar samtidigt som man stampade i golvet). När jag hittade kolan frågade jag mamma var den kom ifrån, och hon sa att det var väl nån som lagt dit den för att jag var så söt! (Jag märker av historien att detta uppenbarligen var på den tiden när man fortfarande inte oroade sig för kringstrykande läskiga gubbar som bjöd barn på godis.)

Idag gick jag in på ett café och färdades snabbt 22 år tillbaka i tiden.
Genast när jag kom in ropade mannen bakom disken:
-"Välkommen tillbaka!!"
-"Tack..." svarade jag samtidigt som jag försökte påminna mig om jag hade varit där tidigare (det hade jag inte eftersom det här cafeét nyöppnade i lördags, det var därför jag gick dit, för att kolla in det nya stället)
-"Vad fint ni har fått det här!" Sa jag i ett försök att verka trevlig.
Då sträcker han fram en bakelse till mig och ler med hela ansiktet! :-)

Jag blev jätteglad, dels för att jag gillar bakverk och dels för att jag inte hittade bakelsen i jackfickan den här gången... ;-)

Tack Telecom!

Vi har fått en check på posten! 86 glada € och 50 cent! Telecom har väl blivit rädda för oss i och med alla reklamationsbrev vi skrivit efter alla problem vi haft med vår internetanslutning, men att ge oss pengar verkar väl lite i överkant! Men vi tackar och tar emot, av en händelse råkade våra övriga räkningar ligga på just 86,05€ denna månad! De resterande 45 centen ska vi bara roa oss för!

Nu i helgen

Det var varmt i söndags. Vi åkte till havet för att promenera lite, men hade jag vetat att det skulle bli så varmt hade jag tagit med mig bikini!
En tysk familj med två småflickor badade för glatta livet. Tre japaner hade rullat upp jeansen och hoppade med glada rop omkring i vattenbrynet samtidigt som en av dem tog alldeles för många kort på det andra två, som med jämna mellanrum gjorde "V-tecknet". Ett gäng italienska par promenerade i vattenbrynet med jeans, gympaskor och vindjacka.
Det är skillnad på folk!

Förra helgen

Nu när bilduppladdningen funkade så bra passar jag på att lägga upp de utlovade bilderna från förra helgens bilutflykt till Formello.







Visst var det fint!

vit, gul, röd, blå och grön

I morse drack jag min blåa juice till frukost! Här är det nämligen väldigt populärt att äta enligt "hälsans fem färger". På paketet till den blåa juicen ser man bilder på plommon, körsbär (kanske skulle passa bättre i den röda juicen?) fläderbär och blåbär. Läser man sedan innehållsförteckningen så står det:
"Vatten, druvjuice 13,5%, äppeljuice och äppelpuré 12,5%, plommonjuice 12%, saccaros, fläderbärsjuice 1%, körsbärsjuice 0,5% blåbärsjuice 0,5%, citronsyra, fibrer, pectin (i juice??!!), acido ascorbico (översättning någon?), aromer.
Jaha, så var det med den nyttiga blåa juicen. Kanske skulle återgå till att dricka "apelsinjuice med 100% pressade apelsiner utan tillsatser" som jag gjorde innan jag började följa hälsotrenden...

bildbevis

Såhär såg det ut igår eftermiddag, vid rödljus utanför Colosseo.

premiär

I morgon bitti tar jag bilen till jobbet, jag är lite nervös och därför tänkte jag att det får bli första gången en dag när det borde vara lite mindre bilar ute. Jag är inte nervös för själva bilkörningen utan för att hamna på nån förbjuden gata. Det finns så mycket regler runt det där, trafikfria zoner under vissa dagar och tidpunkter, zoner där bara udda slutnummer på nummerplåten för köra jämna dagar och tvärtom, zoner där bara Euro 4 bilar får köra, zoner endast för boende i området, osv i all ovinnerligehet amen.... Jag är rädd för att få böter helt enkelt...eller nja, rädd och rädd, jag är snål!

Gianni parkerade med bilrumpan innåt idag (jag gillar inte att köra ut med bilrumpan före i den hetsiga italienska trafiken) det är kärlek!....eller eventuellt rädsla för att jag ska köra ut rakt in i någon annan..... ;-)

två varmkorv med bröd

Vi åkte till IKEA efter jobbet (ja, igen, jag vet...), eller IKEA i sig var inte själva målet utan mer en trevlig bieffekt (den egentliga anledningen är för ointressant för att ens nämnas här i bloggen), vilket föranledde att jag åt två varmkorv (heter det varmkorvar i plural, eller kan man säga två varmkorv?...jaja, Anita Ekberg....) med bröd och två dammsugare till middag! :-) Nåja, det täckte kanske inte riktigt in alla delarna i kostcirkeln, men jag blev mätt och glad!

Värmen är här!

Idag har de förresten satt på värmen här hemma i huset! Och varmt blir det! Nu får vi springa runt i bara underkläderna hemma, betalar man 64€ i månaden för kalaset får man passa på och njuta medan man kan! Att värmen fortfarande är på i April månad när det kan bli uppemot 30 grader ute är nämligen inte lika härligt. ;-)

Jag blir så trött....

...på folk som beter sig som fjortonåringar fast de är fyllda 25. Alltså nu pratar jag inte om fjortisar, för jag kunde verkligen inte bry mig mindre om hur folk klär sig, pratar högljöt offentligt, dricker för mycket eller dansar på bardiskar (eller vad det nu är fjortisar gör)... Nej, jag menar folk som borde kunna ta hand om sig och ta ansvar för sig själva och sina egna nycker.
Jag har så otroligt många bra exempel på sådana här människor bland lärararna på mitt jobb. Amerikaner, Engelsmän, Canadensare och Australiensare i åldrarna 23 till 35. Tjejer och killar som ju uppenbarligen klarat av att packa en väska, köpa en biljett och sätta sig på ett flygplan, hitta lägenhet och skrivit ett cv, t.o.m fått ett jobb!! (fast hade jag haft mer att säga till om så hade det i många av fallen sett annorlunda ut på den punkten...) Och sen visar det sig i alldeles för många fall att de inte är kapabla att ens försöka att sköta det! Jag ger här några konkreta exempel:

Tjej 1, 26år gammal, har jobbat 2 år på skolan.
Kan inte börja jobba i början på September, för hon jobbar någon annanstans på eftermiddagarna (hon har uppenbarligen lyckats lura fler än oss!!) men ber oss sätta ihop ett schema till i början på november. Sagt och gjort! Hon kommer in på kontoret några dagar senare och är inte riktigt nöjd med schemat, så vi är tålmodiga och ändrar efter hennes önskemål. När jag sedan ringer henne idag för att höra om allt är ok till nästa vecka (första veckan i november) säger hon att:
-"Nej men Hanna....jag har redan pratat med chefen om att jag inte kan ta de där timmarna, jag har ju ett annat jobb nu..." (!!!) Jag låter henne prata med chefen direkt utan att lägga mig i och det visar sig att hon inte alls pratat med honom, utan bara sagt så till mig för att hon inte låtit oss veta någonting tidigare. Lite senare ringer den andra chefen (som aldrig är på kontoret och därför inte har en aning om någonting, och som därför alla lärarna ringer till när de behöver någon att linda runt lillfingret)till oss på kontoret och säger att vi varit för hårda mot tjejen, att hon ringt och gråtit (jo, tjena!) och sagt att hon var ju utan jobb och kunde ju inte bara gå och vänta på oss fram till November!! (Ursäkta, har jag missat nåt här?! Var det inte HON som inte kunde börja jobba i September, som vi bad henne, för att hon hade ett annat jobb!!) Alltså, missförstå mig rätt, hon får jätte gärna skaffa hur många andra jobb som helst, men ring till oss och berätta det då! Hon kan väl för sjutton inte sitta och vänta tills jag råkar ringa och då berätta att hon inte jobbar för oss längre.....eller?

Tjej 2, 27 år typ, ny lärare sedan slutet på September.
Vi håller på med schemaläggning och ringer henne och frågar om hon är ledig på måndagar för att ta 6 timmar på raken. Hon blir glad och tackar ja! Säger även att hon precis är påväg till kontoret så vi kan prata vidare. Ok, perfekt. Vi ringer runt till alla mammor (ja, "alla mammor" inte till "alla föräldrar", det är nämligen bara mammorna som bryr sig om barnens aktiviteter) Och alla är glada och nöjda att de ska få börja nästa vecka.
5 minuter senare (alltå bokstavligen f e m minuter) kommer hon in och berättar glatt att hon tar semester från den 3 december en månad framåt, för hon skall nämligen till Spanien!! (Ja, jätte kul! Jag vill också åka till Spanien...men... hade det inte varit bättre om hon berättat det 6 minuter tidigare...dvs. när vi pratade om schemaläggningen?! Jag betvivlar att hon ringde och bokade biljetten just de där fem minutrarna...ja, fast vem vet, elektroniska biljetter går ju snabbt att köpa nuförtiden...)

Tjej 3, även hon 26 år gammal...(jag börjar ana ett mönster), även hon ny sedan September.
Har haft ganska många provlektioner, men hon är tydligen inte särskilt bra för bara två kurser har startat på riktigt. När hon vid ett tillfälle "blir av med" en kurs på torsdageftermiddagar säger jag uppmuntrande:
-"Ja, men det är ingen fara, för nu lägger jag in två nya grupper på ditt schema!!"
och då svarar hon:
-"Njaaaaa.....jag veeeeeet inte......för nu kommer ju min pojkvän och hälsar påååååå"
Jag försöker förstå om pojkvännen kommer bara över helgen, för då kanske kursen kan börja veckan efter isåfall, men förstår snart att pojkvännen kommer över lite längre tid än så.... Ok, hur som helst lägger vi in de där kurserna på en annan lärares schema och avvaktar lite....hennes pojkvän är fortfarande här, och hon verkar helt lam! Jag frågar titt som tätt om hon är intresserad av några kurser och får svar som:
-"Fredag.....?? Jag veeeeet inte...jag vill nog helst vara ledig på freeedagaaaar"
eller
-"Aaaaa.....njaaaaaaaa.....jag veeeeet inte......jag trooooor inte deeeeeeet"
Jag ger upp! Jag tänker inte lägga in en enda lektion till på människans schema. Skulle vara jätteintressant att veta vad hennes 25-åriga pojkvän jobbar med som gör att hon uppenbarligen inte behöver lyfta ett finger. Varför sökte hon ens jobb kan man undra...

Ja, herregud, jag skulle kunna fortsätta i timmar....Istället får jag gå till jobbet med ett leende i morgon och försöka reda upp i den här sörjan, jag är ju faktiskt 26 år gammal.

vi anlägger en sjö på piazza emerenziana

och som om det skulle vara slut där med vardagsdramatiken! Nej,långt ifrån. I natt någon gång gick en vattenledning sönder under trottoaren precis utanför vårt kontor. Vi har ett extra rum i källaren, med material och datorer för lärarna som jag hittade vattenfyllt när jag öppnade. Några killar som jobbar i huset hjälpte till att skruva(?) fast en plastslang på den brustna ledningen som vi sedan kunde leda upp ur ett galler i vägen. Ur denna plastslang sprutar det nu, sedan någon gång i natt, vatten som sedan rinner ut på vägen och ner till piazzan. Idag har det kommit förbi ett tiotal människor, som följt floden fram till vårt kontor och undrat vad som står på. Tydligen har vi anlaggt en sjö framför kyrkan! :-) Vi har ringt motsvarande vattenfall för att de skall komma och fixa problemet, och de kommer...inom 24 h! Ni kan ju föreställa er, en sprutande trädgårdslang på fullt ös i uppemot 30 timmar...det blir mycket vatten det, har våra kära grannar otur (eller kanske tur?) så får de bada till kyrkan på söndag!

om en annan portvakt

En jätte sorglig sak som hände igår var att våran portvakt på jobbet (nej, inte IKEA-katalog-portvakten) tog livet av sig. Alltså jag kände honom inte eller så, men han brukade komma med posten varje morgon och med räkningen för hyran. En gång körde han in i min chefs bil och lagade själv repan med nån slags kit(?). Han var nog ganska gammal, 70 ungefär, hade grått hår, gick lite framåtlutad och gjorde inte så mycket väsen av sig i övrigt (utom möjligen när han körde in i chefens bil då...) Han tog inte livet av sig på nåt stillsamt sätt, utan hoppade dramatiskt nog ner från sjunde våningen i trapphuset (alltså inte ut från ett fönster, utan inne i trapphuset) i huset bredvid oss. Tydligen hade han landat på postlådorna, så nu måste de byta ut dem....stackarn.

Ärvda kläder

Jag kommer ihåg hur roligt det var att ärva kläder när jag var liten. Man fick hem en hel påse "nya" fina kläder som dessutom, om man hade tur, hade tillhört någon man beundrat, typ Helena! Därför blev jag nästan barnsligt glad igår när en kollega berättade att hon hade massor av gamla kläder hemma som hon inte ville slänga, för det var för fina, men som hon inte kom i längre och därför tyckte att jag kunde få! Jag ser ju henne varje dag, och hon klär sig väldigt snyggt, inte så popigt kanske, men klassiskt fint. Och några klassiska plagg skulle ju inte min garderob må dåligt av resonerade jag, och tackade på förhand ja!
...Nu glömde jag ju igår att fråga vilket årtionde alla dessa kläder kom ifrån, och har därmed, fick jag klart för mig idag, tackat ja till att ta hem två stora kassar med kläder som ser ut att komma från vilket Falcon Crest-avsnitt som helst! Hurra! ;-) Sen kunde jag ju inte utbrista:
-"Men herregud! Detta var det fulaste jag sett, skojar du med mig eller!!??" När hon nu varit så snäll att packa ihop alla dessa plagg med tanke på mig....men hur tänke hon egentligen? Hon ser ju mig i stort sett varje dag på kontoret och jag har, vad jag kan påminna mig, varken burit eller påstått mig gilla skotskrutiga nedanförrumpanlånga ullkavajer med axelvaddar och tillhörande matchande kjol!
Nån som tror sig veta hur marknaden ser ut för "välbevarade damdräkter från 90-talet" på tradera eller blocket? Annars får jag ta och gå iväg till kyrkans klädinsamling....
Förlåt mig kollegan!

vacker stad

Gianni kom och hämtade mig med bilen efter jobbet, vi skulle ändå svänga förbi flickvännens nya boende och lämna en del grejor som hon lännat kvar här. Bilresan tog nästan lika lång tid som det skulle ha tagit med bussen, men det var som att jag såg Rom med andra ögon från bilfönstret. Vi åkte förbi Porta Pia, Piazza della Repubblica, Colosseo, Piazza Venezia, Terme di Caracalla, Circo Massimo och Bocca della veritá i mörkret (här skulle jag kunna ha skrivit något romantiskt, som t.ex månskenet, men i ärlighetens namn var det rätt mulet) och sedan upp den slingrande vägen mot Gianicolo.
Det är en fin stad vi bor i.

Formello

Vi har utnyttjat vår nya roll som bilägare till max den här helgen, och hamnade i söndagförmiddags i världens sötaste lilla samhälle ett par mil norr om Rom. Tyvärr var jag för blyg för att ta kort på ett bröllopsfölje med 12(!!!) tärnor klädda i djuprosa och ett helt gäng (de kryllade som myror, jag hann inte ens räkna) små näbbar i lilla rysch! Det kryllade även av fina katter som började spinna bara man "missade" på dem (alltså:- "misse misse miss") och fint fixade balkonger. (Blyg eller inte, blogger.com vill inte samarbete gällande uppladdning av bilder, så ni får varken nöjet att njuta av balkonger eller brudpar visuellt)
En annan mysfaktor var en fårhage full med vita smålockiga får mitt i centrum bredvid sopsorteringsstationen.

Webcam

Jag har glömt berätta att flickvännen köpt en webkamera till oss i present! Så nu kan alla som vill msn:a med mig se hur jag ser ut i realtid! :-)

Duger det till Tom och Katie...

Idag var vi ute och finåkte i Castelli Romani, väldigt fint! Men innan vi gav oss iväg åkte vi och tvättade bilen, två killar tvättade den utan och innan tills den glänste utanpå och luktade jordgubb inuti...

Så här glada kan man vara om man har ny bil:




Och här har vi underverket!

...och tvångsbeteenden

Gårdagen framskred enligt *tema tvångsbeteenden*. Medan vi stod och väntade på att föredetta bilägaren skulle dyka upp dök istället "Metallpetaren" (namnet gör sig bättre på italienska; "Toccametallico") upp! Han rörde sig zick-zack framåt på trottoaren mellan alla metallföremål i sin väg, sträckte ut handen, rörde, och gick vidare till nästa. Under hans lilla promenad förbi oss hann han med; 1. en soptunna, 2. ett elskåp, 3. ett hänglås (precis bakom en annan mans ben) 4. ett mercedesmärke, 5. en mynttelefon inuti en telefonhytt. Sedan försvann han bakom ett hörn, men jag antar att hans dag fortlöpte på samma sätt.

Helt appropå ingenting samma kväll kom vi att under middagen prata om lyckotal varpå det visar sig att flickvännen är en "Allräknare". Hon räknar allt! Hur många gånger hon tuggar maten (31), hur många klunkar hon dricker (3x3), hur många gånger hon skrubbar med diskborsten på varje tallrik (3), hur många gånger hon drar med mascaran (3), hur många steg hon tar, hur stort antal av t.ex lådor, lampor och skåp hon har omkring sig o.s.v. Jag föreslog att hon skulle gå och prata med typ en psykolog eller liknande, men hon skrattade bara till svar och sa:
-"Nej gud nej! Då kommer de bara säga att jag är galen!" ;-)

Tandläkarbesök....

Idag tog jag mig i kragen och gick till tandläkare Vanessa! Det var inte alls så läskigt som jag hade föreställt mig, utan gick tvärtom väldigt smidigt. Tydligen är tandköttet riktigt svullet men det är inte fråga om någon inflammation. Tanden håller på och skär sig igenom(!) tandköttet och det kan tydligen både gå obemärkt förbi eller vara riktigt smärtsamt. Jag har fått en (bakteriedödande?)kräm att smörja på för att undvika att bakterier får fäste och även ett recept på antibiotika (som jag inte hämtat ut) som jag ska börja ta om jag misstänker inflammation (här får man chans att leka doktor på egen hand!).
Räkningen för kalaset slutade på *tchitjing!* 0€! Och jag är plötsligt väldigt vänligt inställd till Italiens sjukvårdssystem! :-D

Bilagare!

Sadar ja, da ar man bilagare da! Igar kvall var vi och hamtade hem vart nya transportmedel (skulle kunna skrivit vralak..men det ligger lite for langt fran sanningen). Kan aven tillagga att jag fick kanna mig som en korskoleelev nar vi kom hem och jag skulle fickparkera i uppforsbacke ute pa gatan...Gianni tittade pa mig med en latt nervos min medan jag lat motorn rusa och samtidigt langsamt gled bakat typ...naja, han holl inte i sig krampaktigt i bildorren atminstone. Ska kanske tillaggas att detta spektakel utspelades precis utanfor en bar med uteservering, sa puplik saknades inte...det sved i mig att spa pa Italienarnas fordomar om kvinnliga bilforare...det sved annu mer att jag var tvungen att ge upp, nar jag bumpat in i bade den framre och bakre bilen, och fick be Gianni ta over...
Jag var hursomhelst tillrackligt storsint for att lata honom ta bilen till jobbet i morse, jag ska nog ova lite pa att kora i storstan innan jag ger mig ut i rusningstrafik 07.30.

Tandvärk

Jag kanske måste gå emot mina principer och uppsöka en tandläkare här.... en av mina visdomständer håller nämligen på att ta livet av mig. Jag har nu ätit smärtstillande sedan i måndags för att jag inte skall sitta och grimasera för jämnan, men går det inte över i helgen så måste jag banne mig gå till tandläkaren nästa vecka! Det känns som att den växer åt fel håll, eller som att det inte finns plats eller nåt, väldans ont gör det hur som helst. Häromnatten hjälpte inte medicinen hela natten utan jag vaknade 04.30 av smärtan....usch, då gör det ont. Nu väntar jag så länge som möjligt på kvällen med att ta min tablett, för att det ska värka hela natten, och sen får jag ta en direkt när jag vaknar också. Så, nu har jag klagat färdigt!

Plan B

Nu har vi, efter moget övervägande, övergivit vår plan A (ev. tillfälligt) och går direkt på plan B istället. Anledningarna till detta är ganska många, men den främsta är att Gianni har blivit erbjuden tillsvidarekontrakt på sitt jobb! (Här i Italien är det annars väldigt populärt med projektanställningar, kort beskrivet kontrakt där man har massor av skyldigheter men i princip inga rättigheter alls.)
Plan B alltså! Det ska bli spännande det med!

Dott.ssa Gloria Sallusti, here I come!

Efter ytterligare en sväng ner i det italienska byråkratiska träsket har jag idag skaffat mig en husläkare! Och precis som jag hävdat i över ett år så gick det utmärkt (när jag väl lyckades övertyga den sura tanten på ASL) även om jag inte är skriven här i Rom! Detta var, märk väl, den 3:e gången jag var där och tjatade på dem, och som det verkar; 3:e gången gillt!! För den oroliga kan jag lugna alla med att jag för den sakens skull inte gått utan läkarvård under de här två åren, för med mitt "European Health Insurance Card" (Fast nu har det gått ut...det är väl ett teckan på att jag varit borta för länge kanske) har jag haft rätt till läkarvård under hela min tid här, dock emot (tvivelaktig och väldigt varierande) betalning. Nu ska jag däremot inte behöva betala något alls, utan skall bli behandlad precis som italienarna själva! (om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt)

lördag

Helgen har känts oväntat lång, kanske för att jag direkt efter jobbet i lördags åkte med Cristiana och shoppade, det blev inte mycket handlande för min del däremot fick jag ett gammalt 50-tals soffbord (som hon tydligen tänkte kasta!)Nu står det här bredvid soffan och pryder sin plats! :-) Och, Ja, detta är samma person som gett mig sin vinterkappa.....allmosor...
På kvällen var vi på fondue-restaurang! Väldigt gott! Kändes lite som en tidsresa till 70-talet också, (eller möjligen till Schweiz...)

om Katerina

Städerskan, en 60-årig kvinna från Ryssland, gick på toaletten men lämnade dörren öppen...Jag trodde hon var därinne och städade och var tvungen att gå förbi dörren för att hämta ett fax, då såg jag två nakna lår och hörde ett strilande ljud...Jag blev sådär generad att jag liksom inte fick fram nåt, tog bara mitt fax och gick snabbt därifrån. Tur att det inte kom in nån annan på kontoret just då.
Hon är lite märklig, en gång när jag trodde att hon städade i källaren var jag tvungen att gå ner och hämta några pärmar, och så hittade jag henne där, med bar överkropp och ett tvättfat på golvet stod hon och tvättade sig själv under armarna med en liten tvål... Plus att hon vid ett flertal tillfällen bytt om precis innanför ytterdörren (vi har glasdörrar). Hon blir typ arg också om hon vill säga någonting medan man pratar i telefon t.ex och ber henne vänta lite...som sagt, hon är lite märklig. Dessutom har vi bytt städerska, för hon städar väldigt dåligt. Den nya kommer på onsdagar, men ingen har haft hjärta att säga åt den gamla att hon blivit avskedad så hon får fortsätta komma på lördagarna för att de inte skall träffa varann.... vi betalar båda, av välgörenhet.

lite smatt och gott!

Jag gillar egentligen inte att skriva inlagg pa jobbet, av flera anledningar, men nu far jag gora det anda for internet ligger nere igen....(vi fick appropa det en overraskningsrakning pa drygt 170 € fran Telecom for "oppnande av nytt internetabonnemang", hmm... fast vi har faktiskt haft det sedan oktober 2005...)

Jag har den stora turen att jobba bade fredag kvall och lordag morgon den har veckan! Vilket innebar att helgen reduceras till en futtig sondag...Livet ar hart nere pa kontinenten...som Sverige pa 50-talet...Jag kommer darfor att ha massor av intressanta historier att beratta for mina barnbarn, far dock utesluta de som skulle handlat om att ga till skolan 6 km i djup sno (ev. barfota).

Jag har forresten lart en gammal hund sitta, trots att detta borde vara en omojlighet. Portvakten ropade namligen efter mig igar nar jag gick forbi:
-"Signorina, signorina!! Il catalogo d'IKEA!" och viftade med ett exemplar av IKEA's oktoberutskick! Dar ser man! Ett poang till portvakten! :-D

Igar tittade jag och flickvannen pa Stekta Grona Tomater! Jag tankte kanske att hon skulle vara for ung for att uppskatta en film som spelats in typ 1991, men det gick over forvantan! Hon har verkligen vaxt i mina ogon under den har veckan, en eloge till henne! Dessutom beromde hon kakorna som jag och Lotta hade bakat(!!!), och at tva stycken smakakor och en vaniljbulle(!!) Vi snackar om en person som inte ens gillar choklad och oftast bara petar runt lite i maten pa tallriken och darfor vager uppskatningsvis runt 40 kilo. Det ska nog bli manniska av henne med vad det lider! ;-)

Sa dar ja! Nu far jag stanga och ga hem!

att skjuta sig själv i foten

Jag tar som bekant bussen till jobbet, min resväg är inte så jätte lång, men idag tog det 1,5 timme att komma hem. Varför då kan man undra, jo:
När det är dåligt väder (behöver inte innebära regn, utan typ lite grått) tar folk, som annars åker lokalt, bilen till jobbet...av den enkla anledningen att lokaltrafiken går så långsamt...och varför det kan man undra, jo! För att det är så mycket bilar i centrum!
Ett klassiskt vardagsexempel på hönan och ägget....i nån slags självplågande version...

Hosten ar har och jag ska jobba 11 timmar!

Idag blev det host, pa riktigt! Alldeles fullt med gula blad pa gatan och regnigt och ruskigt hela natten. For den sakens skull ar det daremot inte kallt alls, och man klarar sig bra med en langarmad t-shirt. Det var exakt sa jag var kladd nar jag kom till jobbet i morse och tapetseraren, som har sin verksamhet precis bredvid skolan, skrattade at mig for att jag var sa lattkladd i hostrusket men som han sa "antligen fatt svenskt sommarvader"! Och visst ar det sa, 10 oktober i Rom motsvarar nog vadermassigt 15 juli i Sverige ungefar...

Den uppmarksamme lasaren ser att jag sitter pa jobbet och skriver, jag har tagit paus namligen och med tanke pa att min arbetsdag idag stracker sig fran tidig morgon till sen kvall sa kan jag vara vard det. Men som tack for min fina insats(?) blir jag pa detta vis ledig i morgon istallet. Har pa mitt jobb har de namligen inte rad att betala ut nan overtidsersattning....och inte nan direkt lon att tala om heller for den delen ;-)

Kan annars meddela att flickvannen skoter sig over forvantan. Bade Gianni och jag blev sa forvanade att vi bara gapade nar hon
1. Hade diskat tills vi kom hem.
2. Hade kopt hem glass till efterratt!
3. Bad om ursakt for att hon glomt att plocka undan sin platttang fran badrumsgolvet.
Jag ar mao helt tillfreds och hon kan fa stanna nagra dar till om det skulle behovas. Tank vad latt det ar att blidka mig! :-)

Hurra!

Jag har idag tagit ett steg narmare mitt efterlangtade exjobb! Jag har blivit utvald till ett projekt! Nu maste jag bara vanta och vara talmodig och sedan aven en hejjare pa att skriva projektbeskrivning till stipendieansokan, sa ska det har nog snart vara i hamn! Hejja pa mig!

God morgon!

Jag måste erkänna att det gått över förväntan med lillebrorsans flickvän...jag skulle kunna stryka "blyg" från listan nedan, hon verkar lite säkrare på egen hand och har hållit låda sen hon kom hit i går kväll...åtminstone nåt...jag står nog ut.

Den här veckan har jag blivit oväntat ledig på torsdag (men skall dock jobba 11 timmar på onsdagen i stället), undrar vad jag ska hitta på då. Ska åka och lämna tillbaka Ethernet-modemet i veckan också, otippat nog fukade det inte alls bättre, utan precis lika dåligt.

Italien vs Europa

Hahaha! Det här är så preciiis!

När du får oväntat besök...

...jag borde inte bjuda på Gevalias, utan pommes frites, coca-cola och sockarkaka...Det är nämligen Giannis lillebrors flickvän som kommer hit, och dessa produkter är vad jag förstått det enda människan äter.
Jag vill Inte!! Men vi var tvugna att säga ja. Ni vet en sån där situation när man blir tillfrågad om det är ok, fast personen som frågar Vet att svaret måste bli:
-"Ja, det är klart det går bra!" Och det var precis så vi svarade... så nu kommer hon hit i morgon kväll och stannar tills på torsdag...jag klarar tyvärr inte av människan... bortskämd, ouppfostrad, negativ, tråkig, lat och blyg.... stackarn... Jag har lovat Gianni att inte bli arg och bråka med henne (när hon, vilket jag ser framför mig, lämnar disk på vardagsrumsgolvet medan hon själv ligger i soffan med fötterna på min huvudkudde och spelar tv-spel), så jag får väl hålla mig i skinnet...

Lördagsutflykt

Idag har vi varit i "Europas största köpcenter", det är åtminstone så det sägs...fast nog var det stort alltid, drygt 250 affärer + ett helt gäng med restauranger och barer fördelat på fyra våningar!
Det tog sin lilla tid att komma dit, och det mest anmärkningsvärda från den resan var när busschauffören plötsligt stannade bussen och frågade rakt ut:
-"Ska jag svänga höger här?"
En tant och en ung tjej ropade tillbaka i mun på varann:
-"Nej, rakt fram här och så höger vid rödljusen!"
Inget konstigt med det alltså...Jag var väl kanske den enda som höjde på ögonbrynen...
Dagen har i övrigt bl.a. bestått av:
¤Inhandlande av 1 stycke nytt Ethernet-modem, som enligt Telecom ska vara mer kompatibelt med vår internetuppkoppling än vårt gamla USB-modem....återstår att se...
¤Ett besök på Rom´s andra H&M (som synes på bilden väldigt likt H&M hemma i Svedala, lite färre blonda besökare möjligen...)! Och inhandlande av inte mindre än 5 stycken bastoppar!
¤En mycket god asiatisk lunch som bl.a. bestod av en glasnudelsallad (med kikärtor, vårlok, torkade aprikoser, soltorkade tomater och japansk soya) som jag nu ska försöka mig på att göra hemma nån gång.
¤Ett besök på IKEA´s matvaruaffär där vi handlade kaviar, knäckebröd, lingonsylt och Estrellas dillchips! (jag har nog inte ätit dillchips sen nån gång på gymnasiet, det skall bli mycket gott!)
¤Ett stycke regn-och åskoväder på hemvägen.
En alltigenom bra dag!