Juni

Min och mammas roadtrip blev fantastiskt lyckad! Vi skrattade oss igenom hela 6 länder, och irriterade oss inte på varandra en enda gång! (Åtminstone svarade hon med ett tvekande ".....neeej....." när jag frågade om hon blivit irriterad, ni får själva avgöra sanningshalten i det utalandet.) Det har även visat sig att mamma mins mer av sin skoltyska än vad jag minns av min gymnasiefranska, trots att hon läste tyska ungefär trettio år tidigare än jag började med franskan var hon faktiskt den som försökte mest och med bäst resultat när vi i Schweiz råkade hamna på en liten byrestaurang med fransktalande servitris. Jag hade varit trygg i förhoppningen att vi inte kommit in i de fransktalande delarna ännu och var beredd på att låta mamma sköta snacket...vilket hon ju även gjorde när jag bara stirrade skräckslaget på servitrisen i fråga! Mamma åt häst, jag vet inte om det berodde på att det var lättare att komma ihåg ordet för häst än för nöt eller om hon bara var sugen på ponnykött! ;-) Dessutom redogjorde hon glatt för en hotellägare i Tyskland att vi var på väg genom Europa med bilen full av Sachertårtor! :-D Hon är så härlig min mamma!
Sen vi kom hem har jag mest legat som en liten klubbad knubbsäl på terrassen och flämtat i 38-gradig värme (jag överdriver inte ens). Vi har även firat midsommar med svensk flagga på bordet och så har jag hunnit med ett barnmorskebesök där barnmorskan förskräckt utbrast:
-"Men fortsätter du såhär kommer du ju att spricka!!!!" När jag klev upp på vågen. Jag kollade på Gianni med skeptisk uppsyn, Gianni kollade på mig och sedan på barnmorskan i fråga och sen höjde han lite på ögonbrynen. Det var inte ens värt en kommentar med andra ord. Här i Italien FÅR MAN INTE gå upp mer än 9 kilo totalt under en graviditet! För då spricker man tydligen, jag har gått upp 6,5 hittills och är tydligen på god väg! ;-) Döm själva...

Här är vi påväg genom alperna!

Sverige - favorit i repris!

Imorgonbitti flyger jag till Sverige igen! :-D Den här gången är det dock inte bara vila och återhämtning som står på programmet utan även lite seriösa studierelaterade möten. Fast en del vila och lite familj- och kompisumgänge skall jag nog hinna med också! Det ska bli roligtroligt! Passande nog kommer båda mina bröder hem från USA på söndag så då träffas hela syskonskaran igen! Jag kan knappt ens komma ihåg när vi träffades alla tre senast...Jag minns att vi träffades runt julen 2006, men det måste väl varit någon gång efter det också...eller...Petter kommer säkert ihåg bättre än jag!
Hemresan är planerad i form av en roadtrip genom Europa för mamma och mig!! Det blir som Thelma och Louise! Bortsett från att vi inte kommer att fly från elaka äkta män och ofrivillig skottlossning förstås...

15 galna hundar

Jag minns att Gianni för länge sedan berättade för mig att det inte är helt ovanligt att grannar matar varandras hundar med förgiftade korvar eller köttbullar igenom staketet för att ta död på dem. Jag blev alldeles upprörd och tyckte att det var helt hemskt att någon kunde göra så!!....det var då det.
Nu kan jag säga att det är inte långt tills jag rör ihop en köttbullssmet spetsad med arsenik! Det skulle behövas ett par kilo köttfärs förstås för om jag inte räknar fel har vi minst 15 grannhundar som håller igång på nätterna! Vad är poängen med att ha 8 vakthundar (som en av grannarna har) när de skäller hela nätterna igenom, skulle det komme en tjuv skulle ju ingen märka någon skillnad på hundarnas beteenden för de är alltigenom helvilda konstant. Fast en tjuv skulle väl inte ta sig in i trädgården med 8 helvilda hundar förstås, men man tycker ju att det kunde räcka med 1... På dagtid står man väl ut, men när någon av dem börjar skälla klockan halv fyra på morgonen och de andra 14 runt omkring faller in vill man bara ställa sig och skrika högt på terassen, fast då finns det väl en risk för att nån snäll granne kommer förbi med en hemlagad köttfärslimpa förstås...

förnöjd

Blogger har nekat mig att logga in här sedan flera dagar och därav inget bloggande. Nu har jag bytt lösenord och det ser ut att funka bättre!
Idag är det 14 dagar sedan jag la om matvanorna, och jag har slutat klaga. Det går faktiskt bra och jag kände mig inte ett dugg avundsjuk när vi i helgen åt ute med Giannis familj och alla avslutade måltiden med efterrätt, alla utom jag och Gianni, för han har sympatislutat! Därmed inte sagt att "chokladpannacotta" inte har tillförts på listan över saker jag kan tänka mig att äta i höst! ;-)
Jag är överhuvudtaget så otroligt glad över lill-bebisen att det inte spelar så stor roll att jag får lägga om kosten lite!

Tanta pazienza!

Det var ett litet inslag på nyheterna med par som firade 50-årig bröllopsdag eller mer. Alla paren fick frågan vad som är hemligheten bakom ett så långt äktenskap. 4 av 5 par svarade:
-"Mycket tålamod!"

Sockersug

Jag förstår att jag borde tänka på något annat, men just nu är jag bara hungrig hungrig hungrig och ligger och fokuserar på all mat jag skulle vilja äta och inte får! Tyvärr har vi inte direkt nån mat jag får äta hemma heller så torftigheten i min lunch (tonfisk på burk, stekt bacon och tomatsallad) hjälpte väl inte direkt. Jag skulle vilja ha våfflor med hjortronsylt, kladdkaka, lasagne, sushi, flingor med mjölk, mackor med brieost och salami, pizza, nybakt bröd och massa andra goda grejer...Tänk t.ex. att jag ska gå hela varma sommaren utan minsta lilla glass i näven... Igår ringde Giannis pappa för att prata lite och han var den första som lät lika bestört som jag känner mig över sockerförbudet! Äntligen någon som förstår mina kval! Då resten av Giannis familj mest gillar salt är han den som efter måltiden, när alla är klara och lämnar bordet, säger:
-"Jaha? Är det ingen som ska ha efterrätt? Hanna och jag tar lite glass i allafall." Haha, han vet vem han har att göra med!

Se men inte röra!

Resultaten igår var alldeles strålande! Misstänkt strålande tyckte min läkare och föreslog att jag ska göra ytterligare ett innan vi kan utesluta att det förra gav felaktigt resultat. Så istället för att fira med en glass firade jag inte alls men kände mig mycket lättare om hjärtat och lite mindre orolig. Men det var inte slut med det! Idag var nämligen Gianni och jag på Ultraljud för att titta på underverket! Allt såg jätte fint ut med bebisen sa barnmorskan och vi har fått 39 bilder med oss hem. 38 av dem visar olika svartvita välskapta inre organ eller blodet som pumpar från hjärtat och ut i olika kroppsdelar, nu i efterhand ser jag inte ens vad hälften av de igentligen föreställer, den 39:onde visar en liten profil som barnmorskan fick buffa ordentligt på magen för att få henne att visa upp! 24 cm lång har hon hunnit bli och väger "ungefär 422 g"...ett väldigt ungefärt svar... ;-)
Det som inte såg lika fint ut var tydligen jag själv....
-"Äter du mycket sötsaker och mjölbaserade livsmedel?" började han....
Jag som tänkte vara lite duktigt svarade såklart att jag sedan drygt en vecka inte äter sånna saker alls fick ett kort:
-"Jaha, men jag menade innan!" till svar.
Jag undvek frågan med några hummanden typ... "vad anses som mycket då..." då han fortsatte:
-"Ja, du har nämligen för mycket fostervatten, jag tycker därför att du ska sluta helt med socker och mjöl och hålla igen på alla andra kolhydrater också!
Spiken i kistan! Plötsligt blev provresultatet på nästa urinprov lite mindre intressant och det är total avhållsamhet som råder 4 månader framöver.